Verklighetens folk och vardagsliv

Kristdemokraternas höstkampanj handlar om vardagsliv! Vår politik syftar till att underlätta för vanliga människor i deras vardag. Vi brukar kalla dessa hederliga och strävsamma människor för verklighetens folk.

Vi menar att verklighetens folk har rätt att bli lämnade ifred från politisk klåfingrighet. Familjerna ska själva få styra över vardagslivet i familjen utan att vänsterpolitiker försöker lägga deras liv till rätta genom kvoteringar och tvångsdelning. Som politiker ska vi stödja familjen – inte styra den. Vi stödjer familjen dels genom att möjliggöra mer tid för familjen och dels genom att skapa större ekonomiskt utrymme i familjernas privatekonomi.

Människor ska också ha möjlighet att själva betämma var de ska bo. Många människor drömmer om att själva kunna äga sin bostad medan andra önskar sig ett hyreskontrakt i en större stad. Boendet är något som spelar stor roll i vardagen. Därför vill vi stimulera bostadsbyggandet genom ägarlägenheter. Vi vill göra det billigare att hyra ut lägenheter genom att sänka skatten på hyresinkomster och för att uppmuntra unga att spara till eget boende så vill vi också införa ett avdrag på bosparande för alla som är under 34 år.

Vårt tredje budskap i höst handlar som så många gånger förr om äldre människors rätt att bli bemötta med värdighet och respekt. Vi ser äldre personer som en ovärderlig tillgång. Det handlar om människor som varit med och byggt upp vårt land och som förtjänar respekt. Vi har sänkt skatten för pensionärerna under mandatperioden och fortsätter att sänka den vid årsskiftet och våra kristdemokratiska ministrar har i regeringen sett till att bostadstillägget för pensionärer har stärkts och trygghetsboenden och en värdighetsgaranti har införts.

Vardagslivet underlättas för såväl ung som gammal med Kristdemokraterna! 

Besök kristdemokraternas kampanjsida: Vardagsliv

Nedan följer en intervju med Marcus Birro om vardagsliv:

Bostäder i Norra Stationsområdet

Stockholm växer och fortsätter att växa. Med 200 000 nya stockholmare fram till år 2030 så ställer det onekligen höga krav på nya innovativa bostäder.

Byggandet av Norra Stationsområdet i centrala Stockholm kommer därför att innebära ett stort lyft för Stockholm och stockholmarna. Mark som varit obrukbar förvandlas nu till ett naturligt bostadsområde mitt i en växande huvudstad.

Det är ingen hemlighet att det råder bostadsbrist i Stockholm. Vi behöver fler bostäder. Det kändes bra att miljö-och hälsoskyddsnämnden i sitt remissvar kunde tillstyrka förslaget till detaljplan för fastigheten Vasastaden 1:16 (Norra stationsonsområdet).

Christian Carlsson (kd)

ers. Stockholm Stads miljö- och hälsoskyddsnämnd

Öppna härbergen för alla hemlösa

Vi befinner oss i janurimånad, Sveriges kallaste årstid är här och ligger framför oss. Som bosatt i Stockholm och säkert även på flera andra håll runt om i vårt land så får man så här i köldens tider många gånger en extra tankeställare. Det är oundvikligt att bli alldeles extra illa berörd så här års, när man tänker på den fruktansvärda situation som alltför många människor i Sverige tvingas genomlida dagligen.

Jag tänker på situationen för landets hemlösa. Det är hjärtskärande att en lördagskväll på väg hem från Gamla Stan, behöva se människor i vårt land som tvingas trotsa den minusgradiga kylan för att rota i stadens papperskorgar. Deras enda förhoppning är att hitta något som ska kunna resultera i pengar till mat eller en natt på härbärget. Det är bedrövligt att den situationen är verklighet i ett välfärdssamhälle som Sverige.  

I Stockholm finns det 3081 hemlösa. Mellan 300-500 av dessa är uteliggare. Siffrorna presenterades för exakt två veckor sedan i Svenska Dagbladet och de är skrämmande höga. I Stockholm så garanteras bara de som är skrivna i kommunen tak över huvudet.  Till stadsmissionens daghärbärgen är alla välkomna men till natthärbärgena har kommuninvånarna förtur. Bara om det finns ledigt kan andra komma in, men deras hemkommun får då betala ett högre pris än vad Stockholm gör för sina egna hemlösa.

Den ovärdiga situation som råder för stadens hemlösa måste få ett slut. Jag är medveten om att hemlösheten är en komplex fråga och inget som löses i en handvändning. Drogmissbruk är många gånger en bidragande orsak till hemlösheten för att inte säga själva kärnan till att problemet uppstår. 

Frågan man ställer sig är dock varför det är så viktigt för politiken att göra skillnad på en hemlös stockholmare och en hemlös Solnabo. Istället för att människor ska behöva nekas värmen som det innebär att få komma in på härbärget på grund av att man står skriven i fel kommun, så menar jag att det vore på sin plats att Sveriges Kommuner och Landsting satte sig ner och förhandlade fram ett gemensamt avtal. Avtalet bör tillskriva alla hemlösa samma chans att komma in på härberget i den stad i landet där man befinner sig, oavsett var.

Givetvis skall den kommun som tar emot den hemlösa ha rätt att fakturera den hemlöses hemkommun för uppehället, något annat vore orimligt, men det vore kanske smakfullt om man i avtalet kanske kunde komma överens om att man ska göra det för samma kostnad som man själv betalar för sina hemlösa.

Jag vill härmed rikta en uppmaning till Sveriges kommuner och landsting att ta gemensamt ansvar för landets hemlösa. Vi vill se öppna härbergen för alla hemlösa.

Christian Carlsson, Ordförande KDU Stockholm Stad

”Var finns rättvisan i boendet?”

För en tid sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen och på KDU- Stockholm Stads hemsida om den snedvridna bostadsmarknaden i Stockholm. Se inlägget ”Sätt fart på bostadsmarknaden”. I dag beskriver Christer Jansson, vd Fastighetsägarna Stockholm, samma problem på SVD-brännpunkt. 

Läs Janssons debattartikel ”Var finns rättvisan i boendet?”.

Sätt fart på bostadsmarknaden

 

Idag demonstrerar hyresgästföreningen på ett 20-tal platser i vårt land. Ska man sammanfatta deras budskap så är det att man är mot marknadshyror som man verkar tro att en statlig utredning tänker föreslå. Det är i det sammanhanget viktigt att komma ihåg att inget alliansparti vill ha marknadshyror och att det heller inte ingått i utredningens uppdrag att föreslå marknadshyror. 

Men för den unga generationen kan det ändå vara värt att fundera över vad den hårt reglerade hyresbostadsmarknaden som vi haft sedan andra världskriget fått för konsekvenser. Bostadsköerna är långa, det byggs ungefär hälften så många bostäder som i våra nordiska grannländer. Priserna på bostadsrätter har stigit snabbt.

Varför vill så många hyresboende ombilda sina bostäder till bostadsrätter? En del av svaret måste ligga i det faktum att hyrorna på vissa håll inte motsvarar hushållens verkliga värderingar – på båda hållen. En hyresvärd är styrd av de allmännyttiga kommunala bolagens hyror. De kommunala bolagen lever dessutom i en relativt trygg tillvaro med kommunen och alla dess skattebetalare i ryggen.

Det är på grund av de hårda regleringarna som bostadsmarknaden inte fungerar. Stockholmsregionen förefaller vara särskilt låst. Det byggs för litet och kötiden till en hyresrätt i Stockholm är orimligt lång. Förra månaden fick en person som köat sedan 1984 en tvåa på 65 kvm på Katarina Bangata på Södermalm till den överkomliga hyran på 3827 kr.

Samma månad fick en person som ”bara” köat sedan 2004 en lika stor lägenhet i Hässelby gård för en hyra på 4998 kr per månad. På Vimmerbyplan i Rinkeby fick någon flytta in i en något mindre tvåa på 63 kvm som kostar 6345 kronor per månad att hyra! Hässelby och Rinkeby är bra områden att bo i. Men ingen kan förneka att de allra flesta hellre bor på Södermalm som enligt många är en pittoresk stadsdel som ligger nära till många arbetsplatser och ett stort kulturutbud. Hässelby och Rinkeby kräver för många längre restider både till jobb och till nöje.

Är det då rimligt att hyrorna ska vara nära nog samma i Stockholms innerstad som i förorterna? Många har bott hela sina liv i innerstaden och har låga inkomster. De bör få ett särskilt skydd mot hyreshöjningar. Men det är orimligt att ett hyressättningssystem får effekter som gör att många låginkomsttagare – ofta med utländsk bakgrund – i yttre förorter betalar nästan lika mycket eller t.o.m. mer i hyra än vad man behöver göra på de mest exklusiva adresserna i hela Sverige!

Hyressättningssystemet får också den effekten att det byggs mindre nya hyresrätter. Med det hyressättningssystemet vi har kanske man inte borde bli så förvånad. Dessvärre är det vår vackra huvudstad som är det stora problemet och som nu blockerar utvecklingen i hela Sverige. Men det finns ljuspunkter. I Malmö har man kommit långt genom att via förhandlingar mellan hyresgästföreningen och fastighetsägarna som har lett till lägre hyror i mindre attraktiva områden och högre hyror där folk helst vill bo.

Vi behöver se över hyressätningssystemet i Sverige så att det bättre motsvarar hushålls önskemål. Man måste kunna bo billigt i förort och lägga sina pengar på annat om man vill det likaväl som man ska kunna lägga sina pengar på att bo centralt i innerstaden. Naturligtvis måste en förändring ske med stor omsorg om äldre och socialt utsatta i Stockholms innerstad.