”VÃ¥ga vara slampa!”

”VÃ¥ga vara slampa!”. Citatet är hämtat frÃ¥n familjeliv.se, nordens största familjesajt. Uppmaningen kommer frÃ¥n flera mammor. En av mammorna lägger an en feministisk ton och skriver:

”Bryr sig folk verkligen om sitt ”rykte” nu för tiden? Jag menar det är 2009, vi har väl kommit längre i jämställdheten än sÃ¥? Kvinnor ska väl kunna vara kÃ¥ta och leva ut sin sexlust som de vill utan att andra ska lägga sig i? Det finns preventivmedel, abort och föräldrapenning.”

Det är okej att man betraktar sig själv som en slampa, om man trivs med det, men sedan när blev det eftersträvansvärt att vara slampa? Och varför uppmana andra att ”vÃ¥ga vara slampa” om människor har rätt att fÃ¥ sina sexliv lämnade i fred?

Den feministiska kvinnokampen är onekligen något förvirrande. Medan vissa feminister kämpar för att slippa bli kallade för slampa, så uppmanar andra att fler ska våga vara detsamma. Båda gör det i den sexuella frigörelsens namn!

Som politiker har jag inga synpunkter på hur människor väljer att leva sina privatliv. Människor har rätt att få sina sexliv lämnade i fred. Det är något som hör till den privata sfären.

Det är dock svårt att se varför det skulle vara negativt att människor bryr sig om sitt rykte, även om det råkar vara år 2009! Det är också svårt att sluta förundras över hur vissa uppmanar andra att vara slampor med hänvisning till abort. Möjligheten till abort finns, och den möjligheten måste givetvis finnas! Om fler människor däremot kunde sluta med att föra fram en syn på abort som om det vore vilket preventivmedel som helst, så skulle antalet oönskade graviditeter förhoppningsvis kunna minska och mänskligt lidande besparas. 

Öppna härbergen för alla hemlösa

Vi befinner oss i janurimånad, Sveriges kallaste årstid är här och ligger framför oss. Som bosatt i Stockholm och säkert även på flera andra håll runt om i vårt land så får man så här i köldens tider många gånger en extra tankeställare. Det är oundvikligt att bli alldeles extra illa berörd så här års, när man tänker på den fruktansvärda situation som alltför många människor i Sverige tvingas genomlida dagligen.

Jag tänker på situationen för landets hemlösa. Det är hjärtskärande att en lördagskväll på väg hem från Gamla Stan, behöva se människor i vårt land som tvingas trotsa den minusgradiga kylan för att rota i stadens papperskorgar. Deras enda förhoppning är att hitta något som ska kunna resultera i pengar till mat eller en natt på härbärget. Det är bedrövligt att den situationen är verklighet i ett välfärdssamhälle som Sverige.  

I Stockholm finns det 3081 hemlösa. Mellan 300-500 av dessa är uteliggare. Siffrorna presenterades för exakt två veckor sedan i Svenska Dagbladet och de är skrämmande höga. I Stockholm så garanteras bara de som är skrivna i kommunen tak över huvudet.  Till stadsmissionens daghärbärgen är alla välkomna men till natthärbärgena har kommuninvånarna förtur. Bara om det finns ledigt kan andra komma in, men deras hemkommun får då betala ett högre pris än vad Stockholm gör för sina egna hemlösa.

Den ovärdiga situation som råder för stadens hemlösa måste få ett slut. Jag är medveten om att hemlösheten är en komplex fråga och inget som löses i en handvändning. Drogmissbruk är många gånger en bidragande orsak till hemlösheten för att inte säga själva kärnan till att problemet uppstår. 

Frågan man ställer sig är dock varför det är så viktigt för politiken att göra skillnad på en hemlös stockholmare och en hemlös Solnabo. Istället för att människor ska behöva nekas värmen som det innebär att få komma in på härbärget på grund av att man står skriven i fel kommun, så menar jag att det vore på sin plats att Sveriges Kommuner och Landsting satte sig ner och förhandlade fram ett gemensamt avtal. Avtalet bör tillskriva alla hemlösa samma chans att komma in på härberget i den stad i landet där man befinner sig, oavsett var.

Givetvis skall den kommun som tar emot den hemlösa ha rätt att fakturera den hemlöses hemkommun för uppehället, något annat vore orimligt, men det vore kanske smakfullt om man i avtalet kanske kunde komma överens om att man ska göra det för samma kostnad som man själv betalar för sina hemlösa.

Jag vill härmed rikta en uppmaning till Sveriges kommuner och landsting att ta gemensamt ansvar för landets hemlösa. Vi vill se öppna härbergen för alla hemlösa.

Christian Carlsson, Ordförande KDU Stockholm Stad