Om Britney och pressetiken

En fråga som jag ställt mig allt oftare på senare tid är när vi äntligen skall få ett slut på den hetsjakt av kända personer som media bedriver i Sverige och utomlands? Det tydligaste exempelet som fått mig att reagera starkt är den hänsynslösa förföljelsen av den amerikanska sångerskan Britney Spears.

Britneys tragiska öde kan knappast ha undgått någon svensk i och med den integritetskränkande mediebevakning som hennes privatliv fått stå under.

Sångerskans drogmissbruk, vårdnadstvist och separation har beskrivits och kränkande bilder har gjorts tillgängliga för allmänheten. Den sammantagna bilden som förmedlats av Spears är utan tvekan bilden av en kvinna som befinner sig i stort behov av hjälp.

Britney har precis som alla andra sina brister och hon har agerat olämpligt och tvivelaktigt i flera situationer. Samtidigt är det för de allra flesta också alldeles uppenbart att hon mår psykiskt dåligt. Det är därför svårt för mig att förstå hur journalister kan ta sig den moraliska rätten att exploatera Britneys missöden så grovt som man gjort.

Det råder inga tvivel om att de har den juridiska rätten på sin sida men av allt att döma så måste den berörda delen av journalistkåren sakna det mesta av vad karaktär, god moral och gott omdöme heter. Ett beteende att gå över lik och driva människor långt ner i fördärvet i syfte att sälja fler lösnummer är ett beteende verkligen värt att förakta.         

”Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.”

Så står att läsa i Sveriges pressetiska regler. Att massmedia kränkt privatlivets helgd i fallet Britney Spears är otvivelaktigt och att det skulle finnas ett allmänintresse gällande Britneys Spears missöden som sträcker sig bortom vanliga människors nyfikenhet att lägga sig i andras privatliv är struntprat.   

När ska media i enlighet med de pressetiska reglerna börja respekera den personliga integriteten?

KDU presenterade ny logga!

kdu_variant.jpg

I helgen höll Kristdemokraterna kommun- och landstingsdagar i Uppsala. Det var ett trevligt arrangemang med många intressanta seminarium. Bland annat så lyssnade jag till Bengt Germundsson (kd) och Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv som talade på temat tillväxtskapande i kommunerna. Dessutom hade jag förmånen att gå på ett intressant seminarium om främlingsfientliga partier i Sverige och ett annat om hur samhället kan bli bättre på att förebygga och minska antalet aborter.

Efter kommun och landstingsdagarna stannade Kristdemokratiska Ungdomsförbundet kvar i Uppsala för att hålla ordföranderåd och distriktledningskonferens. Det var sammantaget en mycket trevlig helg som många var nöjda med. Inte minst kan jag personligen tycka att det var roligt att Carola stod för underhållningen i samband med middagen på kommun- och landstingdagarna.

KDU tog också tillfället i akt och presenterade sin nya förbundslogga under helgen! Som tf förbundsordförande Charlie Weimers skrev i pressmeddelandet inför lanseringen av loggan så har förbundet nu fått en logotype som förmedlar vår borgerliga identitet och som medlemmarna nu ska kunna fylla med begrepp som frihet, trygghet, personligt ansvar och gemenskap.

Det känns skönt att KDU äntligen har fått sin nya logotype!    

Publicerat i KDU

Om etik och hederskultur

Idag är sexårsdagen av mordet på Fadime Sahindal. I Stockholm har idag hållits en manifestation för att hedra hennes minne. Bland andra så deltog Sveriges folkhälsominister Maria Larsson. 

Fadime Sahindal sköts till döds av sin egen far. Den för fadern enkla anledningen var att hon vägrat låta sig giftas bort till någon utav sina äldre kusiner i hemlandet Turkiet. Fadime förälskade sig istället i en svensk man. Hon ville leva ett liv förenligt med svenska värderinger och västerländsk kultur. Fadime hade bott i Sverige sedan hon var sju år gammal men hennes beslut fick ändå familjen att se rött. De ansåg att hon i och med sitt fria val av livspartner dragit skam över sig själv och hela sin familj. Hon hade vanärat familjens heder och för detta var hon tvungen att dödas. Fadime är bara en av flera unga kvinnor i Sverige som fallit offer för hedersrelaterat våld. Efter sin död har Fadime kommit att bli en galjonsfigur i mångas vår strävan att krossa det hedersrelaterade våldet och den negativa hederskulturen. 

Det är vid ytterst få tillfällen som det anses som politiskt korrekt att tala om goda och onda eller bra och dåliga kulturer. Det hedersrelaterade våldet är ändå ett tydligt exempel på att det faktiskt existerar onda och dåliga kulturer. Vi kan helt enkelt konstatera att vissa kulturer är mer värda än andra. Vissa kulturer är så fruktansvärda att de måste bekämpas. Hederskulturen är en sådan kultur. Den är ond eftersom den förtrycker människor och bespottar den enskilda människans okränkbara människovärde. Den är värd att bekämpa eftersom den förkastar människors rätt att leva fritt och göra egna val. Den är värd att förakta eftersom den hindrar människor från att leva i enlighet med den fria viljan och sitt eget samvete.

Det får aldrig under några som helst omständigheter vara samhällets uppgift att förhålla sig neutral när det gäller vilka gemensamma värderingar och spelregler vi ska ha att rätta oss efter i vårt land.

 Vikten av att bevara en demokrati byggd på kristen etik och västerländsk humanism i Sverige kan inte nog betonas. Kristen etik och västerländsk humanism handlar om demokrati och om alla människors lika och okränkbara värde. Det handlar om att varje människa är unik och född fri. Det handlar också om att människan till sin natur har en egen fri vilja och en förmåga att fatta rationella beslut. Varje människa är ytterst ansvarig för sig själv och måste vara beredd att ta konsekvenserna av sitt eget handlande. Samtidigt har vi också ett gemensamt och moraliskt ansvar för våra medmänniskor som vi inte kan frånsäga oss. 

Den kristna och västerländska värderingsgrunden har varit normgivande och kommit att lägga grunden till vårt svenska samhälle. Så borde det vara även framöver men den uppfattningen delas dock inte lika tydligt av alla. Det är visserligen få politiska partier i Sveriges riksdag om ens något som egentligen skulle motsätta sig innebörden av denna etik och värdegrund, men det är ändå ett problem att allt färre vill tala om etiken vid dess rätta identitet så som kristen etik och västerländsk humanism. Känner man inte till vilka rötter den gemensamma värdegrunden har eller från vilka källor den är sprungen så finns en stor risk att värderingarna förskjuts och blir till någonting annat.

Det är uppenbart att kristdemokraterna behövs som en tydlig röst i samhällsdebatten.                 

John McCain och Rudy Giuliani

johnmccain_highres1.jpg

(Senator John McCain)

John McCain har sedan primärvalsegern i New Hampshire den 8 januari seglat upp i ledningen bland de republikanska presidentkandidaterna såväl nationellt som i flera av opinionsundersökningarna inför primärvalet i Michigan på tisdag. McCain har tidigare under året räknats ut av många men senatorn från Arizona är nu på allvar tillbaka i matchen om vem som ska bli republikanernas kandidat i presidentvalet i november. Intressant är också att John McCain är den republikanska presidentkandidat som verkar ha absolut störst chans att vinna det slutgiltiga valet mot demokraternas kandidat, oavsett vem motståndaren kommer att bli. Det framgår bland annat av hemsidan realclearpolitics.

Min favoritkandidat till presidentposten har hela vägen varit borgmästare Rudy Giuliani från New York. Först och främst så beror det helt enkelt på att Giuliani är den kandidat i det amerikanska presidentvalet vars politiska åsikter bäst stämmer överens med mina egna. Rudy Giuliani står för låga skatter och han tror på en liten stat med ambitionen att minska statens utgifter. Vidare tycker han att USA ska vara på offensiven när det gäller att bekämpa terrorism runt om i världen och han planerar också stora satsningar för att kunna minska landets kriminalitet. Jag uppskattar att Giuliani liksom övriga republikaner står upp för familjen. Han vill bevara äktenskapet, erbjuda ökad valfrihet för elever och föräldrar att välja skola och han har en vilja att minska antalet aborter utan att frånta amerikanska kvinnor möjligheten att välja abort.

Ytterligare en anledning till att jag vill se Rudy Giuliani som president i USA är att han som borgmästare för New York visat att han faktiskt klarar av att styra och prestera. Giuliani nådde tydliga resultat och stor framgång i New York. Under hans tid som borgmästare minskade exempelvis brottsligheten i staden med 56 % och statistiken för mord med hela 66%. Från att tidigare ha betraktats som USA:s brottstad nummer ett så utvecklades New York under ledning av Rudy Giuliani istället till att bli USA:s säkraste storstad enligt FBI. Rudy Giuliani sänkte skatterna i New York, han vände ett budgetunderskott på 2,3 miljarder till ett mångmiljardigt överskott och han minskade bidragsberoendet i staden med nära 60%. Så låga siffror när det gäller bidragsberoende hade inte New York sett ljuset av sedan 1966. Antalet aborter i staden minskade och antalet adoptioner ökade. Dessutom testades Rudy Giulianis ledarskap hårt i samband med terrorattacken mot World Trade Centre den 11 september 2001. Han testades och han visade sig klara uppgiften så bra att han till och med erhållit flera internationella utmärkelser för just detta.

Om Rudy Giuliani får förtroendet att leda USA kommer han att arbeta lika målmedvetet och hårt som han gjorde i New York för att nå lika goda resultat nationellt. Jag är övertygad om att Rudy Giuliani kan åstadkomma precis vad USA behöver. Efter att ha lyssnat på Fred Thompson i en rad republikanska TV-debatter för en tid sedan har dock mitt perspektiv vidgats något. Fred Thompson uppmanade tittarna att ställa sig själva frågan om vem de skulle vilja se sitta vid förhandlingsbordet och representera väst när den fria världens fiender så som Iran, Nordkorea eller för den delen Al Qaida sitter på den andra sidan av bordet. Thompson fick mig att tänka till. Tyvärr för hans egen del så var det inte först och främst Thompsons ansikte som jag såg vid förhandlingsbordet. Inte heller var det min egen favoritkandidat Rudy Giuliani som dök upp. Mannen jag såg framför mig var ingen mindre än den man som för tillfället förvandlats till den stora raketen i opinionsundersökningarna, John McCain.

John McCain är en man med stor pondus. Han har integritet, karaktär och inger stor respekt. John McCain är dessutom en man som mer än väl förtjänat sin respekt. Efter sina insatser i Vietnamkriget och efter att ha fått utstå fem och ett halv år av tortyr som vietnamesisk krigsfånge har han blivit en amerikansk hjälte. John McCain är inte en man som skulle låta sig skrämmas av dikataturer eller terroristorganisationer vid det förhandlingsbord som Fred Thompson talar om. Visserligen är Rudy Giuliani fortfarande min favoritkandidat till presidentposten men John McCain har också en huvudinriktning i sin politik som är bra. Han är en man som håller fanan högt när det gäller respekt för människovärde och mänskliga rättigheter och jag gläds därför åt senatorns stora framgångar den senaste tiden. Det är dock mer än synd att framgångarna av opinionsmätningarna att döma har skett mycket på bekostnad av Rudy Giuliani.

Kanske borde presidentkandidaterna John McCain och Rudy Giuliani slå sig ihop för att kampanja sida vid sida och tillsammans göra anspråk på de båda posterna som president och vice president. Oavsett om en sådan konstellation är att betrakta som trolig eller ej så blir jag bara mer och mer övertygad om att dessa två skulle utgöra min drömduo på den republikanska sidan inför presidentvalet den 4 november.

Läs mer om: John McCain

Läs mer om: Rudy Giuliani 

          

Bekämpa våldet mot kvinnor

Inför Brottsförebygganderådets sammanställning av år 2007 väntas antalet polisanmälningar om våld mot kvinnor slå rekord i Sverige. Dagligen tvingas vi läsa tidningarnas rubriker och höra radiopratarnas röster berätta om hur kvinnor misshandlats av sina män eller utsatts för våldtäkt på väg hem från krogen. Vi är många som känner en fruktansvärd vrede och avsky inför de karaktärslösa män som väljer att behandla kvinnor så illa och på ett så vidrigt sätt. Framförallt så är vi många i Sverige som känner en oerhörd sympati för de kvinnor som råkar illa ut.

Det är därför väldigt tråkigt att se hur anmälningarna om brott som särskilt riktats mot kvinnor genomgående har ökat jämfört med förra året. Oavsett om man tittar på statistiken gällande kvinnomisshandel, våldtäkt eller grov kvinnofridskränkning så ser man en ökning jämfört med år 2006. Faktum är att antalet anmälda brott om våld mot kvinnor ökat med nära 100% sedan Brottsförebyggande rådet började redovisa den här typen av statistik för 20 år sedan. Det råder inga som helst tvivel om att vi behöver ta krafttag för att bekämpa våldet mot kvinnor i samhället.

Det var därför välkommet att den borgerliga regeringen i december presenterade en handlingsplan där man satsar 800 miljoner kr på 56 olika åtgärder som ska motverka våld mot kvinnor. Det handlar om både förebyggande arbete, stödinsatser, utbildning och lagstiftning. Resurserna till landets kvinnojourer kommer exempelvis att öka och informationen till utsatta kvinnor om när deras förövare befinner sig utanför anstalt ska förbättras. Dessutom inleder regeringen ett nationellt program för sjukvårdens omhändertagande av sexualbrottsoffer.

Polisen får nu också tydligare uppdrag att prioritera brott som rör våld mot kvinnor. Regeringen talar bland annat om att bilda särskilda familjevåldenheter inom polisen och om att särskild kompetens när det gäller familjevåld och kvinnomisshandel i fortsättningen måste finnas inom varje polismyndighet. Det finns flera bra åtgärder som regeringen presenterat när det gäller att bekämpa våld mot kvinnor. Den kanske mest omtalade hittills är den sk ”kvinnofridslinjen”

Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon dit kvinnor som utsatts för hot och våld kan ringa dygnet runt och utan kostnad för att finna stöd och rådgivning. Trots att kvinnofridslinjen i slutet av december endast funnits i knappt en månad så fick den ändå ta emot hela 100 samtal per dag! Det visar att regeringens satsning på stödtelefonen är lyckad. Samtalen till kvinnofridslinjen kan dessutom spela en väldigt avgörande roll. Att just bryta tystnaden innebär för många kvinnor att ta det första första steget bort från den våldsamma relationen. Många håller tyst på grund av rädsla men också på grund av att de har en välvilja att hålla ihop familjen och skydda barnen. Det kan också handla om att kvinnorna skuldbelägger sig själva eller att de försöker upprätthålla en fasad utåt inför släkt och vänner.  

Regeringen har tagit flera steg i rätt riktning när det gäller att bekämpa våldet mot kvinnor. Det är dags att fler av oss enskilda medborgare också står upp för den här frågan. För oss gäller att visa civilkurage när vi märker hur människor far illa, det gäller att ingripa och att anmäla. Det handlar också om att finnas till för de kvinnor i vår närhet som blivit utsatta och behöver vårt stöd. 

Alldeles för många människor i det här landet underskattar vad en enskild människa kan göra för en annan. All hjälp och allt stöd förväntas av någon outgrundlig anledning någon annan stå för. Hjälpen ska tydligen komma uppifrån, förmodligen från staten. Genom att hjälpa människa till människa lägger vi grunden för ett medmänskligare samhälle och det är så vi bygger samhället underifrån.  Nu handlar det om att tydligt och på bred front ta avstånd ifrån våldet mot kvinnor.

Välkomna alla ni som vill vara med och motverka våldet i samhället!

Kd vill utreda Natomedlemskap

Det var mycket trevligt att höra kristdemokraternas försvarspolitiska talesman Else-Marie Lindgren idag uttala sig positiv till att utreda ett svenskt medlemskap i Nato. Den borgerliga alliansen har tidigare sagt att ett medlemskap i Nato inte kommer vara aktuellt för Sverige under pågående mandatperiod, men jag delar Lindgrens analys att det redan nu vore klokt att utreda för- och nackdelar med ett medlemskap. Frågan om Nato är komplicerad och svår. Om vi av försvarsberedningen kunde få en omfattande och aktuell utredning i frågan så vore det bra. Sverige är redan idag en nära partner i förhållande till Nato så att noga beakta vilka konsekvenser ett fullvärdigt medlemskap skulle få skulle bara gynna svensk försvars- och säkerhetspolitik.

Else-Marie Lindgren i Sveriges Radio:

Kd vill att Natomedlemskap utreds