Om etik och hederskultur

Idag är sexårsdagen av mordet på Fadime Sahindal. I Stockholm har idag hållits en manifestation för att hedra hennes minne. Bland andra så deltog Sveriges folkhälsominister Maria Larsson. 

Fadime Sahindal sköts till döds av sin egen far. Den för fadern enkla anledningen var att hon vägrat låta sig giftas bort till någon utav sina äldre kusiner i hemlandet Turkiet. Fadime förälskade sig istället i en svensk man. Hon ville leva ett liv förenligt med svenska värderinger och västerländsk kultur. Fadime hade bott i Sverige sedan hon var sju år gammal men hennes beslut fick ändå familjen att se rött. De ansåg att hon i och med sitt fria val av livspartner dragit skam över sig själv och hela sin familj. Hon hade vanärat familjens heder och för detta var hon tvungen att dödas. Fadime är bara en av flera unga kvinnor i Sverige som fallit offer för hedersrelaterat våld. Efter sin död har Fadime kommit att bli en galjonsfigur i mångas vår strävan att krossa det hedersrelaterade våldet och den negativa hederskulturen. 

Det är vid ytterst få tillfällen som det anses som politiskt korrekt att tala om goda och onda eller bra och dåliga kulturer. Det hedersrelaterade våldet är ändå ett tydligt exempel på att det faktiskt existerar onda och dåliga kulturer. Vi kan helt enkelt konstatera att vissa kulturer är mer värda än andra. Vissa kulturer är så fruktansvärda att de måste bekämpas. Hederskulturen är en sådan kultur. Den är ond eftersom den förtrycker människor och bespottar den enskilda människans okränkbara människovärde. Den är värd att bekämpa eftersom den förkastar människors rätt att leva fritt och göra egna val. Den är värd att förakta eftersom den hindrar människor från att leva i enlighet med den fria viljan och sitt eget samvete.

Det får aldrig under några som helst omständigheter vara samhällets uppgift att förhålla sig neutral när det gäller vilka gemensamma värderingar och spelregler vi ska ha att rätta oss efter i vårt land.

 Vikten av att bevara en demokrati byggd på kristen etik och västerländsk humanism i Sverige kan inte nog betonas. Kristen etik och västerländsk humanism handlar om demokrati och om alla människors lika och okränkbara värde. Det handlar om att varje människa är unik och född fri. Det handlar också om att människan till sin natur har en egen fri vilja och en förmåga att fatta rationella beslut. Varje människa är ytterst ansvarig för sig själv och måste vara beredd att ta konsekvenserna av sitt eget handlande. Samtidigt har vi också ett gemensamt och moraliskt ansvar för våra medmänniskor som vi inte kan frånsäga oss. 

Den kristna och västerländska värderingsgrunden har varit normgivande och kommit att lägga grunden till vårt svenska samhälle. Så borde det vara även framöver men den uppfattningen delas dock inte lika tydligt av alla. Det är visserligen få politiska partier i Sveriges riksdag om ens något som egentligen skulle motsätta sig innebörden av denna etik och värdegrund, men det är ändå ett problem att allt färre vill tala om etiken vid dess rätta identitet så som kristen etik och västerländsk humanism. Känner man inte till vilka rötter den gemensamma värdegrunden har eller från vilka källor den är sprungen så finns en stor risk att värderingarna förskjuts och blir till någonting annat.

Det är uppenbart att kristdemokraterna behövs som en tydlig röst i samhällsdebatten.                 

Annonser