Distriktsordföranden vill se Weimers som KDU-ordförande

 

 Det var med stor glädje som vi mottog beskedet om valberedningens förslag till ny förbundsordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet. Precis som valberedningen, vill vi se Charlie Weimers väljas till ny förbundsordförande för KDU.

 

Valet av Charlie Weimers känns på många sätt självklart. Weimers har tio års erfarenhet av KDU, och han har varit aktiv på alla nivåer inom förbundet. Han har fungerat som distriktsordförande i två omgångar, visat prov på internationellt engagemang, och har erfarenhet av fem år i förbundsstyrelsen och tre år i förbundspresidiet. Dessutom har Charlie ett brett stöd internationellt, ett stöd som bland annat visar sig i att han idag representerar KDU som viceordförande i YEEP (Youth of the European Peoples Party). Weimers har en gedigen bakgrund inom partiet med såväl landstingspolitiska erfarenheter som erfarenheter från kommunpolitiken. Han fungerar exempelvis redan idag som gruppledare för Kristdemokraterna på Hammarö och har hunnit skaffa sig tre års erfarenhet från Kristdemokraternas paristyrelse. Ingen KDUare som idag är aktiv inom förbundet kommer ens i närheten av Charlie Weimers meritlista.

 

Vi som ledande företrädare för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet runt om i landet har imponerats starkt av Charlie Weimers ledarstil både under hans tid som förste vice ordförande och som tjänsteförrättande förbundsordförande. Charlie har en lyssnande och ödmjuk ledarstil där distrikten och gräsrötterna har stort inflytande. Med denna ödmjukhet är vi övertygade om att Charlie kommer vara en enande förbundsordförande som lyckas skapa ett förbund utan den segregering vi tyvärr sett tidigare.

 

De som motsätter sig Charlies kandidatur försöker ofta måla ut honom som ett högerspöke. Detta är en djupt orättvis bild. Det är ett faktum att Charlie till fullo ställer sig bakom den mitten-höger profil som KDU har, en profil med starkt fokus på familj, gemenskap och människovärde. Vi är stolta över det KDU som medlemmarna skapat och vill ha en företrädare som står bakom förbundet. En förbundsordförandes främsta uppgift är att företräda förbundet externt, därför duger ingen motkandidatur som endast består av en missnöjesförklaring av förbundets rådande politik eller politiska profil.

 

Den gedigna erfarenhet, politiska skicklighet och kompetens som Charlie Weimers besitter har gjort det enkelt för oss att stödja valberedningens förslag till ny förbundsordförande. Charlie Weimers har visat att han är rätt man att leda förbundet, han är stolt över vår politik och det märks att han är beredd att stå upp för och försvara den. Vi ser med stor glädje fram emot att välja Charlie Weimers till ny förbundsordförande och vi känner oss inspirerade av att få bli en del av ett KDU med Charlie Weimers i spetsen!

 

Johanna Sten

Ordförande KDU- Uppsala län

 

Christian Carlsson

Ordförande KDU- Stockholm Stad

 

Josefin Skyttedal

Vice Ordförande KDU- Stockholms län

 

Dag Elfström

Ordförande KDU- Östergötland

 

Sandra Åhs

Ordförande KDU- Västmanland

 

David Bruhn

Ordförande KDU- Wermland

 

Ofelia Namazova

Ordförande KDU- Örebro län

 

Mattias Svensson

Andre Vice Ordförande KDU- Skåne

 

Martina Turbic

Ordförande KDU- Södermanland

 

Anna Stina Stenbäck

Ordförande KDU- Kalmar

 

Birgitta Torstensson

Vice Ordförande KDU- Norra Älvsborg

 

Publicerat i KDU

Omdömeslöst av försvarsministern

 

Christopher Dywik och Christian Carlsson

I en intervju i Svenska Dagbladet den 22 april förklarade försvarsminister Sten Tolgfors att han vill se fler kvinnor i Försvarsmakten för att på så sätt tillvarata kompetens som idag till viss del går förlorad. Det är bra. Däremot kan man starkt ifrågasätta försvarsministerns argumentation och förslag när det gäller hur vi ska nå målet med fler kvinnor inom försvaret. Tolgfors föreslår nämligen en översyn av antagningskraven för värnpliktstjänstgöring och menar att de fysiska kraven måste sänkas för att fler kvinnor ska få möjlighet att göra värnplikt.

Det märks att Sten Tolgfors saknar erfarenhet från egen värnpliktstjänstgöring. Alla som har gjort militärtjänst vet att de fysiska kraven är satta av en anledning. Alltför många soldater i våra svenska förband skickas årligen hem just för att de inte klarar av de fysiskt krävande utbildningarna. Soldaterna skadar sig på grund av dålig fysik eller så orkar de inte med. Det här är ett mycket allvarligt problem som fått till konsekvens att vissa enskilda soldater tvingas bära dubbla packningar ute i fält, helt enkelt för att stridsparskamraterna inte orkar bära sina egna. Vissa plutoner har dessutom fått svårt att lösa de egna uppgifterna eftersom alltför många soldater tvingas avbryta utbildningen och skickas hem. Det här är en realitet inom försvaret idag.  

I intervjun med försvarsminister Sten Tolgfors säger han att:

”Bra fysik och god hälsa är ett måste för att få göra lumpen. Men kraven på muskelstyrka i ben, rygg och skuldror är så högt ställda att de diskvalificerar många lämpliga tjejer”. 

 

Den som marscherat med stridsutrustning och burit packning vet att det är en stor fördel att ha en hyfsad muskelmassa i just ben, rygg och skuldror. Det är omdömeslöst av Tolgfors att vilja sänka de fysiska kraven i syfte locka fler kvinnliga värnpliktiga. Av allt att döma när det gäller avhopp och avbrutna värnpliktsutbildningar på grund av bristande fysik borde antagningskraven snarare höjas istället för sänkas. 

 

Visst stämmer det att vissa kvinnor inte klarar uttagningarna, liksom många män inte gör det. Vad Tolgfors inte förstår är att de höga kraven på muskelstyrka i ben, rygg och skuldror är en förutsättning för att soldaterna ska orka bära sin egen utrustning utan att åsamka sig själv eller sina kamrater skada. Om försvarsministern likt oss unga kristdemokrater vill göra det svenska försvaret vassare och effektivare så borde han definitivt inte sänka kraven för de som blir antagna att genomföra värnpliktstjänstgöring. Istället borde han fundera på om kraven inte borde höjas. 

 

Konungarikets säkerhet och försvarsmaktens bästa måste alltid stå i centrum för en försvarsminister. Svensk försvars- och säkerhetspolitik får därmed aldrig förvandlas till något slags genus- och jämställdhetsprojekt där kraven på soldaternas fysiska duglighet sänks i ambitionen att få fler kvinnliga värnpliktiga. Fler kvinnor inom försvaret är positivt men det krävs att varje soldat lever upp till de idag uppställda kraven.  

 

 

Christopher Dywik

Försvarspolitisk talesman för

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet

 

Christian Carlsson

Ordförande KDU- Stockholm Stad

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet

Rätt agerat Reinfeldt

Vid mötet med Kinas president Hu Jintao idag lämnade statsminister Fredrik Reinfeldt en lista med tretton namn på politiska fångar och människorättskämpar som Sverige vill se frisläppta. Han valde att tala klartext med Hu Jintao om mänskliga rättigheter och situationen i Tibet. Statsministern ska ha all respekt och heder för sitt agerande. Som Dick Erixon skriver på sin blogg så är det minsann andra tongångar nu vid Reinfeldts besök än vad det var när Göran Persson besökte Kina som svensk statsminister och lovprisade den politiska ”stabilitet” i landet. 

Det var dessutom rätt agerat av Reinfeld att inte avslöja vilka avsikter han hade inför mötet. Reinfeldt har förståss rätt i att om informationen kommit ut att han tänkte överlämna listan så hade statsbesöket riskerats att ställas in.

Det är intressant att se hur Mona Sahlin (s) på svd.se inte alls tycks förstå detta resonemang. Hon säger sig vara förvånad över att statsministern inte valde att presentera sina avsikter i Sveriges riksdag innan avresan. Det jag är mest förvånad över hur Mona Sahlin så tydligt framstår som naiv och ninkompetent att driva utrikesfrågor nu när Fredrik Reinfeldt visar statsmannamässighet och prov på regeringsduglighet!

Sätt fart på bostadsmarknaden

 

Idag demonstrerar hyresgästföreningen på ett 20-tal platser i vårt land. Ska man sammanfatta deras budskap så är det att man är mot marknadshyror som man verkar tro att en statlig utredning tänker föreslå. Det är i det sammanhanget viktigt att komma ihåg att inget alliansparti vill ha marknadshyror och att det heller inte ingått i utredningens uppdrag att föreslå marknadshyror. 

Men för den unga generationen kan det ändå vara värt att fundera över vad den hårt reglerade hyresbostadsmarknaden som vi haft sedan andra världskriget fått för konsekvenser. Bostadsköerna är långa, det byggs ungefär hälften så många bostäder som i våra nordiska grannländer. Priserna på bostadsrätter har stigit snabbt.

Varför vill så många hyresboende ombilda sina bostäder till bostadsrätter? En del av svaret måste ligga i det faktum att hyrorna på vissa håll inte motsvarar hushållens verkliga värderingar – på båda hållen. En hyresvärd är styrd av de allmännyttiga kommunala bolagens hyror. De kommunala bolagen lever dessutom i en relativt trygg tillvaro med kommunen och alla dess skattebetalare i ryggen.

Det är på grund av de hårda regleringarna som bostadsmarknaden inte fungerar. Stockholmsregionen förefaller vara särskilt låst. Det byggs för litet och kötiden till en hyresrätt i Stockholm är orimligt lång. Förra månaden fick en person som köat sedan 1984 en tvåa på 65 kvm på Katarina Bangata på Södermalm till den överkomliga hyran på 3827 kr.

Samma månad fick en person som ”bara” köat sedan 2004 en lika stor lägenhet i Hässelby gård för en hyra på 4998 kr per månad. På Vimmerbyplan i Rinkeby fick någon flytta in i en något mindre tvåa på 63 kvm som kostar 6345 kronor per månad att hyra! Hässelby och Rinkeby är bra områden att bo i. Men ingen kan förneka att de allra flesta hellre bor på Södermalm som enligt många är en pittoresk stadsdel som ligger nära till många arbetsplatser och ett stort kulturutbud. Hässelby och Rinkeby kräver för många längre restider både till jobb och till nöje.

Är det då rimligt att hyrorna ska vara nära nog samma i Stockholms innerstad som i förorterna? Många har bott hela sina liv i innerstaden och har låga inkomster. De bör få ett särskilt skydd mot hyreshöjningar. Men det är orimligt att ett hyressättningssystem får effekter som gör att många låginkomsttagare – ofta med utländsk bakgrund – i yttre förorter betalar nästan lika mycket eller t.o.m. mer i hyra än vad man behöver göra på de mest exklusiva adresserna i hela Sverige!

Hyressättningssystemet får också den effekten att det byggs mindre nya hyresrätter. Med det hyressättningssystemet vi har kanske man inte borde bli så förvånad. Dessvärre är det vår vackra huvudstad som är det stora problemet och som nu blockerar utvecklingen i hela Sverige. Men det finns ljuspunkter. I Malmö har man kommit långt genom att via förhandlingar mellan hyresgästföreningen och fastighetsägarna som har lett till lägre hyror i mindre attraktiva områden och högre hyror där folk helst vill bo.

Vi behöver se över hyressätningssystemet i Sverige så att det bättre motsvarar hushålls önskemål. Man måste kunna bo billigt i förort och lägga sina pengar på annat om man vill det likaväl som man ska kunna lägga sina pengar på att bo centralt i innerstaden. Naturligtvis måste en förändring ske med stor omsorg om äldre och socialt utsatta i Stockholms innerstad.