Sämre soldater utan värnplikt

Sverige har haft allmän värnplikt sedan år 1901 och en majoritet av svenskarna och de värnpliktiga vill behålla värnplikten.

I sommar kom dock den statliga pliktutredningens slutbetänkande. Den allmänna värnplikten föreslår man ska avvecklas med möjlighet för riksdagen att återinföra den om det säkerhetspolitiska läget förändras. Försvaret ska i stället bygga på frivillighet.

Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU) kräver att värnpliktssystemet blir kvar. Utan värnplikten riskerar folkförankringen att gå förlorad och rekryteringsbredden att minska. Försvarsmakten riskerar sämre soldater vilket skulle innebära ett svagare skydd av Sverige och av frihet, demokrati och människovärde – hemma och i omvärlden.

Överbefälhavare Sverker Göransson och Värnpliktsrådet tror att försvaret kan få svårt att värva de 4 000 unga frivilliga som ska ersätta dagens värnpliktssoldater. Erfarenheten säger att många europeiska länder som avskaffat plikten fått stora rekryteringsproblem.

De nya yrkesarméerna i Europa som bygger på frivillighet rekryteras dessutom i allt högre grad från de lägsta socialgrupperna eftersom det visat sig svårt att rekrytera de utbildade ungdomar som behövs för ett modernt högteknologiskt försvar.

Sveriges goda rykte vid fredsbevarande uppdrag när det gäller att lösa uppgifter och att möta civilbefolkningen beror till stor del på våra befäls och soldaters breda sociala bakgrund och spridda kompetens. Värnpliktssystemet är en garant för att denna sociala, kunskapsmässiga och erfarenhetsmässiga bredd upprätthålls och värnplikten garanterar även försvarets numerära personalförsörjning.

Försvarspolitiska experter i Sverige och utomlands menar att det finns en stor risk att det nya personalförsörjningssystemet kommer att leda till färre och sämre soldater som dessutom kostar mer eftersom de anställs tidigare och under längre tid i och med det nya systemet.

Förslaget att drastiskt minska antalet månader för militärtjänstgöring till att endast omfatta tre till fem månader är också mycket olyckligt. Det riskerar att skapa en situation inom försvaret där allt fler kan allt mindre och där endast de soldater som valt att förlänga sin militärtjänst med en kontraktsanställning eller officersutbildning blir de som hunnit få en fullgod utbildning. Redan i dag har förbanden svårt att få utbildningstiden att räcka till.

I stället för att avveckla värnplikten borde fler medborgare göra den och då inte på bekostnad av kortare utbildningstider utan genom höjda försvarsanslag.

Regeringens prat om att plikten endast ”vilandeförklaras” är föga till tröst då vilandeförklaringen endast tycks fungera som en rökridå för att avdramatisera pliktens avskaffande. Det är lätt att förstå att värnplikten nu läggs åt sidan en gång för alla, eftersom det i den tid då det säkerhetspolitiska läget förvärrats skulle vara svårt att återinföra den. Dessutom skulle det vara ett säkerhetspolitiskt klumpigt drag som riskerar att förvärra en säkerhetspolitisk situation i ett känsligt läge.

För att garantera ett så starkt försvar som möjligt med bäst lämpade soldat på rätt plats och med bästa tänkbara förutsättningar, måste försvarsmaktens utbildningssystem även fortsatt bygga på plikt – inte frivillighet.

Christian Carlsson
Försvarspolitisk talesman för
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)

Debattartikeln publicerades i Eskilstuna-Kuriren den 28 juli: Sämre soldater utan värnplikt 

Debattartikeln publicerades även i Sundsvalls tidning den 29 juli: Sämre soldater utan värnplikt

Debattartikeln publicerades även i Smålänningen den 29 juli.

Debattartikeln publicerades även i Katrineholms-Kuriren den 29 juli. 

Debattartikeln publicerades även i Gotlands tidningar den 30 juli: Sämre soldater utan värnplikt

Debattartikeln publicerades även i Örnsköldsviks allehanda den 30 juli: Sämre soldater utan värnplikt

Debattartikeln publicerades även i Norran den 2 augusti: Sämre soldater utan värnplikt

Annonser

NWT: Risk för samma svekdebatt som i England

I Afghanistan har attackerna mot Sveriges område dubblats jämfört med ifjol. Officerare på plats i Afghanistan efterfrågar materiella förstärkningar. Om förstärkningarna inte hinner fram i tid riskerar Reinfeldt samma svekdebatt som Gordon Brown upplevt i Storbritannien, skriver Christian Carlsson, försvarspolitisk talesman för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU).

Svenska soldater var så sent som lördagen den 25 juli inblandade i strider norra Afghanistan. Det var andra gången på bara tre dagar som svenska och finska soldater gemensamt tvingades strida mot afghanska talibaner. Ingen svensk dödades men antalet attacker i Sveriges ansvarsområde har fördubblats jämfört med ifjol. Det är oroväckande.

I takt med att transporterna av förnödenheter till de militära styrkorna i Afghanistan letts om har hotbilden mot de svenska trupperna ökat. Eftersom det afghanska folket går till val den 20 augusti riskerar våldsamheterna dessutom att trappas upp ytterligare. Den nya hotbilden ställer nya krav på vilka resurser och vilken materiel som bör tilldelas de svenska trupperna på plats.

Överste Olof Granander i Afghanistan har uttryckt en önskan om fler splitterskyddade fordon av modell Galten utöver de tio som anländer till Afghanistan i september. Ytterligare splitterskyddade fordon borde egentligen redan ha varit på plats. Nu gäller det att Sverige agerar, innan det är för sent.

Våra vänner i Storbritannien har under den här sommaren och på grund av situationen i Afghanistan upplevt sina blodigaste dagar sedan falklandskriget. Som en följd av det har premiärminister Gordon Brown fått utstå en intensiv svekdebatt i brittisk media på grund av hans vägran att sända helikoptrar och annan materiel som befälen i Afghanistan efterfrågat. En motsvarande debatt i Sverige måste under alla omständigheter undvikas.

Fler splitterskyddade fordon eller en transporthelikopter kommer aldrig att utgöra en fullständig garant för att svenska soldater inte stupar under kommande insatser för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter i Afghanistan. Däremot förtjänar våra soldater den utrustning som på bästa tänkbara sätt kan minimera riskerna som de dagligen utsätts för.

Om materielförstärkningarna inte hinner fram i tid på grund av att försvarsmakten upplevt ett begränsat ekonomiskt handlingsutrymme riskerar Fredrik Reinfeldt samma svekdebatt som Gordon Brown upplevt i Storbritannien.

Vi här hemma måste göra allt för att undvika att fler svenskar förolyckas i Afghanistan. Vi vet att situationen allvarligt håller på att förvärras. Sverige bör därför överväga att utöka de svenska styrkorna i Afghanistan och regeringen måste skjuta till de ekonomiska resurser som eventuellt krävs för att svenskarna ska kunna utföra sitt uppdrag på ett fullgott och säkert sätt. Våra svenska soldater har inte tid att vänta. Sverige bör därför snarast sända en helikopter till området kring Mazar-i-Sharif samt hörsamma överste Grananders vädjan om fler splitterskyddade fordon.

Christian Carlsson
Försvarspolitisk talesman KDU
(Kristdemokratiska Ungdomsförbundet)

Debattartikeln publicerades idag den 29 juli i Nya Wermlands tidningen:  Risk för samma svekdebatt som i England

Debattartikeln publicerades även i tidningen Folket den 29 juli: Reinfeldt riskerar samma svekdebatt om Afghanistan

USA och Kina enade för klimatet

De två länder som släpper ut mest växthusgaser i världen har nu enats om en gemensam klimatambition. USA och Kina har efter ett två dagar långt möte  enats om att försöka minska sina utsläpp och man lovade omvärlden och varandra ett tätare samarbete för miljön framöver. 

Sverige och resten av världen har all anledning att vara glada över nyheten. Det rör sig visserligen bara om en avsiktsförklaring och inte om några konkreta miljömål men miljöarbetet går framåt i USA och Kina. Det är ingen hemlighet att dessa aktörer måste finnas med på banan för att vi framöver ska kunna nå verkligt verkningsfulla överenskommelser rörande utsläpp och klimat.

Nu gäller det bara att hålla tummarna för att USA och Kina gör verklighet av sin gemensamma klimatambition och ser till att minska utsläppen.

Svenskarna stödjer insatsen i Afghanistan

KDU stödjer den svenska insatsen i Afghanistan. Genom vår närvaro bidrar Sverige till att sprida fred, frihet, demokrati och säkerhet till det afghanska folket. Vi hindrar talibanerna från att återta makten i Afghanistan och därmed ser vi också att landet inte återfaller till att fungera som en frizon för islamistisk terrorism. 

Skälen för FN att gå in i Afghanistan var många. Talibanerna som tidigare styrde landet understödde inte bara islamistisk terrorism. Den var också en förtryckande regim som hindrade flickor att gå i skola, tvingade kvinnor att bära burqa och som till och med förbjöd kvinnor att lämna hemmet. Lärare som erbjöd kvinnor undervisning riskerade dödsstraff och människor avrättades på stora fotbollsarenor.

Afghanistan står för 90% av världens opiumtillverkning och talibanerna fortsätter att förfölja kvinnor trots att de alltså inte längre sitter vid makten. Kvinnor som väljer att utbilda sig riskerar att få syra kastat i ansiktet och skolor som utbildar kvinnor har bränts.  

Vi har ett ansvar för våra medmänniskor i Afghanistan och Sveriges insats gör skillnad. Därför är det glädjande att se att den svenska styrkan i Afghanistan inte bara stöds av KDU utan också av det svenska folket. Varannan svensk, det vill säga 50 procent tycker att det är rätt att Sverige skickar soldater till Afghanistan. Endast 28 procent tycker att det är fel.  Undersökningen som siffrorna är hämtade ifrån är gjord av Novus på uppdrag av TV4.

Situationen i Afghanistan håller på att förvärras. Antalet attacker inom det svenska ansvarsområdet kring Mazar-i-Sharif har fördubblats jämfört med ifjol och svenska soldater har varit inblandade i flera strider med talibaner under den senaste tiden. Det kan innebära svenska förluster i framtiden. Behovet av att finnas på plats i Afghanistan minskar dessvärre inte bara för att hotbilden förhöjs.

Sveriges insatser i Afghanistan kommer att bli än viktigare framöver, särskilt om det säkerhetspolitiska läget fortsätter att försämras. Därför är det viktigt att veta att den svenska insatsen inte bara stöds av ledande politiker utan att det starka stödet också finns att hämta hos det svenska folket.

Christian Carlsson
Försvarspolitisk talesman för
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)

Läs även försvarsminister Sten Tolgfors debattartikel: Därför strider svenska soldater i Afghanistan

Stiftelsen Min Stora Dag

Stiftelsen Min Stora Dag är en stiftelse som hjälper svårt sjuka barn att förverkliga sina önskedrömmar. Under 2008 så fick över tusen barn ett välbehövligt avbrott från sin sjukhusvistelse tack vare stiftelsen. Min Stora Dag ger barn något att drömma om när behandlingarna känns som allra svårast. 

Stiftelsen som för övrigt har Prinssessan Madeleine som sin beskyddare, är mycket hedervärd. Därför har jag valt att länka till minstoradag.se för att uppmärksamma det fina arbete som Stiftelsen Min Stora Dag utför.

www.minstoradag.org

Sveriges ordförandeskap i Europeiska unionen

Sedan den 1 juli är Sverige ordförande i EU. Vi kommer att leda ministerrådet och fungera som den drivande kraften i EU:s lagstiftande och politiska arbete. Ordförandeskapet innebär en utmaning och möjlighet för Sverige att påverka. Följ det svenska ordförandeskapet, läs om hur arbetet kommer att fungera och om vilka frågor som den svenska regeringen kommer att prioritera.

Strängare straff leder till minskad brottslighet

Svenska kriminologer som Jerzy Sarnecki och den politiska korrektheten har länge hävdat att hårdare straff inte leder till minskad brottslighet. Strängare straff leder dock till minskad brottslighet. Det skrev SVD:s Per Gudmundsson måndagen den 20 juli med rubriken: Strängare straff fungerar visst.  

Fängelsestraffets effekter på brottsligheten är visserligen svåra att mäta. Det är svårt att skilja mellan vad som är resultat av att brottslingen suttit inne och vad som är straffets avskräckande effekt. Den 1 augusti 2006 genomförde dock Romano Prodis socialistiska regering i Italien en amnesti för mer än en tredjedel av landets fångar. Bakgrunden var att fängelserna i Italien varit kraftigt överbefolkade under flera års tid. Sedan denna händelse då dessa kriminella släpptes fria på Italiens gator har en rad intressanta slutsatser kunnat dras.

De som återföll i brott av de som beviljats amnesti i Italien skulle inte bara avtjäna straffet för återfallsbrottet, utan även sitta av den del av det tidigare fängelsestraffet som sluppits tack vare amnestin. Det möjliggjorde att man kunde mäta straffens avskräckande effekt genom att jämföra statistiken för vanliga återfallsförbytare med statistiken för de återfallsförbrytare som hotades av strängare straff på grund av amnestin.

Inte helt oväntat så ökade antalet kidnappningar, bedrägerier, mordbränder och väskryckningar när så många som en tredjedel av landets brottslingar plötsligt släpptes fria. När det gäller bankrånen så ökade dessa med hela 26 procent. Det intressanta var dock att av de fångar som beviljats amnesti så var  de som riskerade en månad längre fängelsestraff  mindre benägna att begå nya brott än de som hotades av kortare fängelstraff. Studierna i Italien visar alltså att hotet om längre straff avskräcker och medför en minskning av återfallsbrottsligheten. Det är intressant.

Det finns säkert experter som det socialliberala etablissemanget kan peka på som säger att hårda straff inte alls har en avskräckande effekt. Det som är intressant är dock att det finns minst ett konkret och verkligt exempel som motsäger dem. 

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) har länge efterfrågat en straffskärpning, framförallt för vålds- och sexualbrott. Det har vi inte gjort för att det skulle leda till minskad kriminalitet utan därför att vi med bestämdhet hävdar brottsoffrets rätt till återupprättelse och att straffen därför på ett rimligare sätt måste stå i proportion till den kränkning som brottsoffret utsätts för.

Att det nu dessutom finns fakta som visar att hårdare straff skulle leda till minskad kriminalitet ökar naturligtvis incitamenten för regeringen att verka för en straffskärpning för vålds- och sexualbrott.