Mobbning kräver vuxenansvar

Antimobbningplan, ordningsregler och systematiskt värdegrundsarbete spelar inte någon roll så länge vuxenvärlden väljer att fly sitt ansvar, skriver Christian Carlsson, vice ordförande för KDU.

På varje skola finns det någon eller några elever som varje dag går till skolan med en klump i magen. Hårda ord, elaka kommentarer och fysiska kränkningar har blivit vardag för alltför många. Skolverket beräknar att drygt 50 000 barn och unga i Sverige mobbas och en färsk undersökning från organisationen Friends visar att så många som var tionde elev i årskurs 3–6 uppgett att de ofta eller flera gånger utsatts för kränkningar.

Mobbningen utgör ett stort problem för många. Barn som utsätts för mobbning blir ofta deprimerade och riskerar att utveckla självskadebeteende. Samtidigt plågas många föräldrar av en våldsam oro över att skicka iväg sina barn till skolan. Det här är fullständigt oacceptabelt. Varje barn har rätt att kunna gå i skolan för att lära utan att behöva titta sig över axeln i korridoren eller att vakna varje morgon och undra vad som kommer att skrikas efter dem i korridoren.

Det har dock visat sig svårt att få människor att sluta mobba. Vi politiker kan inte förändra hur människor beter sig mot varandra, det kan endast människor själva. Vi är dock övertygade om att vuxenvärlden kan göra mer för att stoppa mobbningen.

Skolor är varje år skyldiga att upprätta en antimobbningplan, det ska finnas tydliga ordningsregler på varje skola och systematiskt värdegrundsarbete ska bedrivas. Om skolpersonal får reda på att en elev känner sig kränkt eller mobbad råder handlingsplikt att utreda och förhindra att kränkningarna fortsätter och om ett barn anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling råder anmälningsplikt för skolpersonal att anmäla till rektor eller förskolechef.

Det nyss nämnda är bra redskap i kampen mot mobbning, men kommer aldrig att spela någon roll så länge vuxenvärlden väljer att fly sitt ansvar. Den formella nolltolerans som råder mot mobbning och kränkande beteende måste också omsättas i praktiken. Alltför många vuxna på landets skolor tycks ha kapitulerat inför kränkningar bland eleverna och oordning i klassrummet.

Nästan varannan elev på högstadiet och gymnasiet upplever nämligen att personalen inte agerar om de upptäcker att någon av eleverna råkar illa ut. En sådan flathet gentemot mobbning och kränkande beteende från lärarnas sida får inte förekomma. Varje överträdelse av skolans ordningsregler måste få konsekvenser och kränkande beteende ska inte bara rapporteras till rektor utan också till elevernas föräldrar.

Skolans personal måste ta ett större ansvar. För att underlätta det föreslår vi att ledarskap och konflikthantering ska göras till en obligatorisk del av lärarutbildningen och vi vill se fler vuxna i skolan som kan ge avlastning i klassrummen och vara i korridoren och på skolgården under rasterna. Vi anser också att ansvarskontrakt ska upprättas mellan lärare, elev och föräldrar för att tydliggöra vilka som delar ansvaret för att ordningsreglerna följs och för att bemötande och upp­förande på skolan präglas av ömsesidig respekt. Det är inte bara skolan som måste ta sitt ansvar, det måste också föräldrarna och eleverna själva göra.

Vägen mot en lyckad kamp mot mobbning och kränkande beteende på landets skolor går alldeles säkert via värdegrundsarbete med utgångspunkt i den kristna etiken och väl utformade ordningsregler, men målet om en skola där alla elever kan känna sig trygga och uppskattade når vi inte utan att var och en också tar sitt personliga ansvar – för våra medmänniskor, för våra barns uppfostran och inte minst för våra egna handlingar.

Christian Carlsson, Vice ordförande KDU Sverige

Kommentera artikeln på Tidningen Dagens hemsida: Mobbning kräver vuxenansvar

Bättre brottsofferstöd

På varje polisstation ska en brottsofferstödjande person ha sin arbetsplats, straffen för vålds- och sexualbrott måste skärpas och staten måste garantera att utdömt skadestånd automatiskt betalas ut till brottsoffret, skriver Christian Carlsson.

Unga människor är de som är mest utsatta för brott i vårt land. Statistiken från nationella trygghetsundersökningen (NTU) visar att ungdomar mellan 16- 24 år är de som löper allra störst risk att råka ut för personrån, misshandel och sexualbrott.

Många unga brottsoffer upplever dessvärre inte att det får tillräckligt stöd från samhällets sida efter att de har blivit utsatta för brott. Man upplever ett oprofessionellt och ifrågasättande bemötande från myndighetspersoner och orättvisa på grund av att straffen inte står i tillräcklig proportion till kränkningen som brottet innebär. Det innebär också svårigheter att få ut skadestånd på grund av en alltför omfattande offentlig byråkrati och man upplever det brottsofferstöd som erbjuds som svårtillgängligt och bristfälligt.

Rättspolitiken hade under en alltför lång tid en så stark betoning på förebyggande åtgärder och återanpassning av gärningsmannen att brottsoffret hamnade i skymundan. Det duger inte. För att försöka undvika att drömmar och framtidstro byts mot rädsla och oro hos de många människor som utsätts för brott kräver Kristdemokraterna en rad åtgärder för att stärka brottsofferstödet.

Brottsofferstöd på varje polisstation

På varje polisstation ska en brottsofferstödjande person ha sin arbetsplats. Det gör det lättare att snabbt komma i kontakt med brottsofferstödjande verksamhet och ökar också förutsättningarna för ett professionellt bemötande av brottsoffret från polisen som helhet. Efter några månader bör polisen se till att genomföra uppföljande telefonsamtal till den som anmält brott för att på nytt informera om möjligheten till stöd. Förslaget innebär att färre brottsoffer behöver fundera på när, hur och av vem de kan få det stöd som de behöver.

Hårdare straff för vålds- och sexualbrott

Straffen för vålds- och sexualbrott måste skärpas. Det är viktigt för brottsoffret att de straff som döms ut står i bättre proportion till kränkningen som brottet innebär. Vi menar att hårdare straff för vålds- och sexualbrott kommer att leda till att fler brottsoffer får upprättelse och kan känna att rättvisa skipats efter att domstolsprocessen avslutats.

Automatisk utbetalning av skadestånd

Staten måste också garantera att utdömt skadestånd automatiskt betalas ut till brottsoffret. Det får sedan bli statens roll att kräva in pengar från gärningsmannens sida. Det är orimligt att brottsoffret i vissa fall måste ge sig in i byråkratins djungel för att antingen få ut skadestånd i form av ersättning från sitt försäkringsbolag eller från brottsoffermyndigheten.

Vi från samhällets sida måste visa att vi menar allvar med ambitionen att ta socialt ansvar för de mest utsatta i vårt samhälle. Våra förslag syftar till att bryta med den brist på brottsofferperspektiv som så länge funnits inom rättspolitiken och som plågat så många människor i vårt land. Statlig byråkrati, dålig samverkan och orättvisa straff får inte längre stå i vägen för ett bättre brottsofferstöd.

Christian Carlsson

Vice ordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)

Kommentera artikeln i Nya Wermlandstidningen: Bättre stöd till brottsoffer

Öka valfriheten för familjen

Sverige behöver mer självständiga familjer, skriver Christian Carlsson, från KDU.

SSU diskuterade familjepolitik på sin nyligen avslutade kongress. Om SSU:s ordförande Gabriel Wikström och hans partikamrater får bestämma tänker man införa obligatorisk förskola från årskurs tre, tvångsdela föräldraledigheten över huvudet på föräldrarna själva och man tänker avskaffa valfriheten i form av vårdnadsbidraget. Vi kan konstatera att socialdemokratisk familjepolitik utgör ett tydligt hot från vänster.

Politiken måste gå före, brukar det heta från Wikströms sida. Underförstått att socialdemokratiska politiker bättre än människor själva vet hur familjelivet ska ordnas, att de bara måste gå före trots att det sker på barnens och föräldrarnas bekostnad. Men vem är Gabriel Wikström att tala om för Sveriges barnfamiljer att de saknar förmåga att bestämma barnomsorgsform åt sina barn eller hur föräldraledigheten ska fördelas?

Sverige behöver starkare och mer självständiga familjer, inte mer politisk detaljstyrning av familjen eller socialdemokratisk förmyndarmentalitet. Vi är övertygade om att valfrihet åt familjen leder till starkare familjer därför att människor och familjer är olika och ser olika ut. Därför föreslår vi kristdemokrater möjlighet till ett mer flexibelt uttag av föräldraförsäkringen och också införande av barnomsorgspeng för den som under de första åren vill ta hand om sina barn i det egna hemmet.

Det upplevs som väldigt radikalt i dag men om några år kommer det inte att göra det, försöker Wikström trösta alla de föräldrar, vars egenmakt han vill ta ifrån dem. Wikström har dock fel. Det kommer alltid vara radikalt att låta politiken ta ifrån föräldrar makten över det allra närmaste och mest privata, makten över familjelivet och den egna vardagen.

SSU:s familjepolitik vittnar om en strävan efter likriktning, om en människosyn som förminskar enskilda människors förmåga att fatta beslut, familjens betydelse samt om en uppblåst attityd som säger att politiken vet bättre än människor själva hur de ska leva sina liv. En sådan politik som förvägrar familjen egenmakt och möjlighet till mer tid med barnen kommer vi kristdemokrater alltid att bekämpa. Socialdemokraterna måste sluta upp med att omyndigförklara Sveriges barnfamiljer.

Vi i KDU är fast beslutna om att försvara valfriheten för familjen.

Christian Carlsson
vice ordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU)

Läs och kommentera artikeln hos Helsingborgs dagblad: Öka valfriheten för familjen