Krav på tillstånd – tredje vägen i tiggarfrågan

Christian Carlsson och Kalle Bäck (Foto: KDU och Lennart Molin)

Skriver idag med Kalle Bäck i Svenska Dagbladet om tiggeri. Det krävs både långsiktiga och kortsiktiga lösningar för att komma till rätta med tiggeriet och vi menar att tillståndskrav för insamling av pengar på offentlig plats skulle kunna vara den tredje vägen i tiggarfrågan.

Människor som tigger på gator och torg, i kollektivtrafiken och såväl i som utanför livsmedelsbutiker har blivit en allt vanligare företeelse på platser runt om i Sverige. Det gäller inte minst i Stockholm och Göteborg. I Stockholm har antalet fattiga EU-medborgare som vistas i staden fördubblats sedan ett år tillbaka. En undersökning som SVT nyligen gjorde visar att det också kan ha skett en fördubbling av antalet fattiga EU-migranter i hela Sverige under det senaste året. Detta är djupt oroväckande då flertalet av dessa människor fastnar i tiggeri.

Uppskattningsvis finns mellan 3 400 – 4 100 EU-migranter i Sverige som befinner sig i den ovärdiga situation som det innebär att tigga på gatan och förvänta sig att bli försörjd av andra. Detta är oacceptabelt. Tiggeriet innehåller varken en väg in i svenska samhället, en stege in på arbetsmarknaden eller en utbildning som möjliggör ett framtida inträde i arbetsmarknaden. En bild av Sverige som ett land som inte längre håller ihop eller förmår att ta ansvar för samhällets mest utsatta växer därmed fram.

För oss står det klart att den enda långsiktigt hållbara lösningen för att komma till rätta med situationen för tiggarna är hjälp i hemländerna. Att förbättra situationen i EU-migranternas hemländer ställer krav på såväl fortsatt stöd till hjälporganisationer i dessa hemländer som sanktioner mot länder som inte förmår att ta ansvar för sina egna medborgare. Sådana krav är fullt nödvändiga, men svenska politiker har också ett ansvar för att här och nu ta itu med problemen som tiggeriet medför i Sverige.

Det krävs både långsiktiga och kortsiktiga lösningar för att komma till rätta med tiggeriet. Idag är dock debatten mycket polariserad. Antingen talas det om tiggeri på offentliga platser överallt som en mänsklig rättighet eller som något som rakt av och i alla lägen måste förbjudas. Vi menar att det också finns en tredje väg i frågan, nämligen att Sveriges kommuner i högre grad ges möjlighet att tillämpa tillståndskrav för insamling av pengar på offentlig plats.

Tillstånd förekommer redan idag som krav för att bedriva torghandel eller för att under vissa omständigheter samla in pengar i insamlingsbössa för välgörenhetsorganisationer. Tillstånd skulle också vara ett rimligt krav för den som passivt tigger på offentlig plats och därmed samlar in pengar för privat bruk.

Det finns flera fördelar med att tillämpa sådana tillståndskrav:

1. Alla som anser sig behöva tigga för sin försörjning identifieras och skulle få kontakt med myndigheter – antingen vid ansökan om tillstånd för att samla in pengar eller då polis tar kontakt med tiggaren för att kontrollera tillståndet. Vid en sådan kontakt skulle det säkerställas att tiggare får information om vilken hjälpverksamhet som finns och vilka ideella organisationer som erbjuder stöd, om den väg som finns in i det svenska samhället via arbete och om att den som uppehåller sig i Sverige förväntas försörja sig själv.

2. Vi skulle säkerställa att organiserade ligor och kriminella inte ostört tillåts utnyttja fattiga EU-migranter att tigga på gator och torg utan att vi från svensk sida visar en väg ut ur tiggeriet – genom en hederlig försörjning. Regeringens samordnare, Martin Valfridsson, har uppgett att det finns personer som idag hotar och utpressar de utsatta tiggarna. Det har också bekräftats i och med att det nu börjat falla domar mot så kallade ”tiggarbossar”. En sådan dom föll exempelvis i Kalmar tingsrätt tidigare i år. Det rapporterades då att gärningsmannen bedrivit svarthandel med mark att tigga på i Sverige, att han tidigare dömts för grova brott och misstänkts ha organiserat tiggeri i andra länder samt att han hotat och misshandlat tiggare som befunnit sig i Sverige. Tillståndskrav för insamling av pengar på offentlig plats underlättar arbetet mot kriminell organisering av tiggeriet.

3. Tiggeriets utbredning skulle med ett tillståndskrav kunna avgränsas, genom att i tillstånden anvisa särskild plats där det är tillåtet för den enskilde att samla in pengar. Varje kommun skulle själv få bestämma vilka platser som ska kunna komma i fråga för insamling av pengar. Den svarthandel av tiggarplatser som förekommer idag skulle effektivt kunna trängas undan om det blir tydligt att det är polisen som utifrån den lokala ordningsstadgan anvisar tid och plats för var insamlande av pengar får ske.

4. EU-migranter som endast får vistas i Sverige i tre månader för att söka arbete eller studera skulle få återvända till sina hemländer när tre månader har förflutit – inte kunna stanna i Sverige och fortsätta tigga. Genom att registrera när det ansöks om tillstånd för tiggeri får polisen kunskap om hur länge personen befunnit sig i landet och kan då även upprätthålla lagen. Syftet med den fria rörligheten har varit att underlätta för jobb och studier – inte tiggeri.

Tiggeri är inte en hållbar lösning på den fattigdom som finns på vissa håll i Europa – det undanröjer inte orsaken till fattigdom. Fler människor måste ges möjlighet att resa sig ur sin fattigdom och ta ansvar för sin egen försörjning. För att säkerställa att en alternativ väg erbjuds ut ur tiggeriet, för att avgränsa tiggeriets utbredning och för att försvåra för organiserade ligor som utnyttjar fattiga EU-medborgare – är det dags att svenska kommuner och myndigheter i högre grad tillämpar tillståndskrav för insamling av pengar på offentlig plats.

Vägen ut ur den nuvarande situationen är inte enkel och många verktyg måste användas för att få bukt med problemen. Den form av tillstånd vi nu föreslår är ett av dem. Vi har också motionerat om detta till Kristdemokraternas riksting. Det är dags att ta politiskt ansvar för att komma till rätta med tiggeriet.

Christian Carlsson (kd), Kommunpolitiker i Stockholm

Kalle Bäck (kd), Kommunpolitiker i Göteborg

Debattartikeln på SVD Opinion: Krav på tillstånd – tredje vägen i tiggarfrågan

Annonser

Republikanism – en förlegad kvarleva 

Idag gifter sig prins Carl Philip med Sofia Hellqvist. För de flesta av oss är det en firandets dag. Men representanter från Liberala Ungdomsförbundet (LUF) och Grön Ungdom (GU) väljer att hylla dagen genom att argumentera för att de och medlemmarna i vårt kungahus ska fråntas sina titlar och ämbeten i en debattartikel på SVT Opinion.

Enligt LUF och GU är monarkin en symbol för envälde och diktatur och det enda alternativet för äkta demokrater är enligt dessa kulturradikala ungdomsförbund att förespråka monarkins omedelbara avskaffande. För oss i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet är det solklart att Sverige är ett modernt demokratiskt land. Den politiska makten innehas av regering och riksdag och utgår från folket.

Den konstitutionella monarkin är vår moderna demokratiska konstruktion. I den kompletterar monarken den politiska representationens uppgift. Monarkin har en unik möjlighet att verka som en enande kraft och symbol för hela nationen, en institution som står ovanför parlamentarismen och något för hela det svenska folket att samlas kring i goda såväl som svåra tider.

Till skillnad från människor som lever i republiker är vi i Sverige förunnade en statschef som står bortom politiken och de polemiserande konflikter som genomsyrar den världen. Monarkin lyckas ena folket och samla större stöd än vad ens socialdemokratin lyckades med under sina glansdagar. En folkvald president skulle av politiska skäl omöjligt lyckas nå samma folkliga stöd som kungahuset.

Varje samhälle är i behov av kontinuitet. Där medverkar den kulturella gemenskapen till att stärka känslan av samhörighet. I tider av politisk turbulens blir monarkin en tradition som för människor närmre varandra och som stärker samhällsgemenskapen.

Vår monarki är en av världens äldsta och har dynamiskt anpassat sig i takt med de politiska och samhälleliga förändringar som ständigt pågår. Monarkin är en integrerad del av det svenska samhällsbygget.
Vår monarki förbinder nuvarande generationen med vår historia och är en symbol för det fantastiska samhälle som vi i Sverige under sekler byggt upp.

Ofta hörs röster från de som förespråkar att ersätta monarken med någon form av rotlös och historieföraktande symbolisk president. Det ter sig för oss absurt att föreslå att vi ska slösa skattepengar på en fånig popularitetsomröstning för ett presidentämbete utan politisk makt. Monarkens uppgift är ceremoniell och de funktioner regenten har är direkt kopplade till den historia som monarkin är en integrerad del av.

Det är inte monarkismen utan den kulturradikala republikanismen som är omodern. Den är en politisk kvarleva från tider då kungen hade enväldig makt. Det är dags för LUF och GU att vakna upp och inse att vi lever i ett modernt, demokratiskt samhälle. Monarkin är en del av detta och ska så förbli.

Vi vill avslutningsvis önska Hans kungliga höghet prins Carl Philip med Sofia Hellqvist all lycka i äktenskapet och välgång i sina ämbeten och uppdrag för Sverige.


Sara Skyttedal, Ordföande KDU Sverige

Christian Carlsson, Vice ordförande KDU Sverige

SVD Opinion: Monarkin är symbolen för vår moderna demokrati