Nej till utbildning mot islamistisk radikalisering

IMG_9091De rödgrönrosa i Utbildningsnämnden i Stockholm har sagt nej till en särskild satsning att utbilda skolpersonal i att  upptäcka och motverka islamistisk radikalisering. Istället hänvisas till att skolan redan förmedlar en demokratisk värdegrund, normkritik och HBTQ-kompetens. När ska vänstermajoriteten i stadshuset egentligen visa att man tar den islamistiska extremismen på allvar?

Kristdemokraterna har en längre tid förordat att Stockholms stad ska utarbeta en strategi mot våldsbejakande islamistisk extremism. Vi har också presenterat en rad konkreta förslag för hur Stockholms stad specifikt kan motverka denna form av extremism.

Det är avgörande att i ett tidigt skede arbeta förebyggande med personer som är i riskzonen och som på sikt kan utgöra ett hot för samhället. Det är likaså viktigt att ha genomarbetade arbetsmetoder för hur personer som har deltagit i olika former av terrordåd utomlands ska hanteras då de återvänder.

Den rödgrönrosa majoriteten presenterade i maj i år en strategi mot våldsbejakande extremism. Denna strategi utsattes dock för omfattande kritik då den var vagt formulerad och alldeles för övergripande. Stora delar handlade snarare om extremisters rätt till utbildning, bostad och vård, än vikten av förebyggande arbete, exit-verksamhet och avradikalisering. En annan svaghet var att strategin behandlade alla former av extremism generellt, vilket gör att de föreslagna åtgärderna inte blir tillräckligt specifika.

Vi kristdemokrater anser att det brådskar att ta fram en betydligt skarpare strategi mot våldsbejakande extremism, men också att Utbildningsförvaltningen redan nu borde kunna intensifiera sitt arbete för att motverka våldsbejakande islamistisk extremism.

På torsdagen behandlade Utbildningsnämnden ett remissvar med anledning av en motion från Erik Slottner (kd). I motionen föreslås en rad åtgärder för att motverka våldsbejakande islamistisk extremism, bland annat inom skolans område.

Så här i efterhand är det dock nedslående att behöva konstatera att frågan om våldsbejakande extremism fortfarande inte tas på tillräckligt stort allvar av den rödgrönrosa stadshusmajoriteten. Av remissvaret att döma anser man exempelvis inte att det finns skäl att genomföra en särskild satsning för att utbilda skolpersonal i hur man identifierar och motverkar islamistisk radikalisering. Istället hänvisas till att grund- och gymnasieskolan redan har i uppdrag att förmedla en demokratisk värdegrund, normkritik och HBTQ-kompetens.

För att förebygga och bekämpa våldsbejakande extremism krävs betydligt mer än att hänvisa till generellt värdegrundsarbete om demokrati och jämställdhet. Rektorer, lärare och skolledare måste veta hur propagandan sprids, hur man upptäcker att en elev riskerar att radikaliseras och vilka beteenden som är oacceptabla vad gäller förhållningssätt till våldsbejakande islamistisk extremism. Här finns dessvärre fortfarande stora kunskapsluckor, då denna form av våldsbejakande extremism är ett relativt nytt fenomen för många skolor.

Vi kan inte låta Stockholms skolor stå handfallna inför att enskilda elever radikaliseras, reser utomlands för att begå terrorhandlingar eller ens sympatiserar med den våldsbejakande islamistiska exremismens fruktansvärda illdåd. Det duger inte heller att som den rödgrönrosa stadshusmajoriteten passivt hänvisa tillbaka till skolans allmänna demokratiska värdegrund. För att möta och motverka de specifika hot som den våldsbejakande islamistiska extremismen utgör krävs ytterligare insatser. När ska vänstermajoriteten i Stockholms stadshus visa att man faktiskt tar hotet från den våldsbejakande islamistiska extremismen på allvar?

Christian Carlsson (KD), Gruppledare Utbildningsnämnden

 

Vänsteroffensiv mot valfriheten

IMG_0189-0Vänsteroffensiven mot valfrihet i familjepolitiken handlar dels om att vårdnadsbidraget försvinner och dels om den ökade kvoteringen av föräldraförsäkringen. I Stockholm  utökas dessutom den uppsökande verksamheten av föräldrar som inte valt förskola. Risken är att det hela endast framstår som en hetsjakt på föräldrar som valt en annan barnomsorgsform för sina barn än just förskola.

Den rödgröna regeringen och liberalerna i Sveriges riksdag har den senaste tiden fattat flera beslut som minskar människors makt över vardagen och valfriheten för Sveriges barnfamiljer.

Vänsteroffensiven mot valfriheten handlar för det första om att valfrihetsreformen vårdnadsbidraget försvinner från och med årsskiftet. Vårdnadsbidraget har möjliggjort för föräldrar att spendera mer tid med barnen i det egna hemmet, fram till tre års ålder. Förutom mer tid för barnen och minskade barnomsorgskostnader för kommunen har vårdnadsbidraget erbjudit en flexibilitet för föräldrarna då det har kunnat användas en kortare period, i väntan på plats i den förskola eller barnomsorgsform man helst önskar.

Vänsteroffensiven handlar för det andra om den ökade kvoteringen av föräldraförsäkringen, dvs. om den så kallade tredje ”pappamånaden”. Konkret handlar det om att en större del av föräldraförsäkringen ska brinna inne för föräldrar som är i behov av att överlåta föräldradagar för att barnen ska kunna ta del av hela föräldraledigheten. Det resulterar i minskat inflytande för landets barnfamiljer men riskerar också att leda till att fler barn tvingas in i förskolan allt tidigare, mot föräldrarnas vilja och på bekostnad av barngruppernas storlek.

Besluten om avskaffat vårdnadsbidrag och ökad kvotering minskar människors makt över vardagen och ger mindre tid med barnen. Det är djupt beklagligt därför att det försvagar Sveriges barnfamiljer och försvårar i människors vardag.

I Stockholm vill den rödgrönrosa stadshusmajoriteten i budget 2016 dessutom att stadsdelsnämnderna ska öka den uppsökande verksamheten av föräldrar som inte valt förskola. Syftet är att ”skapa förtroende för verksamheten” så att fler barn får möjlighet att delta i förskolans verksamhet, men risken är att det hela endast framstår som en hetsjakt på de föräldrar som valt en annan barnomsorgsform för sina barn än just förskola.

Skillnaderna i familjepolitiken är tydliga, mellan å ena sidan vänstern och liberalerna och å andra sidan oss i Kristdemokraterna, ett klassiskt borgerligt alternativ till höger. Det är vår uppfattning att den familjefientliga politiken som Sverige slagit in på snarast måste bytas mot frihetliga reformer som stärker både människors makt över vardagen och Sveriges familjer. Starkare familjer ger ett starkare Stockholm, och ett starkare Sverige.

Christian Carlsson (kd), Gruppledare i Utbildningsnämnden

Folkpartiet borde byta sin familjefientliga politik

CC

Henrik Edin (LUF) svarar på artikeln om Folkpartiets svek att kvotera mera i föräldraförsäkringen. Svaret bekräftar en familjefientlig politik.

”I framtiden bör föräldraförsäkringen både individualiseras och förkortas”, skriver han. Det betyder mindre tid för barnen och avskaffad valfrihet, eftersom det helt förbjuder föräldrar att överlåta föräldradagar mellan varandra. Det riskerar att färre barn skulle kunna vara hemma under hela föräldraledigheten.

”Fokus måste ligga på enskilda individer, och inte på trötta idéer om kärnfamiljen”, menar Edin. För det första anser KDU att alla familjer ska få styra hur föräldraledigheten fördelas. För det andra bortser Edin från att föräldraförsäkringen redan är kopplad till en individ, nämligen barnet. Föräldraförsäkringen finns för att barn ska få tid med familjen och en trygg start i livet.

Edin är tydlig med att beslut om avskaffat vårdnadsbidrag, ökad kvotering och förkortad föräldraledighet, dvs. beslut som minskar människors makt över vardagen och ger mindre tid med barnen, är liberala reformer. Det är bra för det gör skillnaderna tydliga, mellan å ena sidan vänstern och liberalerna och å andra sidan oss i Kristdemokraterna – ett klassiskt borgerligt alternativ till höger.

Edin avslutar med ”Familjelivet utformas bäst av individerna själva”, men han inser inte att det också är därför Folkpartiet borde byta sin familjefientliga politik mot frihetliga reformer som stärker både människors makt över vardagen och Sveriges familjer.

Christian Carlsson, vice ordförande KDU

Läs debattartikeln i Aftonbladet: Försäkringen är till för en individ: barnet

Fett med socialism i Folkpartiets feminism

CC

”Folkpartiet liberalerna stryper nu, sakta men säkert, valfriheten för landets barnfamiljer. Senast genom att kvotera mera i föräldraförsäkringen.”, skriver Christian Carlsson, vice ordförande, KDU.

Inför valet förra hösten varnade vi i KDU för att vänsterfeminismen i Folkpartiet hotade en frihetlig familjepolitik. Vi fick rätt. Folkpartiet liberalerna stryper nu, sakta men säkert, valfriheten för landets barnfamiljer. Senast genom att kvotera mera i föräldraförsäkringen. En extra ”pappamånad” är dessvärre inte partiets första snedsteg. Sedan tidigare har det osmakliga vänsterprasslet resulterat i att valfrihetsreformen vårdnadsbidraget försvinner vid årsskiftet.

Det är viktigt för liberalerna att förneka föräldrar möjligheten att stanna hemma lite längre när barnen är små. Birgitta Ohlsson (fp) är bara en i raden av folkpartister som sagt att valfriheten i form av vårdnadsbidraget är en ”kvinnofälla” – som om kvinnor inte skulle ha förmåga att se ekonomiska konsekvenser av sina egna handlingar. Som om tid med barnen vore något skadligt och som om allt vi människor värdesätter här i livet skulle kunna reduceras till kronor och ören på ett lönekonto. Där har Birgitta Ohlsson och landets folkpartister fel, på varje punkt.

När Maria Arnholm (fp) nu senast skulle motivera varför Folkpartiet vill minska valfriheten i föräldraförsäkringen dagar så var svaret också häpnadsväckande.

”Jag vill att människor i Sverige oavsett kön eller könsidentitet ska vara ännu friare om tio år än i dag.”

I liberalernas Sverige ska alltså människor göras friare genom ökad statlig styrning och tvång – genom att minska människors valfrihet. Den frihetssynen är skrämmande lik socialisternas och det är en syn som vi kristdemokrater vill bekämpa. Staten kan nämligen inte ”befria oss från valfriheten”. Fria är vi istället när vi själva får välja och forma vår vardag.

I det här fallet handlar det rent konkret om att Folkpartiet vill att en större del av föräldraförsäkringen ska brinna inne för de föräldrar som är i behov av att överlåta föräldradagar mellan varandra för att barnet ska kunna få del av hela föräldraledigheten. Den ökade kvoteringen kommer dels att resultera i minskat inflytande för landets barnfamiljer, men dels också i att fler barn tvingas in i förskolan allt tidigare.

Vänsterliberalismen är vidrig därför att den säger sig förespråka frihet, men gör allt för att begränsa friheten för landets barnfamiljer. I dessa dagar jublar givetvis de som röstade Folkpartiet för att staten ska bestämma mer och familjer mindre, samt för att barnen ska vara mindre med sina föräldrar och mer på förskolan. Få av alla oss andra kan dock känna någon glädje över den förlorade valfriheten som ökad kvotering innebär.

Folkpartiets jämställdhetskamp handlar inte längre om lika möjligheter för enskilda utan om lika utfall för de stora kollektiven, precis som för vänstern. Ett namnbyte till Folkpartiet radikalfeministerna är det minsta väljarna nu borde begära, efter liberalernas svek att kvotera mera i föräldraförsäkringen. Det återstår att se om väljarna väljer att straffa Folkpartiet i nästa val, men en sak ska väljarna veta – folkpartiets feminism, innehåller fett mycket socialism.

Christian Carlsson, vice ordförande för KDU Sverige

Läs debattartikeln i Aftonbladet: Fett med socialism i Folkpartiets feminism