Tal av ny KDU-ordförande: ”Frihet ansvar och gemenskap”


cc_day

Idag valdes jag till ny förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU).  Valet ägde rum på KDU:s riksmöte i Kalmar som pågår mellan den 29 – 31 oktober. Här kan du läsa mitt tal som nyvald förbundsordförande. 

Inledning

Stort tack! Vilken fantastisk känsla!

Jag har varit med och valt förbundsordförande flera gånger tidigare – jag har suttit där ni sitter nu, och varje gång har varit speciell. Man har fyllts med känslor av glädje, hopp, lättnad – och någon enstaka gång förtvivlan – men nästan varje gång med stor förväntan! Jag kan säga att alla de där känslorna är ingenting mot vad jag känner nu…

Jag är fantastiskt stolt, glad och tacksam – och jag känner också en stor ödmjukhet – inför att idag ha fått ert förtroende att leda Kristdemokratiska Ungdomsförbundet.

Extra stolt blir man såklart när man står här, och ser alla er duktiga medlemmar, som kämpar så hårt för att göra vårt fantastiska förbund, ännu större och starkare. För mig finns det inte någon finare eller viktigare uppgift än att rusta den här organisationen stark, och leda KDU mot framtida segrar!

 

Sverige behöver en ny regering – och borgerlig politik

KDU är idag det självklara borgerliga alternativet till höger, för alla som vill att Sverige ska fortsätta bygga på våra traditionella värderingar – de idéer och den människosyn, som förvaltats av den kristna och västerländska idétraditionen, och som genom historien har gjort vårt land starkt. Det gör oss till Sveriges viktigaste ungdomsförbund.

Vår främsta uppgift nu är att se till att Sverige snarast får en borgerlig regering, med starkt kristdemokratiskt inflytande. Det betyder en regering utan sossar!

Klara besked från KDU kan behövas så här efter Jan Björklunds och Liberalernas vänsterflört i regeringsfrågan, då Björklund genom att öppna för regeringssamarbete med S efter nästa val, inte bara utmålat sig själv som en förlorare två år före valet, utan också visat att Liberalerna inte värderar borgerlig politik särskilt högt.

Mitt besked är att vi i KDU inte avskaffade decemberöverenskommelsen för att få dricka champagne. Vi gjorde det därför att Sverige behöver en ny regering och borgerlig politik. Med eller utan Jan Björklund, ska vi därför sparka ut sossarna från Rosenbad!

 

Frihet, jämlikhet och socialism

En viktig anledning till att jag gick med i KDU – var för att jag hade tröttnat på en socialdemokrati som höll enskilda människor, familjer och företagandet i Sverige tillbaka.

Jag är nämligen uppfostrad med att var och en har ett ansvar att göra rätt för sig – att jobba och försörja sig själv, följa lagar och regler och att fullgöra sina plikter. Man ska ta ansvar för sig själv och sina handlingar, men också för sin omgivning och behandla andra med respekt.

Om man gör allt detta, arbetar hårt, anstränger sig och gör sitt bästa både i skolan och på arbetet – då ska det också kunna löna sig!

I Socialdemokraternas Sverige lönade det sig inte tillräckligt. Människor hölls tillbaka på grund världens högsta skatter – samtidigt som höga bidrag, statlig byråkrati och en stelbent arbetsmarknad, stängde ute människor från arbetsmarknaden, kvävde jobbskapandet och höll fast människor i utanförskap.

”Våra samtida hyser en mycket häftigare och ihärdigare kärlek till jämlikhet än till frihet”.

Så skrev Alexis de Tocqueville i ”Om demokratin i Amerika” från år 1840 – men det gällde i allra högsta grad också, i socialdemokratins Sverige.

Självklart finns en rättfärdig strävan efter jämlikhet i form av likhet inför lagen, lika möjligheter och verkliga vägar för människor att förbättra sin situation – utvecklas, och förverkliga drömmar. Den är värd att kämpa för!

Men det finns också en orättfärdig strävan efter jämlikhet, som handlar om att dra ner andra människor till en lägre nivå, där syftet är att utjämna materiella skillnader, för sakens skull. Det är en strävan som inte alls handlar om lika möjligheter eller en värdig tillvaro för samhällets mest utsatta, utan om likriktning och lika utfall. Sådan strävan efter jämlikhet, drivs ofta av avund och missunnsamhet.

Sådan är socialismen– och det är bland det värsta jag vet!

Min viktigaste drivkraft är istället att vanliga människor ska ges frihet och förutsättningar att förbättra sin situation, forma sitt liv och förverkliga sina drömmar – att utveckla sin person och förverkliga sin potential.

Sverige ska därför föra en politik som skapar förutsättningar för starkare och mer självständiga familjer. Makten över vardagen ska öka och vi ska sänka skatterna så att människor får större ekonomiskt utrymme – därför att verklig välfärd inte handlar om höga bidrag från staten, utan om att stå på egna ben och ha möjlighet att planera sin framtid med den man älskar. Inte minst ska det också bli enklare att driva företag i Sverige. Små företag ska växa sig starka och fler människor ska få jobb – och för det krävs omfattande reformer på arbetsmarknaden.

KDU ska vara en röst som står upp för fritt företagande, vinst i välfärden och privat äganderätt – för frihandel och marknadsekonomi.

Sveriges konkurrenskraft ska stärkas, och vår frihetskamp mot socialismen – den ska gå vidare!

 

Ta strid för familjens frihet

Jag är uppvuxen med min mamma och pappa i ett villaområde i Karlstad i Värmland, som heter Skåre. Det är ett tryggt område. När jag var liten var jag mycket hos farmor och farfar på landet, och om jag var hemma, och mamma lagade maten eller pappa klippte gräset, då kunde jag lätt springa över grannens tomt till mormor och morfar på gatan bredvid.

På jul och vid andra högtider samlade vi ofta släkten hemma hos mormor och morfar för att fira traditionerna tillsammans och jag är väldigt tacksam över den kärlek, omtanke och gemenskap som funnits där.

För mig har familjen alltid varit viktig – liksom insikten att det goda samhället byggs underifrån av enskilda människor och starka familjer.

Starka och trygga familjer bygger starka och trygga samhällen, medan trasiga och otrygga familjer riskerar att leda till trasiga samhällen, sämre förutsättningar i livet och psykisk ohälsa. Det behövs därför en politik som skapar förutsättningar för starkare familjer, men tyvärr så vägrar alltför många politiker att inse detta…

Gudrun Schyman till exempel…

När jag gick med i KDU var Gudrun Schyman fortfarande partiledare för Vänsterpartiet, och inte nog med att hon på Vänsterpartiets kongress jämställde svenska män med talibaner, så valde hon dessutom att utropa ”död åt familjen”. Att hon var så övertygad om att bryta ned familjen som institution, var bara vidrigt – och det var också hennes vilja att detaljstyra människors vardag.

Vem tusan, var hon och andra politiker att tala om för föräldrar hur de skulle fördela föräldraledigheten? Och vem var hon att kalla att stanna hemma med barnen under de första åren för en ”kvinnofälla” ? Som om kvinnor inte själva skulle kunna ta ansvar och se konsekvenserna av sina egna handlingar? Och som om det viktigaste för alla människor här i världen, är vem som har mest lön på kontot när vi dör.

Gudrun Schyman stod inte bara för det största omyndigförklarandet av landets barnfamiljer utan också den största dumförklaringen av Sveriges kvinnor i modern tid. Hon utgjorde dessutom ett allvarligt hot mot familjen, mot allt jag uppskattade och höll kärt. Hon var den familjefientliga politiken personifierad.

Jag gick med i KDU för att försvara familjen och för att ta strid för familjens frihet – för att ta strid mot vänsterpolitiker och radikala feminister. Den striden har fortsatt sedan dess, och den fortsätter nu…

Vi ska göra upp med den familjefientliga politiken som håller svenska barnfamiljer i ett järngrepp och som får människor att känna sig maktlösa i välfärdsstaten.

Valfriheten för familjen ska tillbaka, familjen ska stärkas – och jag ser fram emot att få leda er i den striden!

 

Sverige ska bli friare och tryggare

För att människor och familjer ska kunna leva sina liv i fred och frihet måste tryggheten finnas där och fungera. Den ska finnas i våra egna bostadsområden och i hela Sverige. Men alltfler poliser säger upp sig – allt färre brott klaras upp. Tryggheten i Sverige fungerar dåligt.

I Växjö har det nu gått så långt att grova brottsutredningar som rör misshandel, kvinnofridsskränkning och våldtäkt, har lagts på hög, trots att det funnits misstänkta gärningsmän. Det är upprörande – och det är uppenbart att vi har en polisorganisation i kris!

När polisen inte längre klarar av att upprätthålla lag och ordning i hela landet misslyckas staten inte bara med en av sina mest grundläggande uppgifter – att skydda medborgarnas liv, frihet och egendom, mot inre och yttre fiender. Framförallt så går det ut över vanliga människor. Friheten begränsas medan rädslan och otryggheten sakta sprider sig.

Det är fullständigt oacceptabelt.

I Sverige ska vi kunna röra oss fritt och gå hem sent på kvällen, utan att behöva oroa oss för att utsättas för brott. Om man anmäler ett brott ska det kunna klaras upp. Den som döms ska dömas till rättvisa straff som ger brottsoffret upprättelse. Och polisen ska komma när man ringer – inte stoppas av stenkastande ungdomar.

KDU ska fortsätta vara en bastion för rättspolitik med rättvisa i fokus, och fortsätta framföra krav om 10 000 fler poliser, hårdare straff för vålds- och sexualbrott och fler verktyg i kampen mot brottsligheten. Vi vill exempelvis utreda att utöka möjligheterna för polisen att använda sig av brottsprovokation för att bekämpa brott – som ex. barnpornografi, människohandel och grov organiserad brottslighet. I vårt samhälle är det lag och ordning som gäller. Sverige ska bli ett friare och tryggare land, för vanliga människor!

 

Den fria världen vs. Islamiska staten

Under det senaste året har vi alltför för ofta tvingats läsa om blodiga terrorattacker som drabbat den fria världen.

Det är exempelvis mindre än ett år sedan vi nåddes av nyheten om terrorattackerna mot Bataclan och flera restauranger runt om i den franska huvudstaden Paris.

När jag och mina polare besökte Paris den här sommaren för att heja fram Sverige i Fotbolls-EM, visade sig att den lägenhet vi hyrt låg alldeles intill Bataclan – den lokal i vilken terrorister förra hösten mördade 89 personer och skadade flera hundra under en konsert med Eagles of Death Metal. Skotthålen i en av sidodörrarna och blommorna på Place de la Republique, fungerade som en obehaglig påminnelse.

Sedan terrorattackerna mot Paris har vi tvingats läsa om San Bernardino, om Bryssel och attacken mot flygplatsen Zavantem. Vi har läst om Orlando och masskjutningen på gayklubben Pulse. Vi har läst om lastbilsattacken på strandpromenaden i Nice och inte minst, så har vi läst om fader Jacques Hamel – den katolske prästen, som hela sitt liv arbetat för en öppnare och varmare värld och som samarbetat med ortens muslimer för detta, men som morgonen den 26 juli i år mördades kallblodigt, genom att få halsen avskuren av två islamister, som tagit sig in hans kyrka i norra Frankrike.

Vid en ålder av 86 år ritualmördades han under morgonmässan, i sin egen kyrka, inför sin egen församling – i Islamiska statens namn. Ett ofattbart och brutalt angrepp mot en äldre man som vigt sitt liv för att göra gott, men också ett brutalt angrepp mot religionsfriheten.

Det finns onda krafter i vårt samhälle och i vår omvärld som vill förinta Sverige och resten av västvärlden. Det finns islamistiska extremister och terrorister. Deras mål är inte bara att förinta friheten som finns här och våra värderingar, utan också oss som bor här och hela vårt samhälle. En sak är dock säker. Vi kommer aldrig låta dem göra det. De kommer inte att lyckas, därför att den fria världen, är den bästa. De hatar den därför att deras förvridna världsbild inte kommer att segra i vårt fria samhälle, och de hatar oss därför att vi aldrig kommer att bli som dem.

Islamistisk extremism är ett av vår tids största hot mot Sverige. Samtidigt lider alltför många redan dagligen under dess förtryck. Islamiska statens skräckvälde i Syrien och Irak är ett exempel på det, och en skam för mänskligheten. Där har människor fördrivits från hus och hem, de har mördats, våldtagits, tillfångatagits och korsfästs. Kristna har tvingats att konvertera och jihadister har kallsinnigt mördat oliktänkande på de mest bestialiska sätt.

Det säger något att medan Moderaterna i riksdagen inte ens förmår att kalla IS folkmord på kristna minoriteter för ett folkmord – befinner sig Kristdemokraternas europaparlamentariker Lars Adaktusson och KDU:s fd. förbundsordförande Charlie Weimers i detta nu i Irak för att visa sitt stöd. Jag är otroligt stolt över det arbete som vi bedriver i Europaparlamentet.

Vi ska visa svenska folket och de förföljda kristna, att vi kristdemokrater är beredda att göra vad vi kan för att skydda människor från terrorn. Fler städer som Bartella ska befrias! Kyrkklockor ska åter ringa! Islamiska staten ska krossas!  KDU kommer inte svika i frågan om att vara tuffa mot terrorismen!

Sverige ska alltid ha ett starkt försvar

Vi kommer förresten inte att svika i några frågor som rör Sveriges frihet, säkerhet eller försvar. Samtidigt som Ryssland rustar för krig och Sverige har lägst försvarsbudget runt hela Östersjön, vägrar S och SD att ta ansvar för Sverige, genom att motsätta sig svenskt medlemskap i Nato och de försvarsgarantier som det skulle medföra. Och MUF, LUF och CUF – de gnäller om värnpliktens återinförande. KDU är bättre än så.

En sann Sverigevän vänder inte väst ryggen. Den tar ansvar för Sverige och vår försvarsförmåga. Vi i KDU fortsätter därför vårt arbete för ett starkare försvar, med krav på fördubblade anslag, värnplikt och ett svenskt medlemskap i Nato. Sverige ska alltid ha ett starkt försvar – därför att vi lever i en ofullkomlig värld, och ett starkt försvar av Sverige, innebär också ett starkt försvar av friheten, demokratin och människovärdet.

Värderingskris i välfärdsstaten

Som borgerlig politiker är det svårt att inte då och då frustreras över statens och politikens oförmåga att prioritera det som är viktigt. Framförallt sådant som är viktigt och som enskilda människor inte klarar av att fatta beslut – som ex. polisen, försvaret och rättsväsendet.

Däremot finns det en enorm vilja från det offentliga, att ta ansvar för sådant som de flesta själva eller inom ramen för det civila samhället egentligen skulle klara av att ordna på egen hand – som ex. att skaffa ett jobb eller en så enkel sak som att ta ansvar för sin egen fritid.

Jag är övertygad om att Sverige behöver en omställning i hur vi prioriterar för att klara de stora utmaningar som vi står inför. Vi ska bryta med statsindividualismen och pressa tillbaka den stora välfärdsstaten. Det behövs ett värderingsskifte, vissa skulle kalla det för – ett systemskifte!

Om någon frågar vad den skeva fördelningen av resurser och offentliga åtaganden beror på – så är det korta svaret, socialdemokraterna…

Men i grund och botten handlar det om en värderingskris som riskerar att uppstå i varje demokratiskt samhälle när egenintresse tar för stor plats, på bekostnad av moraliskt ansvar och det gemensamma bästa.

I en demokrati där människor röstar helt utifrån det egna eller den egna gruppens egenintresse, utan sikte på det gemensamma bästa – utan självuppoffring eller ansvarskänsla för andra…. i ett samhälle där bekvämlighet prioriteras framför vad som är rätt … där riskerar politiker att tvingas lova allt mer för att vinna väljarnas förtroende.  Man trycker pengar och lånar för att tillfredsställa enskildas allt högre krav på tillfredsställelse, men de offentliga åtagandena blir till slut övermäktiga. Staten klarar inte sina uppgifter och frustrationen hos folket växer. Splittring sprider sig och grupp ställs mot grupp.

Om inte en sådan utveckling vänds i tid, riskerar det demokratiska samhället till slut att falla samman och övergå i tyranni – därför att frustrerade människor kommer att efterfråga något annat, som kan leda dem ur krisen.

Utan moral, bryts det goda samhället ner och de allra minst lämpade, riskerar snart att styra landets öden.

 

Moraliskt ansvar och egenintresse  

Mot bakgrund av detta så är det oroväckande att så många av våra politiska motståndare förnekar att det ens finns en moral – något rätt och fel, och också att så många anser att egenintresset alltid ska vara styrande.

Det är kanske fult att peka ut någon, men jag gör det ändå!

LUF:s ordförande, Joar Forssell, och Grön Ungdoms, Mårten Roslund, beskrev nyligen värnplikt, som ”ett långtgående övergrepp” därför att det innebär avsteg från individers egenintresse och ”föredragna karriär”…

”Plikten framför allt” är inte direkt deras melodi – istället sätter man ”allt framför plikten” – till och med ”föredragen karriär” under några månaders tid – framför Sveriges försvar…

Jag vet inte hur ni känner – men jag är i alla fall stolt över att vi tillhör en annan idétradition än både socialister och liberaler – en idétradition som inser att med frihet kommer ansvar, och att det ansvaret sträcker sig bortom egenintresse och ”föredragen karriär”.

Jag är stolt över att vi tillhör en idétradition som anser att det moraliska ansvaret inte bara gäller för oss själva och våra egna handlingar – utan också för våra medmänniskor och vår omgivning – för vårt samhälle!

Självklart har vi medborgare både rättigheter och skyldigheter – och att försvara sina medmänniskor och vårt samhälles fortsatta existens – det är en sådan självklar skyldighet.

Samhällsgemenskap vs. kulturradikalism

Vi kristdemokrater har talat om samhällsgemenskap som ett centralt begrepp sedan partiet bildades, men redan Edmund Burke insåg vikten av denna känsla av gemenskap för att främja solidaritet, medmänsklighet och offervilja i ett samhälle. I vårt samhälle ställs därför inte grupper mot varandra.

Rik ställs inte mot fattig, kvinnor ställs inte mot män och invandrare ställs inte mot svenskar. Stad ställs inte mot landsbygd. Istället står vi för ett Sverige som håller samman, som vilar på gemensam värdegrund.

Samhällsgemenskap är dock ingenting som uppstår ur tomma intet. Det är inget som kan reduceras till arbetslinje, funktionalitet, språkkunskaper eller rättsstatliga principer. Också gemensamma referensramar – som våra traditioner, vår historia, kultur och samhällets värdegrund spelar stor roll.

När jag engagerade mig i KDU, var dock svenska traditioner under attack!

Republikanska föreningens dåvarande ordförande, Birgitta Ohlsson, dök exempelvis upp i TV-rutan, och bekände färg.. fel färg!

Republikanerna skulle ta kungen ifrån oss. Statsskicket skulle skjutas i sank och konungariket upplösas. Istället skulle vårt land förvandlas till en grå och färglös republik, där trötta politiker som Göran Persson och Bo Lundgren, tävlade om presidentposten. Det var och är för mig otänkbart…

Samtidigt började alltfler ifrågasätta våra skolavslutningar i kyrkan, adventsljusstakar och julpyssel skulle städas undan från förskolor – och det gick så långt att man på min gamla högstadieskola inte hissade svenska flaggan, med hänvisning till att det fanns barn på skolan från andra länder. Det var bland det dummaste jag hört. Man var på fullt allvar beredd att överlåta användandet av den svenska flaggan – den främsta symbolen för vår nation, till rasister.  Det gjorde mig förbannad och det gör mig fortfarande förbannad!

Det finns tyvärr en tendens hos vissa liberaler att i jakten på frihet från staten, också vilja befria människan från alla de mellanstatliga institutioner i det civila samhället som får samhällen att stå starkt – familjen, moralen, religionen och traditionen – kärleken till hembygden och nationen.

Jag är övertygad om att deras snobbiga, eller rent av fientliga inställning mot traditioner, mest av allt grundar sig i en slags rädsla… De är rädda att människors känslor och kärlek till sin hembygd, sitt land och sin kultur ska förleda oss, och kasta oss in i krig. De är rädda att kärleken till det egna ska leda till motsättningar. Därför tror de att det är bättre om människor försöker leva utan den här typen av känslor…

Men det är att förminska människan och hennes natur!

Människor är i behov av gemenskap med andra, för att utvecklas och leva lyckligt – och de flesta människor kommer därför fortsätta att känna starkt för sin familj, sin hembygd, för sina traditioner och nationen – oavsett vad kulturradikala liberaler vill. Att älska det egna behöver inte utgöra ett hinder mot att också respektera vad som är andras, det kan snarare underlätta.

KDU ska därför vara en röst för starkare samhällsgemenskap!

 

Vägledning för integrationspolitiken

Samhällsgemenskap ska också vara vägledande för integrationspolitiken.

Migrationskrisen och det omfattande flyktingmottagandet, har inte bara medfört att, en realistisk migrationspolitik – utan också en ambitiösare integrationspolitik, är viktigare nu, än någonsin!

Jobb och kunskap i svenska språket är viktiga nycklar till integration men också vår kultur och våra traditioner kan i högre grad fungera som en värdefull nyckel till integration. Förståelse för det egna samhällets historia, traditioner och kultur underlättar nämligen både integration in i det nya samhället, och får samhällsgemenskapen att stå sig starkare.

Målet med integrationspolitiken kan därför inte stanna vid jobb eller kunskap i svenska språket. Det långsiktiga målet ska istället vara att de som invandrat till Sverige integreras med det svenska samhället på ett sätt som gör att personen i fråga 1) identifierar sig som svensk, 2) känner ansvar för samhällsgemenskapen och 3) tar till sig av vår västerländska värdegrund.

Avslutning

Vänner,

Det är mindre än två år kvar till nästa val och Sverige står inför stora utmaningar!

Vi behöver hålla fast vid en realistisk migrationspolitik, och en högre ambition med integrationen… men det behövs också en politik för starkare familjer – för frihet och sänkta skatter – en politik för jobb och företagande som stärker Sveriges konkurrenskraft!

Det behövs en rättspolitik för ordning och rättvisa – med fler poliser och hårdare straff för vålds- och sexualbrott. Och inte minst så behöver vi en försvars- och säkerhetspolitik som visar att Sverige och västvärlden – vår frihet, demokrati och människorna här faktiskt är värt att försvara.

KDU behövs i svensk politik!

Vi ska vara den borgerliga höger, som ger svenska folket hoppet och framtidstron tillbaka! Vi kan göra det, därför att vi vet att om vi möter de stora utmaningarna med mer av borgerlig politik – för frihet, ansvar och gemenskap, då är ett friare, tryggare och mycket starkare Sverige möjligt.

Nu ger vi järnet – sen sparkar vi ut sossarna från Rosenbad!

Stort tack för förtroendet att leda Kristdemokratiska Ungdomsförbundet!

***

/Christian Carlsson (Kalmar, 2016-10-30)

Se talet på Facebook: https://www.facebook.com/KDUSVERIGE/videos/1124884004213476/

Foto: Natanael Johansson

Annonser

Både rättigheter och skyldigheter – inför värnplikt!

ccIndividualistisk egoism och karriäristers egenintresse ska inte styra Sveriges öden när det kommer till vårt gemensamma försvar. Värnplikt är vägen framåt, mot ett starkare försvar, menar Christian Carlsson, vice ordförande för (KDU).

Försvarsmaktens problem att fylla våra svenska förband har lett till att regeringens utredare Annika Nordgren Christensen föreslagit att värnplikten ska återinföras. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) anser sedan tidigare att värnplikt i kombination med kontrakterade soldater behövs för att säkerställa försvaret av Sverige och vi välkomnar att vår försvarspolitik nu ser ut att vinna mark. När frivilligheten kompletteras med plikt får vi både yrkessoldaternas professionalitet och möjlighet att öva med fullskaliga förband. Att det vore bra om värnplikt återinförs i någon form anser dessutom 72 procent av svenska folket enligt DN/Ipsos, vilket visar på det starka stöd som fortfarande finns för värnplikten.

Trots försvarets stora behov och det folkliga stödet för värnplikt är KDU det enda borgerliga ungdomsförbundet som idag förespråkar värnplikt. Det till skillnad från de liberala förbunden MUF, LUF och CUF. Joar Forssell (LUF) har exempelvis, tillsammans med Mårten Roslund (Grön Ungdom), beskrivit värnplikt som ”ett långtgående övergrepp” ochstatligt förmynderi”. Det har gnällts om att värnplikten innebär avsteg från individers egenintresse och ”föredragna karriär”. Andra förväntas försvara friheten.

Protesterna förvånar inte. Frivilligförsvaret är från början ett liberalt prestigeprojekt och de liberala resonemangen är dessvärre talande för tidsandan. Det är de egna rättigheterna som står i centrum, men inte skyldigheterna eller för den delen ansvar som sträcker sig längre än till sig själv. Vi i KDU vänder oss mot den inställningen. Vi anser att alla medborgare har en självklar moralisk skyldighet att ställa upp för sina medmänniskor och försvara vårt fria samhälle. Det är därför rätt att den skyldigheten också återspeglas i lagen i form av värnplikt, om det är vad som krävs för att säkerställa försvaret av Sverige.

Som medborgare i vårt land har man både rättigheter och skyldigheter, och att försvara sina medmänniskor och samhällets fortsatta existens, är en sådan självklar skyldighet och plikt. Sverige behöver kraftigt höjda försvarsanslag och medlemskap i Nato, men också ett personalförsörjningssystem som klarar av att bemanna vårt försvar. Individualistisk egoism och karriäristers egenintresse ska inte styra Sveriges öden när det kommer till vårt gemensamma försvar. Istället är värnplikt i kombination med kontrakterade soldater vägen framåt, mot ett starkare försvar av Sverige och människorna som bor här – av friheten, demokratin och människovärdet.

Christian Carlsson, Vice ordförande KDU Sverige

Debattartikeln Smålänningen (11/10):

varnplikt