Vålds- och sexualbrott bör straffas hårdare

presskonferens-192

REPLIK: Det råder en bristande proportionalitet mellan brott och straff när det gäller våldsbrott och sexualbrott. Brottsoffren ges inte tillräcklig upprättelse skriver jag idag i en replik till, Dennis Martinsson, doktor i straffrätt. 

I SvD (6/2) varnar Dennis Martinsson för hårdare straff för våldsbrott. Han menar att det riskerar att rubba proportionaliteten i straffsystemet och föreslår istället att andra verktyg ska användas, såsom sociala insatser. Martinsson manar till försiktighet, men utgångspunkten är märklig och oron obefogad.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) anser att utgångspunkten för det straffrättsliga samtalet måste vara insikten att när en gärningsman begår ett brott så drabbas brottsoffret av ideell skada och kränkning. En moralisk obalans uppstår och därigenom väcks också kravet på rättvisa. För att rättvisa ska kunna skipas krävs för det första att gärningsmannen tar konsekvensen av sina handlingar och sonar sin skuld genom straffet. På så vis ges brottsoffret upprättelse för den orätt som han råkat ut för och brottslingen får möjlighet att återgå till att leva som en hederlig medborgare.

En förutsättning för upprättelse och att brottsoffret ska känna att rättvisa skipats är för det andra att straffet som utdöms står i rimlig proportion till den kränkning som brottsoffret har utsatts för. Om vi misslyckas med det riskeras trovärdigheten och legitimiteten för hela rättsväsendet, vilket medför stora risker för vårt samhälle.

Mot bakgrund av detta måste vålds- och sexualbrott bestraffas strängare än idag för att bättre stå i proportion till kränkningen mot brottsoffret. KDU kräver hårdare minimistraff för vålds- och sexualbrott för att åstadkomma högre straffvärden och därmed öka sannolikheten för strängare straff i våra domstolar. Det handlar varken om att förespråka ”en politik som hela tiden går ut på att införa hårdare straff” eller om en föreställning om att hårdare straff skulle vara ett ”effektivt medel för att bekämpa brott. Istället handlar det om en ärlig och uppriktig strävan efter rättvisa straff.

När man läser Martinsson framstår det som att Sverige redan har den bästa av rättsordningar, som att vår är den mest rättvisa man kan tänka sig och som att dagens rättsordning har en perfekt proportionalitet. KDU håller inte med om det. Vi vill istället varna för en rättsuppfattning som hela tiden utgår från att dagens lagstiftning nödvändigtvis är den mest rättvisa och moraliskt riktiga.

Det är för att justera den bristande proportionaliteten mellan brott och straff som vi föreslår hårdare straff för vålds- och sexualbrott. Därmed borde också farhågorna falla om att våra krav på hårdare straff på detta område också skulle leda till hårdare straff på andra områden, med hänvisning till proportionaliteten. Martinssons märkligaste invändning mot en skärpt syn på straff är dock ”att detta sällan eller i ytterst få fall får något genomslag i tillämpningen”. Det är inte något argument mot hårdare straff, utan belyser snarare andra problem med rättsväsendet.

Den bristande tillämpningen beror nämligen inte enbart på att utgångspunkten för straffmätningen är de alltför låga lägstanivåerna i straffskalorna. Den beror också på oförsvarliga straffrabatter och förmildrande omständigheter. Det är exempelvis inte rimligt att svenska domstolar vid straffmätningen ska beakta, som en förmildrande omständighet och som leder till lägre straff, att gärningsmannen riskerar att förlora jobbet på grund av brottet, att han skadat sig fysiskt till följd av detsamma eller att brottsoffret dröjt med att anmäla brottet. Något annat orimligt är den ungdomsrabatt som gör att den som är arton och har begått en grov våldtäkt, tilldöms endast hälften av straffvärdet jämfört med om han hade varit tjugoett. Det är fullständigt obegripligt för oss som anser att det allvarliga i en brottslig handling ligger i kränkningen som brottet medför.

Det stämmer att krav på hårdare straff för våldsbrott har blivit vanligare. Problemet är dock att få politiker menar allvar. För oss i KDU är det uppenbart att regeringens utspel mest består av symbolpolitik. Regeringen föreslår i stort sett enbart straffskärpningar för de grövsta brottsrubriceringarna som sällan tillämpas, medan viljan att åstadkomma hårdare straff för vålds- och sexualbrott av normalgraden saknas. Vi beklagar det. Fler poliser, sociala insatser och det brottsförebyggande arbetet är viktigt – men sociala insatser kan aldrig ersätta värdet av rättvisa straff.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Läs debattartikeln i SVD (9/2): Vålds- och sexualbrott bör straffas hårdare än idag

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s