Naivt av CUF att blunda för följder av månggifte

CC_SArah

SLUTREPLIK Magnus Ek och Olivia Erixon (CUF) argumenterar för att införa månggifte i Sverige (9/2) och anser att ”KDU borde fokusera på verkliga problem” men de liberala förslagen om att legalisera månggifte, och de månggiften som erkänns, handlar om verkliga förslag, och verkliga problem.

Vi i KDU menar att trygga familjer lägger grunden för ett tryggt samhälle och vi anser att trohet och stabila familjerelationer bäst uppmuntras genom en giftermålsbalk som bygger på tvåsamhet. Äktenskapet syftar just till att barn ska få växa upp med ett starkt juridiskt skydd i en nära gemenskap med båda sina föräldrar. Det är viktigt för Sverige att hålla fast vid.

Principen att äktenskap ingås av två jämbördiga parter, där man och kvinna har samma rättigheter, är dessutom själva grunden för svensk äktenskapsrätt. Det är fundamentalt i det svenska samhället, men tyvärr inte i de kulturer och länder eller bland de grupper där månggifte är vanligt förekommande.

Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) kanske tror att det är en slump att Koranen föreskriver att en man får ha fyra fruar, men inte tillåter det omvända. Men det är ärligt talat ingen slump. Det säger något om människosyn, och vi i KDU vill inte att den människosynen ska få fäste i Sverige. Vi tänker inte göra det lättare för kvinnoförtryck att slå rot genom att överge vår egen västerländska äktenskapssyn.

”Hur kan KDU tro att den enda lösningen på kvinnoförtryck och hederskultur är att hålla fast vid vår gamla äktenskapslagstiftning”, frågar sig Ek och Erixon.

Det enkla svaret är att det tror vi inte.

Kristdemokraterna vill också satsa på fler poliser, vi står bakom lagstiftningen kring kvinnofridskränkning och vi ser gärna satsningar på kvinnojourer och fler skyddade boenden, men det hindrar oss inte från att dessutom säga nej när liberala delar av borgerligheten kräver att månggifte införs i Sverige.

Frågan är hur CUF så totalt kan underskatta den normativa betydelsen av äktenskapet. De erkänner att problem med kvinnoförtryck och hederskultur redan är stora, men bortser helt från att problemet riskerar att växa om de genom att införa månggifte gör Sverige till ett mer attraktivt land att etablera sig i för islamister.

Vi förstår att det inte är intentionen från CUF, men att vara naiv duger inte. Vi i KDU står därför fast vid att när liberaler kräver månggifte, då banar de också väg för islamism och hälsar kvinnoförtrycket välkommet till vårt land.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Sarah Havneraas, familje- och jämställdhetspolitisk talesperson KDU

Läs debattartiklen i SVD: Naivt av CUF att blunda för följder av månggifte 

Annonser

Bort med mängdrabatten för seriebrottslingar

cc_dicksson-e1518472888721.png

”Ta tre betala för två” gäller inte bara på rean utan också i våra domstolar. Mängdrabatten för seriebrottslingar måste bort. Skriver med Eric Dicksson (KDU) på Exressen Debatt.

Alltför många politiker har svikit genom att bortprioritera frågan om ett fungerande rättsväsende. Allt färre brott klaras upp, våldtäktsutredningar läggs på hög och i de fall gärningsmän döms står straffen sällan i proportion till brottets allvar. Så kan det inte fortsätta.

Sverige ska bli ett tryggare land och för det krävs fler poliser. Vi behöver fler poliser som patrullerar gator och torg samt fler poliser som utreder brott. Det är därför bra att KD arbetar för 10 000 fler poliser – fler än något annat parti. Det skapar förutsättningar för att fler brottslingar ska kunna dömas, och för att fler brottsoffer ska få den rättvisa och upprättelse de förtjänar.

Utgångspunkten för den västerländska rättstraditionen bygger nämligen på kristna och klassiska idéer, om alla människors lika värde och naturliga rättigheter som vi har en skyldighet att respektera samt om människan som förnuftig, med fri vilja och förmåga att välja mellan rätt och fel. Var och en ansvarar därmed för sina handlingar.

Den som istället för att respektera sina medmänniskor väljer att begå brott – den som slår, våldtar eller stjäl och på så vis sätter sig själv över andra, skapar en moralisk obalans, en skuld i förhållandet till brottsoffer och samhälle. Den skulden måste betalas tillbaka i form av ett rättvist straff för att den moraliska jämvikten ska återställas. För att rättvisa ska kunna skipas måste dock straffet stå i proportion till den kränkning som brottet innebär för brottsoffret, och så är inte alltid fallet.

KDU kräver hårdare straff för vålds- och sexualbrott, men det är till och med så att det finns brottsoffer i Sverige, vars gärningsman är känd, som aldrig får någon upprättelse alls. ”Ta tre betala för två” gäller nämligen inte bara på rean. Liknande principer gäller också i våra domstolar i och med mängdrabatten för seriebrottslingar.

Ett exempel är domen mot ”Pedofilbröderna” i Sollefteå. Bröderna dömdes av tingsrätten i Ångermanland för att ha utnyttjat fem barn sexuellt, vid sammanlagt mer än 1500 tillfällen, men de grova våldtäkterna, det grova sexuella utnyttjandet och de grova barnpornografibrotten resulterade endast i 12 respektive 14 års fängelse. Det är en skam för rättsväsendet, och en skymf mot rättvisan.

Vi i KDU anser att varje brott som begås – varje våldtäkt i pedofilbrödernas fall, måste påverka straffets längd. Därför menar vi att dagens mängdrabatt måste bort. Tiden då seriebrottslingar behandlas med silkesvantar måste få ett slut, därför att när svenska politiker låter seriebrottslingar våldta ostraffat, då ställer de sig i fel vågskål, på förbrytarnas sida. Det kan vi aldrig acceptera. Upprepade kränkningar och återkommande ignorans inför vårt samhälles lagar borde snarare straffas hårdare. Istället för dagens mängdrabatt vill vi därför införa en svensk ”three strikes-princip”. Vi säger: vid tredje brottet – maxa straffet. Brottslighet får aldrig löna sig. Det är dags för en rättspolitik med rättvisa i fokus.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Eric Dicksson, rättspolitisk talesperson KDU

Läs debattartikeln i Expressen: Seriebrottslingarna får våldta ostraffat

Månggifte banar väg för islamism

CC_SArah

Liberaler som förespråkar månggifte med den polyamorösa kvinnan för ögonen behöver tänka om. De hälsar kvinnoförtrycket välkommet till vårt land. Skriver med Sarah Havneraas (KDU), på SVD Debatt. 

Månggifte strider helt mot vår västerländska syn på äktenskapet och är förbjudet. Trots det fanns ca 300 fall av polygami registrerade i vårt land, år 2016. Svensk lag erkänner nämligen månggiften som ingåtts i andra länder, om makarna då saknade anknytning till Sverige. I takt med ökad invandring har problemet med månggifte tyvärr blivit allt större. Samtidigt har kraven på månggifte blivit fler.

Liberala ungdomsförbundet (LUF) och Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) betraktar sedan länge polygami som en liberal frihetsreform, och även våra alliansvänner i Moderata Ungdomsförbundet (MUF) har velat möjliggöra månggifte. KDU säger däremot bestämt nej. Månggifte ska fortsatt vara förbjudet.

Stabila och trygga familjer är det som ger bäst förutsättningar för en trygg barndom och ett tryggt samhälle. Därför bör trohet och stabila familjerelationer fortsatt uppmuntras. Det görs bäst genom en giftermålsbalk som bygger på tvåsamhet, som syftar till att barn ska få möjlighet att växa upp i en familj med ett starkt juridiskt skydd och nära gemenskap med sina föräldrar. Inget barn i Sverige ska behöva se sin mamma bortprioriteras eller förfördelas därför att hennes man tagit sig rätten att gifta sig med ännu en yngre fru, och ingen kvinna förtjänar att bli behandlad som en andra klassens fru.

Det teoretiska exemplet med den polyamorösa kvinnan som vill leva med många män och dessutom manifestera detta genom månggifte förekommer säkert. Men människor kan redan idag välja hur många partners man vill leva med, och ärlig talat så förekommer nästan inga fall av månggifte i världen där det är fråga om en kvinna som har valt att gifta sig med flera män.

I verkligheten är månggifte nämligen i princip endast tillåtet i delar av Afrika och Mellanöstern, främst i muslimska länder. Det beror på att Koranen föreskriver att en man får ha upp till fyra fruar, men sharia tillåter inte det omvända. Kenya klubbade så sent som 2014 en lag som tillåter män att ha flera fruar, även utan den första fruns tillåtelse. Det är med andra ord inte någon tillfällighet att månggifte är tätt förknippad med kvinnoförtryck. Frågan är om vi verkligen vill importera detta till Sverige? Ska vi överge vår västerländska äktenskapssyn och istället följa Saudiarabiens, Jemens och Somalias exempel?

KDU tycker inte det. Månggifte strider inte bara mot svensk rättsuppfattning utan också mot grunderna för den svenska rättsordningen. Principen om att parterna i ett äktenskap har samma rättigheter har legat till grund för svensk äktenskapsrätt i snart 100 år. Mannens och kvinnans lika rättigheter är fundamentalt i det svenska samhället och har stöd i regeringsformen. Ingen ska missgynnas på grund av sitt kön och Sverige bör därför inte heller längre erkänna polygama äktenskap som ingåtts i ett annat land.

Vi menar att liberaler som förespråkar månggifte med den polyamorösa kvinnan för ögonen, behöver tänka om – därför att när liberaler kräver månggifte, då banar de också väg för islamism och hälsar kvinnoförtrycket välkommet till vårt land. Svensk borgerlighet är bättre än så och vi måste vara bättre än så, även i framtiden.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Sarah Havneraas, familje- och jämställdhetspolitisk talesperson KDU

Läs debattartikeln i SVD: Månggifte banar väg för islamism i Sverige

Hårdare straff handlar om rättvisa

Christian Carlsson-5Sex professorer vid kriminologiska institutionen på Stockholms universitet, däribland Jerzy Sarnecki, ifrågasätter värdet av hårdare straff (DN 30/1). De skriver att forskning visar att hårdare straff inte kommer att minska brottsligheten och öka tryggheten samt att en skärpning av straffen är ”dyrt, verkningslöst och ibland till och med kontra­produktivt”.

Det går dock att ifrågasätta forskarnas urval av rapporter. Flera europeiska studier visar nämligen det omvända, att fängelsestraffets längd har betydelse.

Italienska studier har exempelvis visat hur fängelseamnestier lett till ökad brottslighet och högre återfallsrisk samt att längre straff både ger avskräcknings- och inkapaciteringseffekter. Ett annat exempel är den nederländska straffrättsreformen 2001. Skärpta straff för återfallsförbrytare ledde till en minskning av antalet stölder med hela 25 procent.

Mot bakgrund av att Sverige är ett land med låga straff och en hög andel återfallsförbrytare finns därför skäl att anta att hårdare straff både skulle kunna minska brottsligheten och öka tryggheten, men för oss i KDU är inte det vårt främsta skäl till hårdare straff.

Straff handlar nämligen inte först och främst om att få individer att bättra sig eller att avskräcka andra från att begå brott. Straff handlar om rättvisa. Det tycks de sex kriminologerna helt bortse ifrån när de skriver:

”Frågan är om vi vill gå i en riktning där det normala är att ungdomar från socialt utsatta områden har fler vänner med fängelseerfarenhet än universitetsexamen?”

Det självklara svaret är nej – om inte rättvisan kräver det.

Den som skjuter, våldtar och slår måste nämligen dömas till rättvisa straff som ger brottsoffret upprättelse, alldeles oavsett hur det påverkar gärningsmannens andel vänner med fängelseerfarenhet respektive universitetsexamen.

Utgångspunkten för den västerländska rättstraditionen bygger på kristna och klassiska idéer om alla människors lika värde och naturliga rättigheter som vi har en skyldighet att respektera. Den bygger även på idén om människan som förnuftig, med fri vilja, förmåga att välja, och som ansvarig för sina handlingar. Rättvisa är att värna den moraliska jämlikheten i människors relation som följer av detta. Den som väljer att begå brott skapar däremot en moralisk obalans, en skuld till brottsoffer och samhälle som måste betalas tillbaka i form av ett rättvist straff.

Sverige behöver politiker som erbjuder människor frihet att forma sina liv och förverkliga sina drömmar, som förstår att ett tryggt samhälle byggs underifrån av starka familjer, goda värderingar och tid för barnen. Vi behöver 10 000 fler poliser med nya verktyg för att upptäcka och utreda brott mer effektivt och vi behöver bättre brottsofferstöd – men vi behöver också se till att brottslingar döms till rättvisa straff som ger brottsoffret upprättelse. Rättvisa må vara dyrt men det måste få kosta och målet för svensk kriminalpolitik kan inte stanna vid minskad brottslighet och ökad trygghet – den måste också ha rättvisan i fokus.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Jurist och riksdagskandidat för KD i Stockholms stad

Läs även Simon Westberg i Svensk tidskrift: Visst leder hårdare straff till färre brott