Om christiancarlsson

Förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) Ledamot i KD:s partistyrelse Skolpolitiker i Utbildningsnämnden i Stockholm

Naivt av CUF att blunda för följder av månggifte

CC_SArah

SLUTREPLIK Magnus Ek och Olivia Erixon (CUF) argumenterar för att införa månggifte i Sverige (9/2) och anser att ”KDU borde fokusera på verkliga problem” men de liberala förslagen om att legalisera månggifte, och de månggiften som erkänns, handlar om verkliga förslag, och verkliga problem.

Vi i KDU menar att trygga familjer lägger grunden för ett tryggt samhälle och vi anser att trohet och stabila familjerelationer bäst uppmuntras genom en giftermålsbalk som bygger på tvåsamhet. Äktenskapet syftar just till att barn ska få växa upp med ett starkt juridiskt skydd i en nära gemenskap med båda sina föräldrar. Det är viktigt för Sverige att hålla fast vid.

Principen att äktenskap ingås av två jämbördiga parter, där man och kvinna har samma rättigheter, är dessutom själva grunden för svensk äktenskapsrätt. Det är fundamentalt i det svenska samhället, men tyvärr inte i de kulturer och länder eller bland de grupper där månggifte är vanligt förekommande.

Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) kanske tror att det är en slump att Koranen föreskriver att en man får ha fyra fruar, men inte tillåter det omvända. Men det är ärligt talat ingen slump. Det säger något om människosyn, och vi i KDU vill inte att den människosynen ska få fäste i Sverige. Vi tänker inte göra det lättare för kvinnoförtryck att slå rot genom att överge vår egen västerländska äktenskapssyn.

”Hur kan KDU tro att den enda lösningen på kvinnoförtryck och hederskultur är att hålla fast vid vår gamla äktenskapslagstiftning”, frågar sig Ek och Erixon.

Det enkla svaret är att det tror vi inte.

Kristdemokraterna vill också satsa på fler poliser, vi står bakom lagstiftningen kring kvinnofridskränkning och vi ser gärna satsningar på kvinnojourer och fler skyddade boenden, men det hindrar oss inte från att dessutom säga nej när liberala delar av borgerligheten kräver att månggifte införs i Sverige.

Frågan är hur CUF så totalt kan underskatta den normativa betydelsen av äktenskapet. De erkänner att problem med kvinnoförtryck och hederskultur redan är stora, men bortser helt från att problemet riskerar att växa om de genom att införa månggifte gör Sverige till ett mer attraktivt land att etablera sig i för islamister.

Vi förstår att det inte är intentionen från CUF, men att vara naiv duger inte. Vi i KDU står därför fast vid att när liberaler kräver månggifte, då banar de också väg för islamism och hälsar kvinnoförtrycket välkommet till vårt land.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Sarah Havneraas, familje- och jämställdhetspolitisk talesperson KDU

Läs debattartiklen i SVD: Naivt av CUF att blunda för följder av månggifte 

Annonser

Bort med mängdrabatten för seriebrottslingar

cc_dicksson-e1518472888721.png

”Ta tre betala för två” gäller inte bara på rean utan också i våra domstolar. Mängdrabatten för seriebrottslingar måste bort. Skriver med Eric Dicksson (KDU) på Exressen Debatt.

Alltför många politiker har svikit genom att bortprioritera frågan om ett fungerande rättsväsende. Allt färre brott klaras upp, våldtäktsutredningar läggs på hög och i de fall gärningsmän döms står straffen sällan i proportion till brottets allvar. Så kan det inte fortsätta.

Sverige ska bli ett tryggare land och för det krävs fler poliser. Vi behöver fler poliser som patrullerar gator och torg samt fler poliser som utreder brott. Det är därför bra att KD arbetar för 10 000 fler poliser – fler än något annat parti. Det skapar förutsättningar för att fler brottslingar ska kunna dömas, och för att fler brottsoffer ska få den rättvisa och upprättelse de förtjänar.

Utgångspunkten för den västerländska rättstraditionen bygger nämligen på kristna och klassiska idéer, om alla människors lika värde och naturliga rättigheter som vi har en skyldighet att respektera samt om människan som förnuftig, med fri vilja och förmåga att välja mellan rätt och fel. Var och en ansvarar därmed för sina handlingar.

Den som istället för att respektera sina medmänniskor väljer att begå brott – den som slår, våldtar eller stjäl och på så vis sätter sig själv över andra, skapar en moralisk obalans, en skuld i förhållandet till brottsoffer och samhälle. Den skulden måste betalas tillbaka i form av ett rättvist straff för att den moraliska jämvikten ska återställas. För att rättvisa ska kunna skipas måste dock straffet stå i proportion till den kränkning som brottet innebär för brottsoffret, och så är inte alltid fallet.

KDU kräver hårdare straff för vålds- och sexualbrott, men det är till och med så att det finns brottsoffer i Sverige, vars gärningsman är känd, som aldrig får någon upprättelse alls. ”Ta tre betala för två” gäller nämligen inte bara på rean. Liknande principer gäller också i våra domstolar i och med mängdrabatten för seriebrottslingar.

Ett exempel är domen mot ”Pedofilbröderna” i Sollefteå. Bröderna dömdes av tingsrätten i Ångermanland för att ha utnyttjat fem barn sexuellt, vid sammanlagt mer än 1500 tillfällen, men de grova våldtäkterna, det grova sexuella utnyttjandet och de grova barnpornografibrotten resulterade endast i 12 respektive 14 års fängelse. Det är en skam för rättsväsendet, och en skymf mot rättvisan.

Vi i KDU anser att varje brott som begås – varje våldtäkt i pedofilbrödernas fall, måste påverka straffets längd. Därför menar vi att dagens mängdrabatt måste bort. Tiden då seriebrottslingar behandlas med silkesvantar måste få ett slut, därför att när svenska politiker låter seriebrottslingar våldta ostraffat, då ställer de sig i fel vågskål, på förbrytarnas sida. Det kan vi aldrig acceptera. Upprepade kränkningar och återkommande ignorans inför vårt samhälles lagar borde snarare straffas hårdare. Istället för dagens mängdrabatt vill vi därför införa en svensk ”three strikes-princip”. Vi säger: vid tredje brottet – maxa straffet. Brottslighet får aldrig löna sig. Det är dags för en rättspolitik med rättvisa i fokus.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Eric Dicksson, rättspolitisk talesperson KDU

Läs debattartikeln i Expressen: Seriebrottslingarna får våldta ostraffat

Månggifte banar väg för islamism

CC_SArah

Liberaler som förespråkar månggifte med den polyamorösa kvinnan för ögonen behöver tänka om. De hälsar kvinnoförtrycket välkommet till vårt land. Skriver med Sarah Havneraas (KDU), på SVD Debatt. 

Månggifte strider helt mot vår västerländska syn på äktenskapet och är förbjudet. Trots det fanns ca 300 fall av polygami registrerade i vårt land, år 2016. Svensk lag erkänner nämligen månggiften som ingåtts i andra länder, om makarna då saknade anknytning till Sverige. I takt med ökad invandring har problemet med månggifte tyvärr blivit allt större. Samtidigt har kraven på månggifte blivit fler.

Liberala ungdomsförbundet (LUF) och Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) betraktar sedan länge polygami som en liberal frihetsreform, och även våra alliansvänner i Moderata Ungdomsförbundet (MUF) har velat möjliggöra månggifte. KDU säger däremot bestämt nej. Månggifte ska fortsatt vara förbjudet.

Stabila och trygga familjer är det som ger bäst förutsättningar för en trygg barndom och ett tryggt samhälle. Därför bör trohet och stabila familjerelationer fortsatt uppmuntras. Det görs bäst genom en giftermålsbalk som bygger på tvåsamhet, som syftar till att barn ska få möjlighet att växa upp i en familj med ett starkt juridiskt skydd och nära gemenskap med sina föräldrar. Inget barn i Sverige ska behöva se sin mamma bortprioriteras eller förfördelas därför att hennes man tagit sig rätten att gifta sig med ännu en yngre fru, och ingen kvinna förtjänar att bli behandlad som en andra klassens fru.

Det teoretiska exemplet med den polyamorösa kvinnan som vill leva med många män och dessutom manifestera detta genom månggifte förekommer säkert. Men människor kan redan idag välja hur många partners man vill leva med, och ärlig talat så förekommer nästan inga fall av månggifte i världen där det är fråga om en kvinna som har valt att gifta sig med flera män.

I verkligheten är månggifte nämligen i princip endast tillåtet i delar av Afrika och Mellanöstern, främst i muslimska länder. Det beror på att Koranen föreskriver att en man får ha upp till fyra fruar, men sharia tillåter inte det omvända. Kenya klubbade så sent som 2014 en lag som tillåter män att ha flera fruar, även utan den första fruns tillåtelse. Det är med andra ord inte någon tillfällighet att månggifte är tätt förknippad med kvinnoförtryck. Frågan är om vi verkligen vill importera detta till Sverige? Ska vi överge vår västerländska äktenskapssyn och istället följa Saudiarabiens, Jemens och Somalias exempel?

KDU tycker inte det. Månggifte strider inte bara mot svensk rättsuppfattning utan också mot grunderna för den svenska rättsordningen. Principen om att parterna i ett äktenskap har samma rättigheter har legat till grund för svensk äktenskapsrätt i snart 100 år. Mannens och kvinnans lika rättigheter är fundamentalt i det svenska samhället och har stöd i regeringsformen. Ingen ska missgynnas på grund av sitt kön och Sverige bör därför inte heller längre erkänna polygama äktenskap som ingåtts i ett annat land.

Vi menar att liberaler som förespråkar månggifte med den polyamorösa kvinnan för ögonen, behöver tänka om – därför att när liberaler kräver månggifte, då banar de också väg för islamism och hälsar kvinnoförtrycket välkommet till vårt land. Svensk borgerlighet är bättre än så och vi måste vara bättre än så, även i framtiden.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Sarah Havneraas, familje- och jämställdhetspolitisk talesperson KDU

Läs debattartikeln i SVD: Månggifte banar väg för islamism i Sverige

Hårdare straff handlar om rättvisa

Christian Carlsson-5Sex professorer vid kriminologiska institutionen på Stockholms universitet, däribland Jerzy Sarnecki, ifrågasätter värdet av hårdare straff (DN 30/1). De skriver att forskning visar att hårdare straff inte kommer att minska brottsligheten och öka tryggheten samt att en skärpning av straffen är ”dyrt, verkningslöst och ibland till och med kontra­produktivt”.

Det går dock att ifrågasätta forskarnas urval av rapporter. Flera europeiska studier visar nämligen det omvända, att fängelsestraffets längd har betydelse.

Italienska studier har exempelvis visat hur fängelseamnestier lett till ökad brottslighet och högre återfallsrisk samt att längre straff både ger avskräcknings- och inkapaciteringseffekter. Ett annat exempel är den nederländska straffrättsreformen 2001. Skärpta straff för återfallsförbrytare ledde till en minskning av antalet stölder med hela 25 procent.

Mot bakgrund av att Sverige är ett land med låga straff och en hög andel återfallsförbrytare finns därför skäl att anta att hårdare straff både skulle kunna minska brottsligheten och öka tryggheten, men för oss i KDU är inte det vårt främsta skäl till hårdare straff.

Straff handlar nämligen inte först och främst om att få individer att bättra sig eller att avskräcka andra från att begå brott. Straff handlar om rättvisa. Det tycks de sex kriminologerna helt bortse ifrån när de skriver:

”Frågan är om vi vill gå i en riktning där det normala är att ungdomar från socialt utsatta områden har fler vänner med fängelseerfarenhet än universitetsexamen?”

Det självklara svaret är nej – om inte rättvisan kräver det.

Den som skjuter, våldtar och slår måste nämligen dömas till rättvisa straff som ger brottsoffret upprättelse, alldeles oavsett hur det påverkar gärningsmannens andel vänner med fängelseerfarenhet respektive universitetsexamen.

Utgångspunkten för den västerländska rättstraditionen bygger på kristna och klassiska idéer om alla människors lika värde och naturliga rättigheter som vi har en skyldighet att respektera. Den bygger även på idén om människan som förnuftig, med fri vilja, förmåga att välja, och som ansvarig för sina handlingar. Rättvisa är att värna den moraliska jämlikheten i människors relation som följer av detta. Den som väljer att begå brott skapar däremot en moralisk obalans, en skuld till brottsoffer och samhälle som måste betalas tillbaka i form av ett rättvist straff.

Sverige behöver politiker som erbjuder människor frihet att forma sina liv och förverkliga sina drömmar, som förstår att ett tryggt samhälle byggs underifrån av starka familjer, goda värderingar och tid för barnen. Vi behöver 10 000 fler poliser med nya verktyg för att upptäcka och utreda brott mer effektivt och vi behöver bättre brottsofferstöd – men vi behöver också se till att brottslingar döms till rättvisa straff som ger brottsoffret upprättelse. Rättvisa må vara dyrt men det måste få kosta och målet för svensk kriminalpolitik kan inte stanna vid minskad brottslighet och ökad trygghet – den måste också ha rättvisan i fokus.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Jurist och riksdagskandidat för KD i Stockholms stad

Läs även Simon Westberg i Svensk tidskrift: Visst leder hårdare straff till färre brott

Sättet att söka asyl måste förändras

CC_rutig

REPLIK. KDU Sveriges förbundspresidium svarar Liberalernas europaparlamentariker Cecilia Wikström om tvingande flyktingkvoter inom EU och asylrätten. 

KDU säger nej till tvingande flyktingkvoter inom EU. Det är bra att EU:s medlemsländer samordnar sitt flyktingmottagande, men varje medlemsland behöver ha makt över migrationspolitiken och kunna avgöra hur många flyktingar man ska ta emot. Detta för att säkerställa att mottagandet och integrationen fungerar.

Vi i KDU föreslår därför en övergång till ett helt nytt asylkvotsystem där vi i Sverige skulle kunna fastställa hur många flyktingar vi ska ta emot. Kvotens storlek skulle kunna justeras och variera över tid, både utifrån behoven i omvärlden och vår egen mottagningsförmåga.

Liberalernas Europaparlamentariker Cecilia Wikström håller inte med (SVD 26/1). Hon vill istället flytta makten över migrationspolitiken till Bryssel och köra över de medlemsländer som motsätter sig förslaget om tvingande kvoter. Istället för att argumentera för sin dröm om ett Europas Förenta Stater eller varför hon vill att EU ska bestämma över Sveriges flyktingpolitik, väljer Wikström att kritisera KDU. Hon beskyller oss både för att sparka in öppna dörrar och att ”helt vilja avskaffa asylrätten”, ett minst sagt förvirrat och motsägelsefullt resonemang.

Låt oss därför tala klarspråk.

KDU vill inte avskaffa asylrätten, vi vill reformera den! Sättet för människor att söka asyl måste förändras. Det skäms vi inte för att säga.

Wikström påstår att dagens asylsystem är det minst dåliga. Det stämmer inte. Det är dagens asylrätt som skapar incitament för människor att betala flyktingsmugglare dyrt. Det är den som har lett till att mer än 25 000 människor har drunknat på Medelhavet under de senaste tio åren.

Det är utformningen av dagens asylrätt som dessutom har resulterat i att av de asylsökande som kom hösten 2015 så var 70 procent män, de allra flesta under 40 år. Kvinnor, fattiga, sjuka och äldre blir i högre utsträckning kvar i flyktinglägren. Det är inte moraliskt försvarbart. Människor ska inte behöva lämna hus och hem för att söka asyl i väst och solidariteten får inte endast sträcka sig till de människor som förmår att dyka upp vid vår egen tröskel.

Med KDU:s förslag om en övergång till ett asylkvotsystem skulle vi stänga de illegala vägarna som utgör grunden för dagens asylsystem och samtidigt skapa nya legala vägar att söka asyl från asylsökningscenter i flyktingarnas hemländer, flyktingläger och militärt säkra zoner.

Det betyder inte att vi i KDU är beredda att sända tillbaka personer ”för att hängas från en lyftkran på ett torg i Teheran?”, för att citera Cecilia Wikström. Det betyder dock att en ansökan om asyl på plats i Sverige inte längre skulle ge förtur. Incitamenten för de livsfarliga resorna måste nämligen bort. Så stoppar vi döden på Medelhavet och så säkerställer vi att också de med störst skyddsbehov, som inte har kraft att genomföra de farliga resorna, får lika stor chans till asyl. Cecilia Wikström må avfärda detta som ”rent nonsens”. Det får stå för henne. Vi i KDU anser i alla fall inte att enbart den starkes rätt ska få avgöra vem som får en fristad i Sverige.

Vi kristdemokrater kommer alltid att känna ett moraliskt ansvar att hjälpa medmänniskor på flykt. Det betyder inte att vi låter liberaler lura oss att vi måste överlåta makten över flyktingpolitiken till EU. För KDU kommer det dessutom alltid att vara viktigare att försöka hjälpa människor på bästa sätt än att klamra sig fast vid en lagstiftning som inte längre fungerar. Vi inser att gårdagens lösningar varken löser dagens eller morgondagens problem.

Christian Carlsson, förbundsordförande

Martin Hallander, vice ordförande och EU-politisk talesperson

Hedvig Åkesson, andre vice ordförande och migrationspolitisk talesperson

Läs debattartikeln i SVD: Sättet att söka asyl måste förändras

Tvingande flyktingkvoter kan slita sönder EU

CC_rutigStefan Löfven måste släppa förslaget om en tvingande mekanism som automatiskt skulle fördela inkommande flyktingar inom EU. I stället behövs ett asylkvotsystem, skriver förbundspresidiet för KDU Sverige.

Europeiska rådets ordförande Donald Tusk har meddelat att han inte står bakom EU-kommissionens förslag att införa tvingande flyktingkvoter för EU:s medlemsländer. Detta möttes av starka protester, inte minst från statsminister Stefan Löfven.

Sverige har varit pådrivande för en tvingande mekanism som automatiskt skulle fördela inkommande flyktingar från EU:s yttre gräns till medlemsstaterna – oavsett vad länderna själva tycker om saken. Liberalernas Cecilia Wikström som ansvarar för förhandlingarna om förslaget i EU-parlamentet, vill dessutom att EU ska köra över de medlemsländer som motsätter sig tvingande flyktingkvoter.

Vi i KDU tror till skillnad från Wikström inte på någon europeisk superstat och är därför inte beredda att ge EU makten över migrationspolitiken. EU behöver helt klart samordna sitt flyktingmottagande, men asylkvoternas storlek är ingenting som EU ska kunna besluta om över huvudet på medlemsstaterna. Sverige behöver i stället övergå till ett asylkvotsystem som gör att vi självständigt både kan reglera invandringens storlek och se till att de medmänniskor som befinner sig på flykt och ska få stanna också kan komma hit på ett säkert sätt.

Medlemsländer som Polen, Tjeckien och Slovakien har redan tydligt avvisat förslaget om tvingande flyktingkvoter, men i stället för att försöka hitta andra vägar framåt envisas länder som Sverige, Tyskland och Nederländerna med samma förslag. Vi har alltså en situation där tre länder som själva helt har misslyckats med att ta ansvar för ett hållbart flyktingmottagande är de som är mest pådrivande för att EU ska kunna tvinga andra medlemsländer att ta emot fler flyktingar.

Det är inte märkligt att vi i Sverige vill att fler ska dela på ansvaret, men tvingande flyktingkvoter på EU-nivå är inte rätt väg att gå och Donald Tusk har rätt. Förslaget om tvingande flyktingkvoter på EU-nivå är inte konstruktivt och att gå vidare med det, mot flera viktiga medlemsländers vilja, riskerar bara att slita sönder EU.

Stefan Löfven måste släppa förslaget om tvingande flyktingkvoter. En sak är dock säker och det är att vi måste komma bort från dagens orättvisa asylsystem som uppmuntrar till livsfarliga resor över Medelhavet. Alltför länge har de som haft råd att betala smugglare och kraft att genomföra de farliga resorna premierats. Den starkes rätt har fått gälla, medan kvinnor, barn, fattiga, äldre och sjuka i högre grad har blivit kvar i flyktinglägren. Det är inte moraliskt försvarbart.

EU:s medlemsländer måste snarast övergå till asylkvotsystem, men där makten över flyktingkvoternas storlek ligger hos varje enskilt land. Vi skulle då kunna anpassa invandringens storlek till både vårt ansvar att hjälpa medmänniskor på flykt och vår begränsade mottagningsförmåga. Samtidigt skulle vi kunna säkerställa att de mest utsatta får lika stor chans till en fristad. Ett sådant asylkvotsystem skulle vara långsiktigt hållbart för Sverige och EU, och det skulle vara en betydligt mer ansvarsfull politik.

Christian Carlsson
förbundsordförande, KDU Sverige

Martin Hallander
förste vice ordförande och internationell sekreterare, KDU Sverige

Hedvig Åkesson
andre vice ordförande och migrationspolitisk talesperson, KDU Sverige

Läs artikeln hos SVD: Tvingande flyktingkvoter kan slita sönder EU

 

Kunglig är inget 9 till 5-jobb

CC_HedvigUnga republikaner hamnar som vanligt fel i debatten om vårt statsskick. Förbundsordförande Aza Cheragwandi ifrågasätter kungahusets arbetsinsatser under året. Att vara kunglig är aldrig ett nio till fem-jobb. Monarkin är en konstant symbol för Sverige och den vilar aldrig.

Att Unga republikaner skjuter över målet när det kommer till osaklig kritik av monarkin är inte särskilt förvånande, för det är just oförståelsen för monarkins förträfflighet och styrka som kännetecknar deras förening.

Vi KDU menar att varje samhälle är i behov av viss kontinuitet, kulturell gemenskap och en känsla av samhörighet. I en tid då Sverige genomgått stora förändringar på kort tid och mycket numera skiljer oss åt, så anser vi att monarkin är en viktigare symbol än någonsin.

Monarkin står för traditioner som för människor närmre varandra och som stärker samhällsgemenskapen.

Vi är stolta och tacksamma över att ha fått möjlighet att växa upp i Konungariket Sverige, en av världens äldsta monarkier, ett fritt och demokratiskt land med vacker natur, högt välstånd, fina och stolta traditioner och med västerländska värderingar som har gjort vårt land starkt.

Sverige var en monarki långt före vi blev en demokrati – men också långt efter att vi blev en demokrati, har svenska folket, gång på gång, demokratiskt genom Sveriges riksdag, slagit fast att Sverige ska fortsätta att vara en monarki. Statsskick har avlöst varandra i andra länder. Presidenter har kommit och gått, men den svenska monarkin har bestått.

Monarkin är därför både en värdefull symbol för vårt land, och en viktig länk tillbaka till vår historia och vårt kulturarv. Den förenar oss med tidigare och kommande generationer – något som aldrig ska underskattas.

Medan USA har president Donald Trump, Ryssland har president Vladimir Putin – så heter Sveriges statschef, Kung Carl XVI Gustaf – inte president Persson, Reinfeldt eller Löfven. Det är något vi ska vara tacksamma över.

Den stora styrkan i monarkin ligger nämligen i att den står ovanför partipolitiken och det vardagliga politiska käbblet mellan regering och riksdag. Det gör att vår statschef, den svenska monarken, kan representera hela folket, oavsett partipolitisk färg.

Det är en sällsynt egenskap i en polariserad tid. Monarkin är en enande kraft och symbol för hela nationen, något för hela svenska folket att samlas kring och sluta upp bakom i goda såväl som svåra tider.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Hedvig Åkesson, andre vice förbundsordförande och kulturpolitisk talesperson KDU

Läs debattartikeln hos Aftonbladet: Att vara kunglig är inget nio till fem-jobb