Varning – rösta inte rödgrönt

rot-grun

Innan du röstar på söndag ber jag dig beakta att det är oklart vad en rödgrön regering kommer att innebära för Sverige. Stefan Löfvén och hans socialdemokrater vägrar att tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet lämna gemensamma besked före valet om hur deras plan för Sverige ser ut. Genom att läsa de rödgröna partiernas olika förslag vet vi dock vad en rödgrön regering skulle kunna innebära och det i sig motiverar en uppriktig varning.

Här är 13 skäl att inte rösta rödgrönt den 14 september:

1. Stefan Löfvén saknar erfarenhet från såväl regerings- som riksdagsarbete. Inte minst blev det tydligt då Löfvén tillsammans med Sverigedemokraterna valde att frångå gängse ordning i riksdagen för att riva upp regeringens sänkning av den statliga inkomstskatten. Beslutet att frångå ordningen innebär att minoritetsregeringar kommer att få betydligt svårare att regera landet i framtiden. Det var därför ett dumdristigt beslut som tyder på bristande omdöme. Vi lever i en orolig tid och kommer att ställas inför stora framtidsutmaningar med anledning av vad som nu händer i omvärlden. I en sådan tid behöver vi en erfaren, pålitlig och rutinerad statsminister som vet att styra landet och som vet att företräda Sverige internationellt.

2. Vänsterpartistiska ministrar kan bli verklighet om du röstar på socialdemokraterna eller miljöpartiet den 14 september. Det är inte bara ett svaghetstecken från Stefan Löfvén utan också skamligt att han inte kan lova väljarna att inte plocka in representanter för ett före detta kommunistiskt parti i sitt regeringsunderlag. Vänsterpartiet är ett parti med ett mörkt och odemokratiskt förflutet. Inte minst hade man mycket nära band till Sovjetunionen fram till dess fall. Vänsterpartiet och dess företrädare förtjänar inte att styra Sveriges öden.

3. Feministiskt initiativ kan få inflytande i en rödgrön regering. Gudrun Schymans parti som stödjer en rödgrön regering ser enligt vissa mätningar ut att komma in i riksdagen samtidigt som Stefan Löfvén vägrar ge besked i regeringsfrågan. Feministiskt initiativ är ett radikalfeministiskt parti med extrema åsikter. De vill könskvotera politiska församlingar och införa positiv särbehandling i arbetsliv och utbildningsväsende så att personer med sämre kvalifikationer ska kunna tilldelas tjänster och studieplatser på grund av att de tillhör en viss grupp. De vill också införa månggifte, ett tredje kön och feministiskt självförsvar i alla grundskolor. De vill tillåta könsbyte för minderåriga och införa obligatorisk sexualundervisning för barn i förskolan. Feministiskt initiativ är också ett radikalt vänsterparti som vill avskaffa valfriheten i välfärden och liksom Vänsterpartiet införa sex timmars arbetsdag. Feministerna vill göra det med bibehållen lön på alla arbetsplatser. De vill avskaffa andra anställningsformer än fast anställning på heltid, tvinga företag att anställa fler om staten anser det nödvändigt samt avskaffa läxor och betyg i grundskolan. Fler extrema förslag är att kärnkraften helt ska avskaffas samtidigt som någon större utbyggnad av vattenkraften inte får förekomma. Det svenska försvaret ska skrotas. Alla nybyggen av motorvägar ska stoppas. Möjligheten att helt avskaffa fängelsestraffet ska utredas. Alla utländska medborgare som befinner sig i Sverige ska ges rösträtt, illegala invandrare ska ha rätt till försörjningsstöd och fri invandring ska råda så länge det inte handlar om arbetskraftsinvandring. Sverige behöver med andra ord en regering utan något som helst inflytande från Feministiskt initiativ.

4.  Frihetlig familjepolitik blir ett minne blott eftersom de rödgröna är överens om att avskaffa vårdnadsbidraget och kvotera mera i föräldraförsäkringen. Avskaffat vårdnadsbidrag innebär att många föräldrar inte längre kommer att kunna stanna hemma under de första småbarnsåren – det blir mindre tid med barnen, mindre tid för familjen. Det innebär också att vi får en regering som ovanför huvudet på föräldrarna själva tar sig rätten att bestämma hur föräldraledigheten ska fördelas. Om familjen inte har möjlighet att dela exakt som politikerna har tänkt kommer föräldraförsäkringen att brinna inne och resultatet av det hela blir inte annat än tidigare dagisdebut och mindre tid hemma. Med de rödgröna försvinner valfriheten i barnomsorgen.

5. Det fria skolvalet kan avskaffas och ersättas med närhetsprincipen. Elevens och föräldrarnas rätt att välja skola borde vara en självklarhet, men den rätten hotas av en rödgrön regering då vänsterpartiet går till val på att avskaffa det fria skolvalet. En tillbakagång till närhetsprincipen skulle dock vara förödande. Det skulle leda till att unga människor i segregerade områden hålls fast i utanförskapets områden. Skolvalet möjliggör idag för fler elever att finna en skolform som passar och den som tycker att den lokala skolan har brister ska utan problem kunna söka en utbildning i en annan stadsdel eller i en annan kommun. Alla elever ska ha likvärdiga möjligheter att söka till alla skolor, även ambitiösa förortselever ska kunna söka sig till populära innerstadsskolor. Valfriheten är i mina ögon här för att stanna – men frågan är om den överlever en rödgrön regering.

6. Valfriheten i välfärden kan försvinna. Det finns förslag från Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att på olika sätt förbjuda vinster i välfärden. Det här är dessutom en av valets viktigaste frågor för Vänsterpartiet. Nej till vinster i välfärden innebär dock i praktiken också nej till valfrihet i välfärden. Om en fristående skola eller ett fristående vårdföretag tilldelas samma peng som den kommunala verksamheten och levererar likvärdig eller bättre kvalitet men samtidigt bedriver verksamheten mer kostnadseffektivt gör företaget vinst. Det är också fullt rimligt för att vi medborgare ska kunna ha gott om alternativ att vända oss till för att hitta en utförare som passar oss och för att kunna välja bort en utförare som vi är missnöjda med. Det är också viktigt med fristående alternativ eftersom konkurrensen driver utvecklingen framåt och bidrar till nya innovationer som gagnar hela välfärdssektorn. Om man som politiker sedan anser att välfärdsföretagen går med för stor vinst kan man konstatera två saker. Det första är att kommunens egen verksamhet skulle kunna bedrivas betydligt mer effektivt. Det andra är att pengen som tilldelas välfärdsföretaget antingen är för generöst tilltagen eller så kan man inför nästa förhandling ställa betydligt högre krav på verksamheten för samma peng. Om du vill kunna välja mellan kommunala och fristående skolor, sjukhus och äldreboenden ska du inte rösta rödgrönt den 14 september – då kan valfriheten försvinna.

7. Färre unga i jobb riskerar att bli konsekvensen eftersom de rödgröna lovar att göra det dyrare att anställa ungdomar genom att dubblera arbetsgivaravgiften för unga. Alliansen har särskilt riktat in sin jobbpolitik mot grupper som haft särskilt svårt att komma i arbete. Ungdomar är en sådan grupp eftersom de ofta saknar den arbetslivserfarenhet som efterfrågas. Därför har regeringen sänkt arbetsgivaravgifterna för företag som anställer unga. Samma företag som kunnat anställa fler unga tack vare sänkningen av arbetsgivaravgiften hotas nu att behöva säga upp samma personer om Sverige får en rödgrön regering. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill dessutom dubblera momsen på restaurangmat. Det gör att färre människor har möjlighet att äta ute, men än värre är att många unga människor som fått anställning i restaurangbranschen hotas att bli utan arbete vid ett regeringsskifte på grund av ”dubbelstöten”.

8. Fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt är några av de skadliga och omoraliska skatter som fanns när Socialdemokraternas styrde landet, men som kommit att avskaffas. Den för ekonomin så skadliga förmögenhetsskatten gjorde att kapital som kunnat investeras i svenska företag och nya jobb istället flydde utomlands. Den omoraliska fastighetsskatten tvingade äldre människor att flytta från hus och hem på grund av att taxeringsvärdena kunde skjuta i höjden då grannen röjde bort skog eller renoverade fastigheten. Avslutningsvis så ska också arvs- och gåvoskatten nämnas – skatten som inte bara gjorde skäl för uttrycket att svenska folket beskattades från vaggan till graven, vi beskattades också i graven. Socialdemokraternas skattepolitik var på många sätt ovärdig. Det råder idag delade meningar om dessa skatter bland de rödgröna partierna. Vilka av dessa som kan komma att införas i och med ett rödgrönt regeringsskifte är det ingen som vet – inte ens de rödgröna. De vägrar att lämna ett samlat besked.

9. RUT-avdraget kommer att försämras eller försvinna. Skatteavdraget för hushållsnära tjänster som exempelvis städning och läxhjälp har varit en succé. För det första har avdraget underlättat i många människors vardag – inte minst för många barnfamiljer och äldre. För det andra har branscher som tidigare präglats av svartarbete nu blivit vita och vuxit i omfattning. För det tredje har många av människor som tidigare haft svårt att komma i arbete, ofta unga och invandrare, nu fått ett arbete att gå till. Detta tack vare RUT-avdraget. Det är fullständigt obegripligt hur de rödgröna partier kan gå till val på att antingen avskaffa eller försämra en så framgångsrik reform. Det är precis vad de gör och det berättigar en varning.

10. Gåvoavdraget avskaffas. Många människor ger av sin tid för att hjälpa andra i vårt land. Det är positivt. Frivilligt engagemang och ideella organisationer är viktigt och måste uppmuntras. Samhället är nämligen större och kan uträtta så mycket mer än staten. Vi kristdemokrater är därför stolta över att ha infört avdraget för gåvor till ideella organisationer. Sedan gåvoavdraget infördes har exempelvis gåvorna till Stockholms stadsmission ökat med 76 procent. Deras insamlingschef har tidigare vittnat om att de ser ett intresse av att ge större gåvor och nya gåvogivare som frågar om det är avdragsgillt. De rödgröna vill dock avskaffa avdragsrätten för gåvor till ideella organisationer. Socialdemokraterna ser välgörenhet som ett hot mot den stora välfärdsstaten och den omfördelningspolitik som är själva målet med socialdemokratin. Socialdemokraterna tror att människors vilja att betala skatt kommer att minska om de inser att det även finns andra än staten som kan göra gott i samhället. Det tror inte vi och som kristdemokrater oroas vi inte heller av de som vill göra gott. Vi anser att välgörenhet är välgörande. Därför vill vi hellre utveckla avdraget.

11.  Kvoterade bolagsstyrelser är ett ständigt återkommande hot från vänster som riskerar att bli verklighet om de rödgröna vinner valet den 14 september. Det kan tyckas harmlöst, men frågan om könskvoterade bolagsstyrelser är brännande het för oss som tar jämställdhetsfrågan på allvar. Frågan handlar nämligen om själva synen på jämställdhet. Jämställdhet handlar för mig som kristdemokrat och om lika möjligheter. Könskvotering av bolagsstyrelser är faktiskt det omvända och innebär lagstadgad diskriminering. Därför är det kvoterade bolagsstyrelser oacceptabelt ur ett jämställdhetsperspektiv. Utöver detta så är styrelsesammansättningen i ett bolag en fråga för ägarna och ingenting för politiker att besluta om. En rödgrön regering kommer med stor sannolikhet införa könskvoterade bolagsstyrelser. De kommer att företräda en syn på jämställdhet som handlar om lika utfall och lika representation mellan kollektiven män och kvinnor på livets alla områden istället för lika möjligheter och rättigheter för varje enskild människa oavsett kön. De kommer därmed också att inskränka äganderätten på ett otillbörligt sätt. Rösta inte rödgrönt om du säger ja till jämställdhet –  och nej till kvotering.

 12. Osäker energipolitik. Miljöpartiet går till val på att stänga flera kärnkraftsreaktorer under kommande mandatperiod. Stefan Löfvén tycks motvillig men har minst sagt varit otydlig i frågan. Ingen vet hur en rödgrön energipolitik med socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet kommer att se ut efter valet. Det är ett stort problem eftersom svensk basindustri och hela landets tillväxt är beroende av att Sveriges energiförsörjning är långsiktigt säkrad. Sverige har inte råd med snabbavvecklad kärnkraft. Det riskerar dessutom att göra oss beroende av utländsk kolkraft eller rysk gas. Det vore förödande ur ett klimat- och säkerhetspolitiskt perspektiv och borde lika lite betraktas som ett alternativ som en rödgrön regering.

13. Splittring om försvarspolitiken. Vi befinner oss i en orolig tid med ett allt allvarligare omvärldsläge. Ryssland för krig i Europa i och med annekteringen av Krim och anfallet mot andra delar av Ukraina, konflikten mellan Israel och Palestina har trappats upp och den islamistiska terrorismen breder ut sig med en oroväckande fart på flera fronter. Västvärlden står inför stora utmaningar när man måste hantera Vladimir Putin och samtidigt nedkämpa Islamiska statens kalifat för att sätta stopp för dess fruktansvärda terror och brott mot mänskligheten. I det läget är det graverande att socialdemokraterna är de enda av de rödgröna partierna som inser att vi behöver höja försvarsanslagen. Varken miljöpartiet eller vänsterpartiet är beredda att skjuta till ytterligare resurser till Försvarsmakten och om Feministiskt initiativ kommer in i riksdagen så kommer de att arbeta för försvarsnedskärningar och en nedläggning av det svenska försvaret. En rödgrön regering framstår som ohållbart i en värld där den försvars- och säkerhetspolitiska håller på att förvärras. Vårt land kommer att ställas inför allt större prövningar och vi behöver redan idag ett starkare försvar.

Varningarna för en rödgrön regering har framförts. Hoppas innerligt att de hörsammas.

Christian Carlsson

 

Annonser

Öka valfriheten för familjen

Sverige behöver mer självständiga familjer, skriver Christian Carlsson, från KDU.

SSU diskuterade familjepolitik på sin nyligen avslutade kongress. Om SSU:s ordförande Gabriel Wikström och hans partikamrater får bestämma tänker man införa obligatorisk förskola från årskurs tre, tvångsdela föräldraledigheten över huvudet på föräldrarna själva och man tänker avskaffa valfriheten i form av vårdnadsbidraget. Vi kan konstatera att socialdemokratisk familjepolitik utgör ett tydligt hot från vänster.

Politiken måste gå före, brukar det heta från Wikströms sida. Underförstått att socialdemokratiska politiker bättre än människor själva vet hur familjelivet ska ordnas, att de bara måste gå före trots att det sker på barnens och föräldrarnas bekostnad. Men vem är Gabriel Wikström att tala om för Sveriges barnfamiljer att de saknar förmåga att bestämma barnomsorgsform åt sina barn eller hur föräldraledigheten ska fördelas?

Sverige behöver starkare och mer självständiga familjer, inte mer politisk detaljstyrning av familjen eller socialdemokratisk förmyndarmentalitet. Vi är övertygade om att valfrihet åt familjen leder till starkare familjer därför att människor och familjer är olika och ser olika ut. Därför föreslår vi kristdemokrater möjlighet till ett mer flexibelt uttag av föräldraförsäkringen och också införande av barnomsorgspeng för den som under de första åren vill ta hand om sina barn i det egna hemmet.

Det upplevs som väldigt radikalt i dag men om några år kommer det inte att göra det, försöker Wikström trösta alla de föräldrar, vars egenmakt han vill ta ifrån dem. Wikström har dock fel. Det kommer alltid vara radikalt att låta politiken ta ifrån föräldrar makten över det allra närmaste och mest privata, makten över familjelivet och den egna vardagen.

SSU:s familjepolitik vittnar om en strävan efter likriktning, om en människosyn som förminskar enskilda människors förmåga att fatta beslut, familjens betydelse samt om en uppblåst attityd som säger att politiken vet bättre än människor själva hur de ska leva sina liv. En sådan politik som förvägrar familjen egenmakt och möjlighet till mer tid med barnen kommer vi kristdemokrater alltid att bekämpa. Socialdemokraterna måste sluta upp med att omyndigförklara Sveriges barnfamiljer.

Vi i KDU är fast beslutna om att försvara valfriheten för familjen.

Christian Carlsson
vice ordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU)

Läs och kommentera artikeln hos Helsingborgs dagblad: Öka valfriheten för familjen

Sanningen om bostadsmarknaden får SSU att se rött

Det har blivit en ovana för socialdemokrater att se rött så fort någon ser klart och vågar säga sanningen om vad som behöver göras på svensk bostadsmarknad. Det är dags att Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU) plockar bort sina ideologiska skygglappar och får klarhet i vilken bostadspolitik som fungerar, skriver Christian Carlsson (KDU).     

KDU Stockholm Stads ordförande Andreas Braw skrev den 21 april att det byggs för lite bostäder i Stockholm och att det drabbar unga och studenter. Därför uppmanade han bostadsminister Stefan Attefall att avreglera mera. Braw pekar på huvudproblemen. Den dåliga lönsamheten i hyressystemet på grund av den hårda regleringen har lett till bostadsbrist och det orimliga i att en lika stor lägenhet i Hässelby gård eller Rinkeby kan kosta mer än en lägenhet på Södermalm, trots att de allra flesta hellre bor på Söder, medför trögrörlighet och inlåsningseffekter på bostadsmarknaden.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) har presenterat flera förslag för en bättre bostadsmarknad. Vi föreslår en mer marknadsanpassad hyressättning för att öka lönsamheten för den som väljer att bygga och förvalta hyresfastigheter och sänkta hyresinkomstskatter för att stimulera andrahandsuthyrning. Vi vill se behovsanpassade byggkrav och slopad fastighetsavgift för studentbostäder och vi välkomnar den borgerliga regeringens förslag om att universitet nu ska få äga och tillhandahålla studentlägenheter. Det har varit tidigare förbjudet trots att vi har haft stor brist på studentlägenheter. KDU förespråkar också införandet av ett skattefritt bosparkonto för ungdomar för att uppmuntra till sparande och för att man som ung lättare ska kunna få råd med sin första bostad. Våra kristdemokratiska förslag avfärdas dock snabbt av SSU:are som nyliberala floskler. Det är olyckligt men inte särskilt förvånande.

Det har blivit en ovana för socialdemokrater att se rött så fort någon ser klart och vågar säga sanningen om vad som behöver göras på svensk bostadsmarknad. Det är dags att Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU) plockar bort sina ideologiska skygglappar och får klarhet i vilken bostadspolitik som faktiskt fungerar. Det är dags att se klart.

Socialdemokraterna har hållit fast vid en hårt reglerad hyresbostadsmarknad som varit dominerande i Sverige ända sedan andra världskriget. Det är den som har lett till att bostadsmarknaden inte fungerar. Bostadsköerna är långa, det byggs ungefär hälften så många bostäder som i våra nordiska grannländer och priserna på bostadsrätter har stigit snabbt.

Vad har då SSU för förslag för att komma till rätta med problemen? Vad är alternativen till KDU:s föreslagna politik? Dessvärre är budskapet allt som oftast från socialdemokratiskt håll att vi behöver mer av detsamma. Den rödgröna vänsteroppositionen är rörande överens om att avregleringar som skulle leda till ökad lönsamhet för den som bygger och förvaltar hyreslägenheter är fullständigt förkastligt och helt fel väg att gå.

Den rödgröna lösningen heter istället ”satsningar” och att ”bygga bort bostadsbristen”. Det ska lösa problemen på bostadsmarknaden. Vad innebär då detta? Vanligtvis innebär det inget annat än att skattepengar ska pumpas i våra svenska byggbolag för att få dem att börja bygga fler bostäder. Statliga byggsubventioner är ett förslag som de rödgröna envisas med trots att det är ett beprövat och icke-fungerande kort som sågas vid fotknölarna av byggindustrin varje gång förslaget läggs fram. Byggindustrin efterfrågar istället långsiktiga spelregler för bostadsmarknaden.

Problemet på bostadsmarknaden har varit att hyrorna inte motsvarar hushållens verkliga värderingar varför den tillräckliga lönsamheten för fastighetsägarna lyst med sin frånvaro och rörligheten på bostadsmarknaden stagnerat. KDU välkomnade därför den senaste överenskommelsen om hyressättningssystemet. Det var ett steg i rätt riktning för att minska efterfrågeöverskottet på den svenska bostadsmarknaden.

Det är svårt att förstå hur SSU kan anse att det är rimligt att hyrorna ska vara nära nog samma i Stockholms innerstad som i förorterna? En stegvis förändring av hyresmarknaden måste givetvis ske med stor omsorg om äldre och socialt utsatta som bor i Stockholms innerstad, men det är obegripligt hur SSU kan försvara ett hyressättningssystem som gör att hårt arbetande låginkomsttagare i våra yttre förorter betalar nästan lika mycket eller mer i hyra än de som bor i innerstaden och på de mest exklusiva adresserna i hela Sverige. Vi anser att man måste kunna bo billigt i förort och lägga sina pengar på annat likaväl som att man ska kunna lägga mer pengar på att bo centralt i innerstaden.

KDU är inte intresserade av nyliberala floskler. Vi är intresserade av fungerande lösningar för att skapa en bättre bostadsmarknad. Däremot är vi trötta på rödgröna politiker som beklagar sig över den svenska bostadsmarknaden men som inte vågar vara ärliga mot svenska folket och tala om vad som behövs för att komma till rätta med problemen.

Den största bostadssegregationen består av klyftan mellan de som har en egen bostad och de som inte har det på grund av bostadsbristen på den sönderreglerade bostadsmarknaden. Det viktigaste är därför att vi nu får fart på det svenska bostadsbyggandet. Om regeringen är intresserad av att komma till rätta med detta så måste den våga avreglera mera.

Christian Carlsson
Bostadspolitisk talesman för
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)
 

Läs artikeln och kommentera den på Newsmill:

Sanningen om bostadsmarknaden får SSU att se rött

De rödgröna – ett säkerhetspolitiskt hot

”På sikt ska det militära försvaret helt avskaffas.” Så lyder Miljöpartiets försvarspolitik. Vi frågar oss hur kan någon ta Miljöpartiet seriöst när de helt uppenbart inte förstår att ta ansvar för Sveriges grundläggande säkerhet, skriver CHRISTIAN CARLSSON och ANDREAS BRAW (KDU) på Newsmill.

”Det militära försvaret ska på sikt ställas om till ett ickevåldsförsvar, som både kan göra insatser mot icke-militära hot, hantera konfikter och föra ickevåldskamp vid ett eventuellt angrepp. På sikt ska det militära försvaret helt avskaffas.” Så lyder Miljöpartiets försvarspolitik. Man behöver inte vara fältmarskalk för att förstå vilken katastrof detta skulle innebära för svensk krisberedskap och den svenska säkerheten. Likväl är det Miljöpartiets säkerhetspolitiska åsikt. Vi frågar oss hur kan någon ta Miljöpartiet seriöst när de helt uppenbart inte förstår att ta ansvar för Sveriges grundläggande säkerhet?

Det låter egentligen ganska oskyldigt, men låt oss föreställa oss Miljöpartiets scenario om en ”ickevåldskamp vid angrepp”. De erkänner risken för militärt angrepp, men vill försvara sig med ickevåld. Stridsvagnar rullar över gränsen, u-båtar torpederar svenska fartyg och minerar våra hamnar, järnvägsnätet bombas sönder och samman… Och där står Miljöpartiets ickevåldsarmé och ägnar sig åt ickevåld. Om de de gröna förkastat risken för militärt angrepp så hade man nästan kunnat förstå deras resonemang, även om det skulle förståss skulle vara oansvarigt. Miljöpartiet säger dock klart och tydligt att det kan förekomma militära hot i framtiden, militära hot som de vill möta med ickevåld. Hur tänker de då? Ska Sveriges försvar bestå av bataljoner av mänskliga sköldar?

Miljöpartiet är inte ensamma om den utopiska ickevåldslinjen. De och Vänsterpartiet verkar ha fått med sig Socialdemokraterna. Sverige ska därför redan börja backa ur Afghanistan tidigt 2011 om de rödgröna får bestämma. Samtidigt har de krävt att USA stänger ner alla sina internationella baser. Det säkerhetspolitiska tänkandet verkar helt saknas hos den vänsterkoalition som gör anspråk på regeringsmakten nästa mandatperiod. De vill dessutom frysa förstärkningar till den svenska styrkan, vilket kommer att göra det omöjligt att skicka sjukvårdshelikoptrar till Afghanistan utan att skära i annan verksamhet. Samtidigt har de rödgröna klagat högljutt över bristen på helikoptrar. Vad vill de rödgröna egentligen och hur vill de göra det?

Med en rödgrön regering får vi en regering där ett grönt parti som vill avskaffa försvaret av Sverige får inflytande över säkerhetspolitiken och ett postkommunistiskt parti vars medlemmar beundrar Kubas ekonomiska och politiska styrelseskick får tillgång till finansdepartementet. De rödgröna utgör ett säkerhetspolitiskt hot för Sverige.

Christian Carlsson
Försvarspolitisk talesman för
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) 

 

Andreas Braw
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)

Thomas Östros ljuger i TV

Tisdagen den 17 augusti debatterade Thomas Östros (s) och Anders Borg (m) sänkt skatt för pensionärerna i SVT:s Aktuellt. Alliansregeringen har under den gångna mandatperioden sänkt skatten för pensionärerna vid två tillfällen och man vill fortsätta att sänkta skatterna för landets pensionärer. Trots att pensionärerna betalar mindre skatt idag med Alliansen än vad man gjorde under socialdemokraterna påstod Thomas Östros att regeringen infört en pensionärsskatt. Hur har Östros mage att stå och ljuga på det viset i TV?

Thomas Östros påstod vidare att Alliansen infört ett system där äldre betalar mer i skatt än när man arbetade. Det stämmer inte heller. I själva verket beskattas löntagare hårdare än pensionärer i Sverige med anledning av arbetsgivaravgifterna, vilket nationalekonomerna Helena Svaleryd och Daniel Waldenström avslöjade på DN-debatt idag. Vem försöker socialdemokraterna och Thomas Östros att lura?

Christian Carlsson
Förbundsstyrelseledamot för
Kristdemoratiska Ungdomsförbundet (KDU)

Breaking news from Ship to Visby

Breaking news! Breaking news! Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) reagerar negativt på att Ship to Visby försöker att bryta den socialistiska och socialliberala blockering som råder inom svensk politik.

SSU:s ordförande Jytte Guteland drar ut i Göteborgs Posten och ondgör sig över vår expedition för att öka människors inflytande över vardagen. Känns det som århundradets skräll? Knappast. Givetvis reagerar den som själv förespråkar socialism och pekpinnepolitik när någon utmanar deras tankegods.

Jytte Guteland förklär sitt förakt mot vår politik genom att kritisera namnet för vår expedition. Kanske för att hon vet att hon förlorar väljare om hon försöker bemöta vår kritik och prata om sin egen politik. Verklighetens folk uppskattar nämligen i regel inte att de rödgröna vill tvångskvotera föräldraledigheten för Sveriges barnfamiljer, förvägra människor möjligheten att stanna hemma längre med barnen när de är små eller minska utrymmet i människors privatekonomi genom kraftigt höjda skatter.

Det är lättare för Jytte att smutskasta Ship to Visby för vårt namn, än att försöka bemöta den kritik som vi riktar mot det socialistiska tänkande som hon och den rödgröna oppositionen företräder. En sak är dock säker. Ship to Visbys enda ambition är att föra fram viktiga förslag för ett frihetligare Sverige.

Kristdemokraterna strävar efter att flytta makten från politiker till verklighetens folk medan socialdemokraterna strävar efter det omvända, att flytta makten från verklighetens folk till politiker och att försöka politisera mera. Vi säger att det är dags att diskutera politikens gränser medan socialdemokraterna och Mona Sahlin säger att ”även det privata är politiskt”. Där går den stora skiljelinjen i svensk politik. Det är den som Ship to Visby önskar belysa och det är den som betyder något inför höstens val.

Jytte Guteland och SSU borde förklara med vilken rätt de påstår sig veta bättre än Sveriges befolkning hur de ska leva sina liv!

Ship to Visby noterar förövrigt att Expressen Kultur uppmärksammat vår båtmanifestation: Sjösatta tankar