Kristdemokraterna har alltid tagit socialt ansvar

presskonferens-192

”Det är inte Kristdemokraternas sociala ansvarstagande som svajar, endast Penilla Gunthers trovärdighet och lojalitet till sitt eget parti”, skriver KDU.

På SVT Opinion (1/11) skriver riksdagsleamoten Penilla Gunther (KD) att kristdemokratiska kärnvärden som ”omsorg om människan” har fått stryka på foten i hennes eget parti. Det är ett verklighetsfrånvänt påstående. Kristdemokraterna är ett borgerligt parti till höger som alltid har tagit socialt ansvar. Vi har prioriterat omsorg om barn, äldre och socialt utsatta i samhället sedan partiet bildades, och det gör vi även nu med Ebba Busch Thor som partiledare.

I Kristdemokraternas budget finns förslag så som sänkta ingångslöner i form av introduktionsanställningar så att fler arbetslösa kan få chansen till arbete och egen försörjning. Det föreslås ett jobbskatteavdrag för barnfamiljer för att öka människors ekonomiska utrymme, för att minska risken för bråk om tid och pengar som annars riskerar att leda till splittrade familjer samt psykisk ohälsa. Dessutom vill vi införa en barnomsorgspeng för att skapa förutsättningar för mer tid med familjen och vi vill även förbättra ekonomiskt utsatta äldres situation genom sänkt skatt för landets fattigaste pensionärer.

En av de verkligt stora sociala utmaningarna utöver detta är den utbredda psykiska ohälsan bland unga. Alltfler fler ungdomar upplever psykiska besvär som oro, depression och ångest. Psykisk ohälsa är det vanligaste hälsoproblemet i Sverige och är i dagsläget den största orsaken till sjukskrivningar. När rotlösheten och känslan av meningslöshet sprider sig är vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) särskilt stolta över att Kristdemokraterna inser vikten av att satsa på att kapa köerna till ungdomspsykiatrin och att förstärka elevhälsovården.

Hur en kristdemokratisk riksdagsledamot har kunnat missa dessa förslag och många fler därtill som innebär att ta socialt ansvar är för oss obegripligt. Vi borde faktiskt kunna förvänta oss bättre.

Nästa gång rekommenderar vi att Penilla Gunther istället skriver en konstruktiv debattartikel som presenterar Kristdemokraternas konkreta förslag för att motverka exempelvis ungas psykiska ohälsa, hederskultur eller hur vi vill förstärka brottssofferstödet. Det är inte Kristdemokraternas sociala ansvarstagande som svajar, endast Penilla Gunthers trovärdighet och lojalitet till sitt eget parti.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Sabina Jansson, förbundsstyrelseledamot för KDU

Läs artikeln på SVT Opinion (2/11: Det enda som svajar är din lojalitet 

Familjens frihet måste stärkas

CCSverige behöver en politik för starkare familjer och ett värderingsskifte. Det skriver Christian Carlsson, vice ordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU).

Svenska traditioner och högtider är en styrka för vårt samhälle. De för oss närmare varandra, skänker glädje och en känsla av samhörighet som stärker samhällsgemenskapen.

Högtider kan samtidigt bli en obehaglig påminnelse om det egna hemmets brister för alla de barn som växer upp med problem hemma. Inte ens julen upplevs alltid en glädjens högtid för alla barn. Ett tecken på det är att trycket på stödsamtal hos Bris var rekordhögt under jullovet 2015. Antalet kontakter med barn som sökte stöd uppgick till 1 300 stycken, vilket var en ökning med hela 40 procent jämfört med 2014.

Den utbredda psykiska ohälsan bland unga är ett stort problem som många familjer lider av. Sedan början av 1990-talet har antalet unga som lider av psykisk ohälsa tredubblats och självmorden hos dem mellan 16 och 24 år har nått den högsta nivån på 25 år, enligt statistik från SCB och Socialstyrelsen.

KDU har därför välkomnat de senaste årens satsningar på fler vårdplatser och kortade köer i barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Sverige måste samtidigt gå till botten med varför så många unga människor mår dåligt.

Det kan naturligtvis finnas­ flera olika skäl, men de flesta­ barn som söker stöd uppger­ att oron beror på bråk och konflikter­ inom familjen. Det kan exempelvis­ handla om alkoholmissbruk­ inom familjen­, men också om stress över familjens ekonomi. Bråk om tid och pengar­ är ett alltför vanligt förekommande problem i vårt land, och ofta är det faktiskt dessa bråk som uppges vara orsaken när föräldrarelationer faller samman.

För att förebygga bråk om tid och pengar behövs en kraftfull politik för starkare familjer i Sverige, en politik som underlättar och gör skillnad i många människors vardag. Det handlar om sänkta skatter och valfrihet i barnomsorgen för att skapa utrymme i människors privatekonomi, flexibilitet och mer tid för barnen.

Med den rödgröna regeringen rör sig Sverige dock i fullt motsatt riktning.

I och med vårdnadsbidragets avskaffande och den ökade kvoteringen av föräldraförsäkringen, står det fullständigt klart att dagens familjepolitik inte syftar till att underlätta i människors vardag, utan istället till att styra över den. För varje dag som går försvagas vårt samhälle på grund av den familjefientliga politik som bedrivs. Det behövs därför en borgerlig motoffensiv med nya radikala förslag, som stärker landets familjer och familjens frihet.

Sverige behöver dock inte enbart starkare familjer, utan också ett värderingsskifte, om hur vi ser på oss själva och våra medmänniskor. Det handlar om att få fler att erkänna sitt eget och andras, lika och okränkbara värde, oavsett vilka vi är eller vad vi presterar.

Det handlar om att få fler att förlika sig med sina egen och andras ofullkomlighet, det vill säga att få fler att inse att upplevda förväntningar om perfektion på livets alla områden när det kommer till karriär, föräldraskap, i relation till vänner och partner, faktiskt inte är en särskilt realistisk förväntansbild, men att vi människor är värdefulla ändå.

Sunda normer och värderingar om dygder, etik och människosyn behöver i högre grad överföras. Det handlar inte alls om någon påtvingande moralism – endast om insikten att kännedom om dygder och etik kan hjälpa människor att leva rätt, och därmed också fungera som bålverk mot depression och nedstämdhet.

Den borgerliga vänster som tror att normlöshet och normkritik är vad Sverige behöver, har fel. Det rotlösa och normlösa samhället är i dubbel bemärkelse ett värdelöst samhälle, och motmedlet är en renässans för den kristna och västerländska människosyn som landet historiskt har vilat på.

Om Sverige ska stå starkt i framtiden behövs både en politik för starkare familjer och ett värderingsskifte i vårt land.

Christian Carlsson, vice ordförande för KDU Sverige

Läs debattartikeln i Tidningen Dagen (17/3): Familjens frihet måste stärkas

Starkare familjer och ett värderingsskifte

CC

”Roten till psykisk ohälsa går långt djupare än att den utbredda ohälsan kan stoppas med vare sig fler jobb eller fler kontroller från arbetsmiljöverket. Sverige behöver en politik för starkare familjer och vi behöver ett värderingsskifte i vårt land”, skriver Christian Carlsson, vice ordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU).

Ung vänsters ordförande Hanna Cederin, och Henrik Edin, ordförande för Liberala ungdomsförbundet (LUF), debatterade nyligen roten till den utbredda psykiska ohälsan i Sverige. Cederin skrev insiktsfullt att ”minskad makt i vardagen påverkar hur vi mår” och påpekade att det skapar oro om människor inte vet om lönen räcker till hyran eller har svårt att finna en bostad.

Det är enkelt att instämma i och det är bland annat därför som vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) vill skapa förutsättningar för fler människor i arbete genom lägre kostnad och risk för den som anställer. Vi vill också fortsätta att sänka skatterna för människor som jobbar. Det gör att fler skulle få ökat utrymme i sin privatekonomi, det skulle leda till ökad egenmakt och att Sveriges familjer enklare får ihop sin vardag.

Ung vänster drar dessvärre inte samma slutsats. Istället pekar Hanna Cederin och Ung vänster ut allmän visstidsanställning och färre kontroller från arbetsmiljöverket som den stora boven i dramat. Hennes förbund vill avskaffa allmän visstidsanställning med hänvisning till en rapport från Sveriges Företagshälsor som visat att 350000 personer flera gånger i veckan känner psykiskt obehag inför att gå till arbetet. Det hade dock varit mer konstruktivt om Ung Vänster istället tog upp kampen för att slopa turordningsreglerna i LAS. En sådan reform hade nämligen gjort att fler som vantrivs på sina arbeten hade vågat byta jobb utan rädsla för att man då automatiskt blir först att få gå om nästa företag behöver säga upp personal.

Henrik Edin (LUF), menar å sin sida att det som behöver göras för att minska den psykiska ohälsan är att ”sänka trösklar till arbetsmarknaden”. Vi i KDU ser också behovet av sänkta trösklar in till arbetsmarknaden, men vi inser samtidigt att roten till psykisk ohälsa går långt mycket djupare än att den utbredda ohälsan kan stoppas med vare sig fler jobb eller fler kontroller från arbetsmiljöverket. Sverige behöver istället en politik för sammanhållna och starkare familjer, och vi behöver ett värderingsskifte i vårt land.

KDU har välkomnat satsningar på fler vårdplatser och kortade köer i barn- och ungdomspsykiatrin. Vi har också arbetat för att samtliga elever ska ha tillgång till en skolkurator, men det krävs också en familjepolitik som ger större utrymme i människors privatekonomi och mer tid för barnen. På så vis förebyggs de bråk om tid och pengar som annars riskerar att leda till splittrade familjer och psykisk ohälsa. Barn som växer upp i trygga familjer växer vanligtvis också upp till trygga och välmående vuxna samt till ansvarstagande samhällsmedborgare.

Politiken kommer dock aldrig ensamt att kunna leverera lösningen på det stora samhällsproblem som den psykiska ohälsan utgör. Vi behöver också ett värderingsskifte i vårt land. Det kan låta drastiskt, men Sverige behöver ett värderingsskifte som förändrar hur vi ser på oss själva och våra medmänniskor. Det handlar om att få fler att erkänna alla människors lika och okränkbara värde, oavsett vilka vi är eller vad vi presterar. Det handlar också om att få fler människor att känna ett större ansvar – inte bara för sig själv utan också för sina medmänniskor. Solidariteten börjar inte i riksdagen utan hos enskilda människor. Därför behöver vi bli bättre på att hjälpa människa till människa och då handlar det om att främja värderingar som omtanke, medmänsklighet och människovärde.

Staten eller politiken kommer aldrig att göra oss människor lyckliga, det kan endast människor göra själva. Vi måste därför bli bättre på att bry oss om och att vägleda varandra genom att överföra sunda normer och värderingar om dygder och etik. Berättelsen om den ökande ohälsan är nämligen inte först och främst ”en berättelse om klassamhället”, vilket Ung vänster vill påskina. Det är istället en berättelse om det rotlösa, värdelösa samhället – ett samhälle som vi i KDU vill bekämpa med borgerlig politik för starkare familjer och en fast värdegrund.

 Christian Carlsson, vice ordförande för KDU Sverige

 

Visa barmhärtighet – behåll gåvoavdraget

MiriamochCC

Om socialdemokratin hade menat allvar med sitt tal om solidaritet borde man ha utvecklat gåvoavdraget i stället för att avskaffa det. Uppmuntra givmildhet och behåll gåvoavdraget, skriver Christian Carlsson och Miriam Lilja (KDU).

Vi bevittnar en mänsklig katastrof. Inte sedan andra världskriget har flyktingströmmarna varit så omfattande och många miljoner människor är i akut behov av hjälp. Sverige kan inte på egen hand göra tillräckligt, men vi som bor här kan göra skillnad.

Därför är det också fint att se hur svenskarnas vilja att hjälpa växer sig allt starkare i takt med att flyktingströmmarna och lidandet vuxit i omfattning. Ideella organisationers humanitära insatser runt om i världen har intensifierats och många medborgare är i dag månadsgivare till en välgörenhetsorganisation. Allt fler väljer också att engagera sig på asylboenden för att möta de stora behov som följer av en omfattande flyktinginvandring.

Som ett lysande exempel på svenskarnas vilja att hjälpa, startades för några dagar sedan hemsidan ”Vi gör vad vi kan”. På bara ett dygn lyckades några vänner samla ihop så mycket som 5 miljoner svenska kronor, som ska gå oavkortat till flyktingläger i Grekland. I Sverige är det civilsamhället som står för mycket av de stora humanitära insatserna och historiskt har det ofta varit så i krissituationer. Det finns en enorm kraft av godhet och medmänsklighet samt driftighet och engagemang i det civila samhället. Därför borde det också vara varje politikers plikt att göra sitt bästa för att stötta och uppmuntra civilsamhället. Det är bara djupt beklagligt att inte också den rödgröna regeringen uppfattat detta.

När världen står i brand och värden som generositet, medmänsklighet och solidaritet framstår som särskilt angelägna borde den svenska regeringen välja att uppmuntra välgörenhet och ideellt engagemang. I stället väljer man att göra det omvända. Från och med årsskiftet försvinner skatteavdraget för gåvor till ideella organisationer. Gåvor som hade kunnat gå till flyktingläger riskeras, när finansminister Magdalena Andersson ska fylla statens fickor.

Tänk på de 5 miljoner kronor som samlades ihop för några dagar sedan. Man kan fundera på hur mycket mindre den summan hade uppgått till om avdraget för gåvor till ideella organisationer redan avskaffats. Det enda vi med säkerhet kan veta är att gåvoavdraget gjort succé sedan det infördes. 2013 utnyttjade nästan var tionde svensk avdraget. Sammantaget skänktes då 1,3 miljarder till de av Skatte­verket godkända gåvomottagarna och förra året ökade den siffran till 1,5 miljarder kronor. Det är mycket pengar som går direkt till människor i nöd.

Om socialdemokratin hade menat allvar med sitt tal om solidaritet borde man ha utvecklat gåvoavdraget i stället för att avskaffa det, men vi är smärtsamt medvetna om att reformer för att underlätta välgörenhet inte är förenligt med den röda partiboken. I denna tid, som så tydligt präglas av humanitära katastrofer, kan vi ändå inte annat än att vädja till statsminister Stefan Löfven att beakta en enkel uppmaning från oss i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU): Betänk konsekvenserna och visa barmhärtighet. Uppmuntra givmildhet och behåll gåvoavdraget.

Christian Carlsson, vice ordförande KDU Sverige

Miriam Lilja, socialpolitisk talesperson KDU Sverige

Tidningen Dagen: Uppmuntra givmildhet – behåll gåvoavdraget

Illegala bosättningar är oacceptabelt

CC

”Det kommer att krävas omedelbara åtgärder för att komma tillrätta med de samhällsproblemen som illegala bosättningar, fattigdom och tiggeri medför, men den enda långsiktigt hållbara lösningen är hjälp i hemländerna” skriver Christian Carlsson, Miriam Lilja och Adam Davidsson från Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU).

Den fria handeln och rörligheten inom EU innebär fantastiska möjligheter. Som medborgare i EU kan man idag resa fritt mellan medlemsländer för att under tre månader söka arbete. Man kan också välja att studera i ett annat medlemsland. Den fria rörligheten medför dock utmaningar. Syftet med den fria rörligheten har aldrig varit att man ska kunna leva på andra länders bidragssystem eller välgörenhet, men trots det har allt fler EU-migranter sökt sig till Sverige och förväntar sig här bli försörjda genom att tigga på gator och torg.

Sverige har ett ansvar att hjälpa utsatta människor och det gäller även fattiga EU-migranter. För att vi ska kunna ta det ansvaret krävs dock hållbara lösningar. Det faktum att EU-migranter bygger upp illegala bosättningar runt våra städer, under sin vistelse i Sverige, anser dock vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KD) både vara oacceptabelt och ohållbart.

Vi kan inte ha parallella system i Sverige, där EU-migranter tillåts göra vad som för svenska medborgare är olagligt. I och med att det är olagligt för svenskar att utan tillstånd bebygga allmänna plaster, bör det självklart också vara olagligt för EU-migranter. EU-medborgare som reser till Sverige måste respektera de lagar och regler som gäller här. Därför är det också rätt att avhysa illegala bosättningar som uppförs i våra städer. Med det sagt är det viktigt att påpeka att avhysningarna bör ske på ett så respektfullt och humant sätt som möjligt. I största möjliga utsträckning ska ett annat tillfälligt boende erbjudas.

Sverige behöver flera förslag som både är kortsiktigt och långsiktigt hållbara för att komma till rätta med situationen för de tiggande EU-migranterna. Många kommuner känner idag en osäkerhet inför hur de ska hantera den nya situationen med allt fler EU-migranter som kommit för att tigga. Vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet förespråkar därför att nationella riktlinjer tas fram för hanteringen av hemlösa och fattiga EU-migranter. Det ska vara möjligt för kommuner att på ett bra sätt samordna sina insatser.

Sverige behöver också hjälpa fattiga EU-länder att bygga upp egna fungerande sociala trygghetssystem. Genom stöd och kompetensförsörjning kan vi på så vis bidra till långsiktigt hållbara lösningar på plats i migranternas hemländer. I detta arbete spelar civilsamhället och de ideella organisationerna en viktig roll. Idag finns flera svenska hjälporganisationer på plats i fattiga EU-länder, för att bistå människor i akut hjälpbehov och för att bygga upp fungerande institutioner. Dessa organisationer är ofta helt beroende av privata gåvogivare i Sverige. Därför måste gåvogivandet fortsatt uppmuntras och underlättas. Regeringens linje att avskaffa gåvoskatteavdraget är mot bakgrund av det både huvudlöst och hänsynslöst gentemot alla de berörda ideella organisationerna som finns i civilsamhället.

Det kommer också att krävas omedelbara åtgärder för att komma tillrätta med de samhällsproblemen som illegala bosättningar, fattigdom och tiggeri medför – men den enda långsiktigt hållbara lösningen är hjälp i hemländerna.

 Christian Carlsson, vice ordförande för KDU Sverige

 Miriam Lilja, ordförande för KDU Västra Götaland

 Adam Davidsson, ordförande för KDU Skåne

Läs debattartikeln i Sydsvenskan (25/3): ”Att EU-migranter bygger upp illegala bosättningar runt Sveriges städer är både oacceptabelt och ohållbart”

Läs debattartikeln i Helsingborgs Dagblad (25/3): ”Att EU-migranter bygger upp illegala bosättningar runt Sveriges städer är både oacceptabelt och ohållbart”

En dubbelstöt mot civilsamhället

MiriamochCC

”Om regeringen menade allvar med sitt tal om solidaritet hade man utvecklat gåvoavdraget istället för att avskaffa det.” skriver Christian Carlsson, vice ordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) och Miriam Lilja, ledamot, Kristdemokratiska studentförbundet (KSF).

Vi unga kristdemokrater anser att den svenska regeringen kraftigt har svikit det civila samhället och medmänskligheten inte en, utan två, gånger på mycket kort tid. Skatteverket har efter en dom i Högsta förvaltningsdomstolen nämligen kommit med nya regler som innebär att ideella second hand-butiker i framtiden kommer att momsbeläggas med 25 procent.

Beslutet att momsbelägga second hand-butiker grundar sig visserligen på ett EU-direktiv, men det är en åtgärd som riskerar att bli ett dråpslag för den ideella sektorn, vars välgörenhet i betydande omfattning finansieras av secondhand verksamhet. I detta läge har regeringen och finansminister Magdalena Andersson visat stor motvilja till agerande. Den rödgröna regeringens passivitet innebär ett fruktansvärt svek mot samhällets mest utsatta och vi unga kristdemokrater anser att finansministern till skillnad från hennes företrädare visat på en oacceptabel respektlöshet och nonchalans inför situationen. Vår förhoppning är att den massiva kritik och de protester som riktats mot regeländringen också får finansministern att hålla sitt sent levererade löfte om att presentera en lösning.

I dagsläget får tusentals volontärer och arbetstränande sysselsättning och mening i tillvaron genom de ideellt drivna second hand-verksamheterna. Dessutom går butikernas vinst ofta direkt till olika typer av social hjälpverksamhet, för att stötta samhällets allra mest utsatta. Det kan handla om natthärbärgen, stöd för missbrukare och soppkök. Man räknar med att second hand-butikerna i Sverige bidrar med 200 miljoner kronor till välgörenhet varje år, och att 7000 personer ges arbetsträning genom dem. Att momsbelägga de ideella secondhand butikerna som idag drivs av organisationer som exempelvis Röda korset och Myrorna kan likställas med att straffbeskatta medmänsklighet.

Som om inte detta vore nog väljer regeringen samtidigt också att föreslå att skatteavdraget på gåvor till ideella organisationer ska avskaffas. Det är mycket svårt att förstå. Avdraget har gjort succé sedan det infördes och år 2013 utnyttjade nästan var tionde svensk avdraget. Tillsammans skänkte vi 1,3 miljarder till de av Skatteverket godkända gåvomottagarna. Nu vill regeringen alltså göra det dyrare att ge pengar till välgörenhet. Det blir ytterligare en straffskatt på medmänsklighet.

Den sorgliga sanningen är att Socialdemokraterna ser välgörenhet som ett hot mot den stora välfärdsstaten och den omfördelningspolitik som är själva målet med socialdemokratin. Socialdemokraterna tror att människors vilja att betala skatt kommer att minska om de inser att det även finns andra än staten som kan göra gott i samhället. Därför anser de att staten måste vara alla goda gåvors givare. Det anser inte vi kristdemokrater. Vi oroas inte heller över de som vill göra gott. Vi anser istället att välgörenhet är välgörande och att samhället byggs bäst underifrån, av människorna som lever i det. Samhället är större än staten och solidaritet mellan människor borde uppmuntras.

Ett samhälle blir aldrig godare än människorna som lever i det och det är statens uppgift att stötta civilsamhället och mellanmänskliga relationer. Om Socialdemokraterna och den rödgröna regeringen menade allvar med sitt tal om solidaritet hade man utvecklat gåvoavdraget istället för att avskaffa det. Det som nu levereras från Rosenbad är en dubbelstöt mot det svenska civilsamhället.

Christian Carlsson, vice ordförande KDU Sverige

Miriam Lilja, Jämställdhets- och ekonomiskpolitisk talesperson, KSF Sverige

Kommentera artikeln på Dagens hemsida: En dubbelstöt mot civilsamhället 

Ungas psykiska ohälsa kräver värderingsskifte

I världsekonomin avlöser nu de ekonomiska kriserna varandra. Europa kämpar för fullt med att rädda oss ur eurokrisen och rapporter om hanteringen av densamma når oss flera gånger dagligen. Konstigt vore det annars. Samtidigt pågår tusentals andra kriser i Sverige. Det är kriser av helt annan karaktär men som också förtjänar att belysas.

Det är fråga om de livskriser som drabbar barn och unga samt anhöriga i samband med att unga människor drabbas av psykisk ohälsa. Det är ingen hemlighet att ett av vår tids största samhällsproblem är ett av de svåraste att tala om. Det är hög tid att bryta tystnaden och våga tala om hur det förhåller sig med ungas psykiska välbefinnande.

Många av oss är smärtsamt medvetna om att människor i vår omgivning lider av psykisk ohälsa. Vi är också medvetna om att hon som plågas av ätstörningar, vännen som äter antidepressiva läkemedel eller klasskompisen som skär sig, dessvärre inte är ensamma om att befinna sig i sådana situationer. Den psykiska ohälsan ökar bland unga. I varje skolklass finns i genomsnitt två flickor som skär sig och en som har ätstörningar.

På tio år har utskrivningen av antidepressiv medicin ökat med 40 procent och självmordsförsöken fortsätter att öka bland 15 – 25 åringar. Det är omöjligt att från samhällets sida förhålla sig passivt inför en sådan situation.

Det återstår att se vilken förmåga politiken har att lyfta oss ur eurokrisen, men en sak är säker. Politiken kommer aldrig att ensam kunna leverera lösningen på det samhällsproblem som den psykiska ohälsan bland barn och unga utgör. Ungas psykiska ohälsa visar tvärtom med obehaglig tydlighet på politikens begränsningar.

KDU välkomnar satsningar på fler vårdplatser i barn- och ungdomspsykiatrin och verkar för att samtliga elever i den svenska skolan ska ha tillgång till en kurator. Vi inser dock att problemet med ungdomars psykiska ohälsa går mycket djupare än så. För att komma till rätta med detta krävs andra lösningar.

Det krävs en familje- och skattepolitik som ger större utrymme i människors privatekonomi och som på så vis förebygger de bråk om tid och pengar som annars riskerar att leda till familjesplittring och psykisk ohälsa, men det krävs också något så drastiskt som ett värderingsskifte.

Det flesta av oss känner med de som drabbas av psykisk ohälsa och inte sällan händer det att vi ställer oss frågan ”varför gör ingen något?”. Det som vi gemensamt behöver bli bättre på, istället för att förvänta oss att staten eller kommunen ska komma nedstigande och ställa allt till rätta, är dock att fråga vad vi själva kan göra för de människor som far illa i vår omgivning.

Staten eller politiken kommer nämligen aldrig att göra oss lyckliga. Människor kan endast själva göra varandra lyckliga. Vi måste därför bli bättre på att hjälpa människa till människa och då handlar det om att främja värderingar som omtanke, medmänsklighet och människovärde.

Barn och ungas psykiska ohälsa ska bekämpas men samhället är större än staten och för att klara av att bekämpa ett av vår tids största samhällsproblem duger det inte om solidariteten börjar i riksdagen – solidariteten börjar hos dig och mig.

Christian Carlsson
Andre vice ordförande
Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)