Sätt stopp för tiggeriet

Christian_Carlsson.JPG

Kristdemokraterna måste vid helgens riksting visa att vi är beredda att sätta stopp för tiggeriet. Vi har ett moraliskt ansvar för dessa samhällets mest utsatta, skriver Christian Carlsson.

För få människor får idag det stöd eller ställs inför de krav som krävs för att de ska förmå att ta sig ur den ovärdiga situation som det innebär att tigga, och förvänta sig att bli försörjd av andra.

Tusentals av de som tigger i Sverige är fattiga EU-migranter. Vissa befinner sig i vår del av Europa frivilligt för att be om pengar. Andra har fallit offer för människohandel. Norska NRK visade tidigare i år hur personer som tjänar pengar på tiggare samtidigt drar in stora pengar på stölder, narkotikaförsäljning och prostitution.

Svenska politikers oförmåga att ta itu med tiggeriet har tyvärr gjort social utsatthet och misär till en självklar del av gatubilden. Barn tvingas varje dag se sina föräldrar gå förbi utsatta människor som sitter på gatan utan att ens se åt deras håll. Det är en följd av att det organiserade tiggeriet har normaliserats. Människor trubbas av inför andra människors lidande. Det är sorgligt och riskerar att göra Sverige till ett mindre generöst och allt kallare land, men det största problemet är att svenska politikers handlingsförlamning och kravlöshet leder till att människor fortsätter att utnyttjas. Utanförskapet och utsattheten upprätthålls. Vi kan inte bara se på när det händer.

KD måste vid helgens riksting, visa att vi är beredda att sätta stopp för tiggeriet. Vi har ett moraliskt ansvar för dessa samhällets mest utsatta. Vi måste visa vägen bort från tiggeriet, och för att vara trovärdiga krävs att vi också tar ställning för tiggeriförbud.

För att förbättra situationen i de fattiga EU-migranternas hemländer har KD hittills rest krav på såväl stöd som sanktioner i förhållande till länder som Rumänien. Det är bra. Europeiska socialfondens arbete behöver exempelvis effektiviseras så att deras stöd kommer utsatta människor bättre till del, men för att stoppa tiggeriet är det också viktigt att slå fast att respektive EU-land fortsatt ska ta ansvar för sina egna medborgares välfärd.

Varken tiggeri eller att leva på andra länders välfärdssystem ska vara att betrakta som inom ramen för EU:s fria rörlighet. Den rörlighet som handlar om att få arbeta, studera eller i övrigt vistas i upp till tre månader i ett annat EU-land är i grunden något bra, men den får inte missbrukas och bli ett sätt för vissa länder att lasta över sociala problem på andra. KD måste ta ställning för detta och sätta press på regeringen. Personer som befinner sig i Sverige för att tigga eller som stannar längre än tre månader i Sverige utan försörjning ska avvisas och polisen ska ha resurser att verkställa avvisningarna.

Lösningen på de fattiga EU-migranternas utsatthet finns inte i Sverige, utan i deras hemländer. Hjälp till tiggarna på plats i dessa länder är därför viktigt. Vi kristdemokrater vill redan idag underlätta för ideella organisationer som arbetar med utsatta grupper, både i Sverige och utomlands, genom att återinföra ett skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer. Vi måste dock bli bättre på att se till så att de som befinner sig i Sverige för att tigga, bryter sin destruktiva livsstil och det mönster som gör att utsattheten upprätthålls.

Det duger inte att endast stoppa tiggeriet på vissa gator eller platser. Sveriges kommuner måste få införa tiggeriförbud och så länge tiggeriet tillåts behöver vårt minimikrav åtminstone vara att införa tillståndskrav för insamling av pengar på offentlig plats. Dels för att enklare säkerställa att alla som tigger för sin egen försörjning erbjuds vägar ut ur tiggeriet, och dels för att enklare stoppa de organiserade ligor som idag tvingar människor att tigga.

Vissa påstår att ett tiggeriförbud är ett försök att förbjuda fattigdom. Andra påstår att det skulle innebära förbud mot att be om eller att erbjuda hjälp. De har fel. Sådana uttalanden är bara försök att blanda bort korten. Förbud mot tiggeri handlar just om att förbjuda tiggeriet som pågår på våra gator och torg. Ingenting annat.

Vi kommer alltid att ha ett moraliskt ansvar att sträcka ut en hjälpande hand till samhällets mest utsatta, på samma sätt som vi har ett moraliskt ansvar att jobba för vår egen försörjning, bidra till vårt gemensamma bästa och inte i onödan ligga andra till last.

Vi ska därför fortsätta sträcka ut en hjälpande hand, och tiggaren har ett ansvar att ta emot den. Frågan är dock om att tillåta gatutiggeri är vårt enda eller ens bästa sätt att hjälpa medmänniskor bort från fattigdom. Vi i KDU tror inte det. Tiggeriet erbjuder inte vägar bort från fattigdom, det upprätthåller fattigdom.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Läs artikeln i Dagen: KDU: Sätt stopp för tiggeriet

Annonser

Undersök orsakerna till ungas psykiska ohälsa

Christian Carlsson-5Den psykiska ohälsan bland barn och unga har ökat i Sverige sedan 1980-talet. KDU vill därför se en bred utredning för att kartlägga och undersöka orsakerna till den ökande psykiska ohälsan bland unga.

Vi är många unga som har vänner som plågas eller har plågats av depression och ätstörningar. Vi är många unga som känt oro över andras ärr på armarna. Unga som drabbas av depressioner har blivit vanligare och antalet unga som skadar sig själva har ökat kraftigt. Fler läkemedel och antidepressiva medel skrivs ut och antalet självmord bland unga har ökat.

Vi ser en negativ utveckling, och den är dessvärre utmärkande för Sverige. Så kan vi inte fortsätta att ha det. Psykisk ohälsa drabbar alldeles för många och det kan vara svårt att prata om, men frågan måste pratas mer om och prioriteras för att vi ska kunna vända utvecklingen.

Vi i KDU anser att ungdomspsykiatrin behöver förstärkas. En ung person ska inte behöva vänta flera månader på att få hjälp, och därför behöver vi kapa köerna till barn- och ungdomspsykiatrin. Vi är därför stolta över att Kristdemokraterna är beredda att satsa hela 3,1 miljarder kronor under kommande mandatperiod för att stärka barn- och ungdomspsykiatrin, föräldrastödet samt elevhälsan.

Ett av förslagen handlar exempelvis om att skolkuratorer ska finnas på varje högstadie- och gymnasium samt att en elevhälsogaranti ska införas för att säkerställa att varje elev ska ha rätt att få kontakt med elevhälsan varje dag.

Det räcker dock inte att tillskjuta mer pengar. Vi måste också gå till botten med varför så många ungdomar mår så dåligt. Vi vill att det genomförs en bred utredning för att kartlägga och undersöka orsakerna till den ökande psykiska ohälsan, samt att den utredningen kommer med konkreta förslag för att förebygga ungas psykiska ohälsa.

Vi i KDU skulle för det första vilja se en familjepolitik som erbjuder mer tid för barnen, valfrihet och låga skatter därför att det minskar risken för bråk om tid och pengar och skapar förutsättningar för starka och trygga familjer.

För det andra är vi övertygade om att hur vi ser på oss själva och beter oss mot varandra, också påverkar hur vi mår. Vi vill att Sverige ska bygga på de värderingar och den människosyn som historiskt har gjort vårt land starkt, och vi tror att Sverige skulle må bra av värderingsskifte i den riktningen.

Det handlar helt enkelt om att få fler människor att erkänna sitt eget och andras, lika och okränkbara värde, oavsett vilka vi är eller vad vi presterar. Det handlar om att få fler att förlika sig med att perfektion på livets alla områden (karriär, föräldraskap, relation till vänner och partner) inte är särskilt realistiskt, men att vi är värdefulla ändå.

Avslutningsvis så handlar det också om att vi behöver bli bättre på att bemöta varandra med respekt, men även om att hjälpa varandra att leva på ett sätt som skapar förutsättningar för ett lyckligt och välmående liv. Den som tror att normlöshet och normkritik är vad Sverige behöver har fel.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Läs artikeln hos Altinget: Undersök orsakerna till ungas psykiska ohälsa

Stoppa prostitution – viktigare än ”rätten” att köpa sex

CC_rutigSol Höglund och Leo Gerdén (CUF) skriver i en replik (6/9) att de vill ”skrota sexköpslagen” och göra det lagligt att köpa sex i Sverige.

Med formuleringar som ”sexarbetare”, ”får ingen A-kassa om de vill lämna branschen” försöker de normalisera prostitution som om det vore vilket yrke som helst, men det är det inte. Socialt utsatta, personer som tvingats uppleva fattigdom, missbruk och sexuella övergrepp, är överrepresenterade bland dem som säljer sex.

CUF invänder också mot att den svenska sexköpslagen skulle ha minskat prostitutionen. Man menar att även om gatuprostitutionen har halverats sedan sexköpslagen infördes, så har sexhandeln på internet ökat. Det stämmer att sexhandeln på nätet har ökat, men likväl så visar En utvärdering av sexköpslagen 1999-2008 (SOU 2010:49) att sexköpslagen har haft avsedd effekt och en lägre andel svenska män köper sex än innan lagen infördes. Det innebär att färre utsatta människor också riskerar att utnyttjas inom ramen för prostitutionen.

KDU arbetar inte mot de prostituerade. Vi vill erbjuda stöd och en väg bort från prostitutionen. Vi arbetar däremot både mot prostitution och människohandel, och för oss är det självklart att det fortsatt ska vara kriminellt att köpa sex i Sverige.

Höglund och Gerdén efterfrågar istället möjligheten att köpa sex i en trygg miljö. De menar att en legalisering skulle kunna lösa ”den svarta marknaden där det ofta är okänt vad som pågår bakom stängda dörrar” och lyfter fram Nya Zeeland som ett framgångsexempel eftersom benägenheten att anmäla våld och misshandel ska ha ökat där sedan man legaliserat köp av sexuella tjänster.

Det finns dock inte några belägg för att kriminaliseringen av sexköp i Sverige skulle ha medfört större fara för de prostituerade. Erfarenheten talar tvärtom för att våldet som prostituerade utsätts för är mer omfattande och grövre i länder där sexköpen har legaliserats. Normaliseringen av sexköp tycks leda till avtrubbning, att gränserna suddas ut när det gäller vad som är tillåtet. Det vore naivt om CUF tror att en samtyckeslag skulle kunna förhindra en sådan utveckling i Sverige.

Sedan sexköp kriminaliserades i Sverige år 1999 har mer än 70 bekräftade mord på prostituerade rapporterats om i Tyskland, där förövaren varit sexköpare eller hallick. Inte ett enda har under samma period rapporterats om i Sverige, enligt kriminalinspektör Simon Häggström, chef för prostitutionsgruppen i Stockholm. Det faktum att sexköparen begår en brottslig handling i Sverige tycks helt enkelt sätta press på gärningsmannen att uppföra sig. Annars kan den prostituerade ringa polisen utan att själv riskera att straffas.

På Nya Zeeland, som CUF lyfter fram som exempel, har det dessutom blivit svårare att få fällande domar för brott som begås i anslutning till prostitutionsverksamheten efter legaliseringen, eftersom polisen inte längre är skyldiga att utreda vad som pågår på bordellerna. Det har gjort att organiserad brottsligheten på ett smidigt sätt också kunnat flytta fram sina positioner inom ramen för bordellverksamheten. Varken Tyskland, Nederländerna, Nevada eller Nya Zeeland, som alla tillåter sexköp, har lyckats bryta de täta banden mellan organiserad brottslighet, människohandel och prostitution.

Visst är det bra att CUF är ”emot alla former av trafficking”, men om de menar allvar med att motverka människohandeln så menar vi i KDU att de och de andra liberala ungdomsförbunden i Ung Allians skulle behöva ompröva sin politik. Sambandet är nämligen glasklart. Länder som legaliserat eller avkriminaliserat sexköp, så som Nederländerna, Tyskland och Nya Zeeland drabbas också i högre utsträckning av människohandel och trafficking. För att bekämpa människohandeln måste vi också bekämpa prostitutionen, och arbetet att stoppa prostitution och människohandel måste alltid gå före torskarnas rätt att köpa sex.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Läs artikeln på SVD Debatt: ”Normalisering av sexköp suddar ut gränserna”

Bekämpa prostitution – legalisera inte sexköp

CC_rutig”Man kan hoppas att de som ropar efter en legalisering av sexköp i Sverige gör det av välvilja och omtanke om de som faller offer för prostitutionen, men välviljan är i sådana fall missriktad. I själva verket går de torskars och hallickars ärenden”. 

Vissa prostituerar sig för att de inte vet hur de annars ska försörja sina barn och finansiera droger. Andra föddes i en familj där man ärvt både missbruket och prostitutionen.

Någon tvingades att sälja sex av sina egna föräldrar redan som barn, någon annan lurades hit av en man som lockade med äktenskap, pengar och framtid i Sverige. Nu tvingas hon sälja sin kropp av den man som först sa att han älskade henne, men som visade sig vara en hallick.

Vi i KDU anser att prostitution är fel och att sexköp ska vara förbjudet. Vi beklagar därför att de tre liberala ungdomsförbunden (MUF, LUF och CUF), numera hör till dem som hellre legaliserar sexköp än att bekämpa prostitution.

Det sägs ofta att det finns kvinnor som prostituerar sig av fri vilja, att det är deras rätt att sälja sig och att därför också sexköpen borde legaliseras, men faktum är att de flesta som prostituerar sig gör det av tvång eller för att de befinner sig i en mycket svår och utsatt situation. Prostituerade lider i högre grad av ångest, depression och missbruk än andra. Många har tidigare utsatts för upprepade våldtäkter och sexuella övergrepp och de allra flesta uppger att de skulle lämna prostitutionen om de kunde.

Valet att köpa sex innebär därför i de allra flesta fall att man riskerar att utnyttja en extremt utsatt person, istället för att hjälpa henne bort ifrån sin utsatthet. I värsta fall handlar det om någon som fallit offer för trafficking och människohandel, men också om prostitutionen sker frivilligt bidrar valet att köpa sex till att upprätthålla den efterfrågan som gör att fler människor kommer att utnyttjas. KDU anser därför att sexköp fortsatt ska vara förbjudet.

Vi menar att den liberala drömmen om ett samhälle där man fritt kan besöka bordeller och köpa prostituerade, snarare liknar en mardröm i de länder där den har blivit verklighet. I Tyskland infördes nya prostitutionslagar år 2001 i syfte att legalisera bordeller, normalisera prostitutionen och förbättra villkoren för de prostituerade. När lagstiftningen utvärderades fem år senare kunde någon mätbar förbättring av det sociala skyddet inte uppvisas. Varken arbetsförhållandena eller stödverksamheten för att lämna prostitutionen hade förbättrats. Det fanns inte heller något som påvisade att förändringen skulle ha lett till att de prostituerade utsattes för färre brott.

Det totala antalet prostituerade har däremot tredubblats i Tyskland under de senaste 20 åren. Experter uppskattar att det nu finns upp till 400 000 prostituerade i Tyskland. Socialarbetare och poliser vittnar om att villkoren har blivit tuffare och forskare, exempelvis vid universitetet i Heidelberg, har kunnat påvisa sambandet att länder som legaliserat prostitution och sexköp generellt också i högre utsträckning drabbas av trafficking och människohandel.

Sverige har valt en annan väg. Sedan vi införde sexköpslagen som kriminaliserar köp av sexuella tjänster har prostitutionen minskat. Gatuprostitutionen har minskat med mer än hälften. Andelen män som betalat för sexuella tjänster före lagen uppgick till 12,5 %, men har fram till 2015 minskat till 7,5 % enligt en kartläggning av Länsstyrelsen och polisen ser idag den svenska sexköpslagen som sitt absolut viktigaste verktyg mot människohandel.

Man kan hoppas att de som ropar efter en legalisering av sexköp i Sverige gör det av välvilja och omtanke om de som faller offer för prostitutionen, men välviljan är i sådana fall missriktad. I själva verket går de torskars och hallickars ärenden.

Vi i KDU är gärna tydliga med att vi inte vill ha ett Sverige där barn tvingas se hur kvinnor i skyltfönster bjuds ut till högstbjudande. Vi vill att unga pojkar i Sverige fortsatt ska få lära sig att sexköp är ett brott och att kvinnor ska behandlas med respekt. Ingen ska behöva gå på gatan, ställas ut i ett skyltfönster eller stängas in i en lägenhet för att sälja sex, och det är en falsk föreställning att vi behöver fler bordeller för att skydda de som faller offer för prostitution och människohandel. Istället behöver vi bekämpa prostitutionen, erbjuda bättre stöd till de prostituerade och hårdare straffa de som köper sex och upprätthåller människohandeln. För oss handlar det om att ta socialt ansvar för några av samhällets mest utsatta.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU Sverige

Läs på SVD Debatt: Bekämpa prostitution – legalisera inte sexköp

Kristdemokraterna har alltid tagit socialt ansvar

presskonferens-192

”Det är inte Kristdemokraternas sociala ansvarstagande som svajar, endast Penilla Gunthers trovärdighet och lojalitet till sitt eget parti”, skriver KDU.

På SVT Opinion (1/11) skriver riksdagsleamoten Penilla Gunther (KD) att kristdemokratiska kärnvärden som ”omsorg om människan” har fått stryka på foten i hennes eget parti. Det är ett verklighetsfrånvänt påstående. Kristdemokraterna är ett borgerligt parti till höger som alltid har tagit socialt ansvar. Vi har prioriterat omsorg om barn, äldre och socialt utsatta i samhället sedan partiet bildades, och det gör vi även nu med Ebba Busch Thor som partiledare.

I Kristdemokraternas budget finns förslag så som sänkta ingångslöner i form av introduktionsanställningar så att fler arbetslösa kan få chansen till arbete och egen försörjning. Det föreslås ett jobbskatteavdrag för barnfamiljer för att öka människors ekonomiska utrymme, för att minska risken för bråk om tid och pengar som annars riskerar att leda till splittrade familjer samt psykisk ohälsa. Dessutom vill vi införa en barnomsorgspeng för att skapa förutsättningar för mer tid med familjen och vi vill även förbättra ekonomiskt utsatta äldres situation genom sänkt skatt för landets fattigaste pensionärer.

En av de verkligt stora sociala utmaningarna utöver detta är den utbredda psykiska ohälsan bland unga. Alltfler fler ungdomar upplever psykiska besvär som oro, depression och ångest. Psykisk ohälsa är det vanligaste hälsoproblemet i Sverige och är i dagsläget den största orsaken till sjukskrivningar. När rotlösheten och känslan av meningslöshet sprider sig är vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) särskilt stolta över att Kristdemokraterna inser vikten av att satsa på att kapa köerna till ungdomspsykiatrin och att förstärka elevhälsovården.

Hur en kristdemokratisk riksdagsledamot har kunnat missa dessa förslag och många fler därtill som innebär att ta socialt ansvar är för oss obegripligt. Vi borde faktiskt kunna förvänta oss bättre.

Nästa gång rekommenderar vi att Penilla Gunther istället skriver en konstruktiv debattartikel som presenterar Kristdemokraternas konkreta förslag för att motverka exempelvis ungas psykiska ohälsa, hederskultur eller hur vi vill förstärka brottssofferstödet. Det är inte Kristdemokraternas sociala ansvarstagande som svajar, endast Penilla Gunthers trovärdighet och lojalitet till sitt eget parti.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Sabina Jansson, förbundsstyrelseledamot för KDU

Läs artikeln på SVT Opinion (2/11: Det enda som svajar är din lojalitet 

Familjens frihet måste stärkas

CCSverige behöver en politik för starkare familjer och ett värderingsskifte. Det skriver Christian Carlsson, vice ordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU).

Svenska traditioner och högtider är en styrka för vårt samhälle. De för oss närmare varandra, skänker glädje och en känsla av samhörighet som stärker samhällsgemenskapen.

Högtider kan samtidigt bli en obehaglig påminnelse om det egna hemmets brister för alla de barn som växer upp med problem hemma. Inte ens julen upplevs alltid en glädjens högtid för alla barn. Ett tecken på det är att trycket på stödsamtal hos Bris var rekordhögt under jullovet 2015. Antalet kontakter med barn som sökte stöd uppgick till 1 300 stycken, vilket var en ökning med hela 40 procent jämfört med 2014.

Den utbredda psykiska ohälsan bland unga är ett stort problem som många familjer lider av. Sedan början av 1990-talet har antalet unga som lider av psykisk ohälsa tredubblats och självmorden hos dem mellan 16 och 24 år har nått den högsta nivån på 25 år, enligt statistik från SCB och Socialstyrelsen.

KDU har därför välkomnat de senaste årens satsningar på fler vårdplatser och kortade köer i barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Sverige måste samtidigt gå till botten med varför så många unga människor mår dåligt.

Det kan naturligtvis finnas­ flera olika skäl, men de flesta­ barn som söker stöd uppger­ att oron beror på bråk och konflikter­ inom familjen. Det kan exempelvis­ handla om alkoholmissbruk­ inom familjen­, men också om stress över familjens ekonomi. Bråk om tid och pengar­ är ett alltför vanligt förekommande problem i vårt land, och ofta är det faktiskt dessa bråk som uppges vara orsaken när föräldrarelationer faller samman.

För att förebygga bråk om tid och pengar behövs en kraftfull politik för starkare familjer i Sverige, en politik som underlättar och gör skillnad i många människors vardag. Det handlar om sänkta skatter och valfrihet i barnomsorgen för att skapa utrymme i människors privatekonomi, flexibilitet och mer tid för barnen.

Med den rödgröna regeringen rör sig Sverige dock i fullt motsatt riktning.

I och med vårdnadsbidragets avskaffande och den ökade kvoteringen av föräldraförsäkringen, står det fullständigt klart att dagens familjepolitik inte syftar till att underlätta i människors vardag, utan istället till att styra över den. För varje dag som går försvagas vårt samhälle på grund av den familjefientliga politik som bedrivs. Det behövs därför en borgerlig motoffensiv med nya radikala förslag, som stärker landets familjer och familjens frihet.

Sverige behöver dock inte enbart starkare familjer, utan också ett värderingsskifte, om hur vi ser på oss själva och våra medmänniskor. Det handlar om att få fler att erkänna sitt eget och andras, lika och okränkbara värde, oavsett vilka vi är eller vad vi presterar.

Det handlar om att få fler att förlika sig med sina egen och andras ofullkomlighet, det vill säga att få fler att inse att upplevda förväntningar om perfektion på livets alla områden när det kommer till karriär, föräldraskap, i relation till vänner och partner, faktiskt inte är en särskilt realistisk förväntansbild, men att vi människor är värdefulla ändå.

Sunda normer och värderingar om dygder, etik och människosyn behöver i högre grad överföras. Det handlar inte alls om någon påtvingande moralism – endast om insikten att kännedom om dygder och etik kan hjälpa människor att leva rätt, och därmed också fungera som bålverk mot depression och nedstämdhet.

Den borgerliga vänster som tror att normlöshet och normkritik är vad Sverige behöver, har fel. Det rotlösa och normlösa samhället är i dubbel bemärkelse ett värdelöst samhälle, och motmedlet är en renässans för den kristna och västerländska människosyn som landet historiskt har vilat på.

Om Sverige ska stå starkt i framtiden behövs både en politik för starkare familjer och ett värderingsskifte i vårt land.

Christian Carlsson, vice ordförande för KDU Sverige

Läs debattartikeln i Tidningen Dagen (17/3): Familjens frihet måste stärkas

Starkare familjer och ett värderingsskifte

CC

”Roten till psykisk ohälsa går långt djupare än att den utbredda ohälsan kan stoppas med vare sig fler jobb eller fler kontroller från arbetsmiljöverket. Sverige behöver en politik för starkare familjer och vi behöver ett värderingsskifte i vårt land”, skriver Christian Carlsson, vice ordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU).

Ung vänsters ordförande Hanna Cederin, och Henrik Edin, ordförande för Liberala ungdomsförbundet (LUF), debatterade nyligen roten till den utbredda psykiska ohälsan i Sverige. Cederin skrev insiktsfullt att ”minskad makt i vardagen påverkar hur vi mår” och påpekade att det skapar oro om människor inte vet om lönen räcker till hyran eller har svårt att finna en bostad.

Det är enkelt att instämma i och det är bland annat därför som vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) vill skapa förutsättningar för fler människor i arbete genom lägre kostnad och risk för den som anställer. Vi vill också fortsätta att sänka skatterna för människor som jobbar. Det gör att fler skulle få ökat utrymme i sin privatekonomi, det skulle leda till ökad egenmakt och att Sveriges familjer enklare får ihop sin vardag.

Ung vänster drar dessvärre inte samma slutsats. Istället pekar Hanna Cederin och Ung vänster ut allmän visstidsanställning och färre kontroller från arbetsmiljöverket som den stora boven i dramat. Hennes förbund vill avskaffa allmän visstidsanställning med hänvisning till en rapport från Sveriges Företagshälsor som visat att 350000 personer flera gånger i veckan känner psykiskt obehag inför att gå till arbetet. Det hade dock varit mer konstruktivt om Ung Vänster istället tog upp kampen för att slopa turordningsreglerna i LAS. En sådan reform hade nämligen gjort att fler som vantrivs på sina arbeten hade vågat byta jobb utan rädsla för att man då automatiskt blir först att få gå om nästa företag behöver säga upp personal.

Henrik Edin (LUF), menar å sin sida att det som behöver göras för att minska den psykiska ohälsan är att ”sänka trösklar till arbetsmarknaden”. Vi i KDU ser också behovet av sänkta trösklar in till arbetsmarknaden, men vi inser samtidigt att roten till psykisk ohälsa går långt mycket djupare än att den utbredda ohälsan kan stoppas med vare sig fler jobb eller fler kontroller från arbetsmiljöverket. Sverige behöver istället en politik för sammanhållna och starkare familjer, och vi behöver ett värderingsskifte i vårt land.

KDU har välkomnat satsningar på fler vårdplatser och kortade köer i barn- och ungdomspsykiatrin. Vi har också arbetat för att samtliga elever ska ha tillgång till en skolkurator, men det krävs också en familjepolitik som ger större utrymme i människors privatekonomi och mer tid för barnen. På så vis förebyggs de bråk om tid och pengar som annars riskerar att leda till splittrade familjer och psykisk ohälsa. Barn som växer upp i trygga familjer växer vanligtvis också upp till trygga och välmående vuxna samt till ansvarstagande samhällsmedborgare.

Politiken kommer dock aldrig ensamt att kunna leverera lösningen på det stora samhällsproblem som den psykiska ohälsan utgör. Vi behöver också ett värderingsskifte i vårt land. Det kan låta drastiskt, men Sverige behöver ett värderingsskifte som förändrar hur vi ser på oss själva och våra medmänniskor. Det handlar om att få fler att erkänna alla människors lika och okränkbara värde, oavsett vilka vi är eller vad vi presterar. Det handlar också om att få fler människor att känna ett större ansvar – inte bara för sig själv utan också för sina medmänniskor. Solidariteten börjar inte i riksdagen utan hos enskilda människor. Därför behöver vi bli bättre på att hjälpa människa till människa och då handlar det om att främja värderingar som omtanke, medmänsklighet och människovärde.

Staten eller politiken kommer aldrig att göra oss människor lyckliga, det kan endast människor göra själva. Vi måste därför bli bättre på att bry oss om och att vägleda varandra genom att överföra sunda normer och värderingar om dygder och etik. Berättelsen om den ökande ohälsan är nämligen inte först och främst ”en berättelse om klassamhället”, vilket Ung vänster vill påskina. Det är istället en berättelse om det rotlösa, värdelösa samhället – ett samhälle som vi i KDU vill bekämpa med borgerlig politik för starkare familjer och en fast värdegrund.

 Christian Carlsson, vice ordförande för KDU Sverige