Inför skoluniform

CC_Erik

Ett intressant förslag som hittills inte har diskuterats särskilt mycket men som vi skulle vilja förverkliga är att införa skoluniformer på försök. Detta för att stärka elevernas sammanhållning, tillhörighet och stolthet över den egna skolan.

I Stockholms stad har antalet anmälda fall av hot och våld  i skolan ökat under flera år. Under 2015 anmäldes 1078 fall av hot eller våld från skolorna i Stockholm och anmälningarna gäller både elever och personal. Samtidigt har tio grundskolor i Stockholms förorter under de senaste fem åren tilldelats över en miljard för att höja studieresultaten men trots detta har andelen gymnasiebehöriga sjunkit.

Några av landets sämst presterande skolor finns i Stockholm. Ofta ligger dessa i socioekonomiskt svaga områden och trots att dessa skolor får mycket extra resurser präglas många av dem av samma problem som områdena de ligger i: dåliga resultat, utanförskap, våld och brist på disciplin.

I områden där många föräldrar och familjer lever i utanförskap och bidragsberoende utan att ha någon större kontakt med det svenska samhället blir skolan ett desto viktigare integrationsverktyg. Här kan eleverna förutom undervisning i kärnämnena få tillgång till viktiga integrationsnycklar som saknas hemma: träning och utveckling i svenska språket, kunskap om det svenska samhället och vår historia samt en möjlighet att introduceras för och anamma de värderingar som alla som kommer till Sverige måste acceptera. Det handlar bland annat om alla människors lika värde, möjligheten att utvecklas och att förverkliga sin potential och inte minst om religionsfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Givetvis krävs en palett av preventiva och reaktiva insatser för att utvecklingen i problemskolorna ska  kunna vändas och ordning upprätthållas. Ett intressant förslag som hittills inte har diskuterats särskilt mycket men som vi skulle vilja förverkliga är att införa skoluniformer på försök i några av de mest utsatta skolorna. Detta för att stärka elevernas sammanhållning, tillhörighet och stolthet över den egna skolan. Pilotprojekten skulle vara tidsbegränsade och ske med skolledningens frivillighet som grund.

Forskning kring effekterna av skoluniformer är fortfarande inte heltäckande och resultaten till viss del motstridiga. Dock finns flera exempel på skolor där man infört skoluniformer med positiva resultat som följd.

Skoluniform tycks kunna minska brottsligheten och öka elevernas säkerhet. I Long Beach, Kalifornien, infördes skoluniformer i ett distrikt och efter två år hade misshandelsfallen i distriktets skolor minskat med 34%, sexualbrotten sänkts med 74%, rån minskats med 65%, innehav av vapen minskats med 52%, innehav av droger sjunkit med 69% och vandalismen sjunkit med 18% . Ett år efter att Sparks Middle School i Nevada införde skoluniform minskade polisrapporterna från skolan med 63%.

Skoluniformer skulle dessutom flytta elevernas fokus från kläder till läsande och lärande. Det skapar lika villkor,vilket minskar risken för grupptryck och mobbning.

Självklart är inte frågan så enkel som att bara införa skoluniform. Dålig arbetsro och bristande disciplin har flera orsaker och för att komma till rätta med problemen måste flera åtgärder vidtas. Inte minst är ledarskapet viktigt från såväl rektorer som från lärare i de enskilda klassrummen. Men skoluniform kan vara ytterligare en åtgärd bland många som bidrar till att skapa ordning och arbetsro. Vi vill därför att skoluniform införs på försök på de tre kommunala skolor i Stockholm som hade högst andel elever som går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet. Om effekterna är positiva bör försöket permanentas och fler skolor följa efter.

Erik Slottner (KD), gruppledare för KD i Stockholms stadshus 

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU Sverige

Läs artikeln i Expressen (27/6): Inför skoluniform på problemskolor

Liberal attack mot fria skolvalet

Amanda_CC

Valfriheten i skolan är idag hotad. Regeringen vill begränsa valfriheten genom att föreslå vinsttak och kommunala veton mot etablering av vinstdrivande friskolor, men rätten att välja skola hotas dessvärre även av andra radikala krafter.

Vi i KDU beklagar exempelvis att ett alliansparti som Liberalerna vill sätta stopp för religiösa friskolor. Enligt liberalerna skall inga nya religiösa skolor startas och de redan befintliga skolorna skall inte få tillstånd att ta emot fler elever. Det här är mycket problematiskt.

Visst finns det brister på vissa religiösa friskolor, men den som på allvar vill komma till rätta med problem som visat sig på vissa muslimska friskolor, får inte samtidigt slå undan benen för den stora majoriteten religiösa friskolor som sköter sitt uppdrag, de allra flesta kristna.

Det förtjänar också att påminnas om att skolinspektionen redan idag har att granska såväl kommunala som fristående skolor, däribland också de religiösa friskolorna. Om det skulle vara så att en skola inte följer skollagen eller läroplanen så ska den redan idag stängas och det är en självklarhet för oss i KDU.

Det liberala förbudet mot etablering religiösa friskolor innebär dock en våldsam attack både mot religionsfriheten och föräldrars rätt att ansvara för sina barns uppfostran och skolgång. Det är också en attack som strider mot Europakonventionen som fastslår att staten måste ”respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse”.

Men den liberala politiken innebär också en attack mot det fria skolvalet. Verklig valfrihet existerar nämligen först om det faktiskt finns flera olika alternativ, med olika inriktningar. Vi har till stor del friskolorna att tacka för dagens valfrihet, därför att det de gör medför valfrihet i allt fler delar av landet. Det vore fel att begränsa den valfriheten.

KDU har varit ett friskolevänligt förbund sedan vi bildades och vi kommer fortsätta att försvara elevernas självklara rätt att själva välja vilken skola de vill gå på, oavsett om den är kommunal, fristående eller religiös. Vi kommer också fortsätta att stå upp för konkurrens på de olika marknaderna som utvecklar välfärden. Vi ska försvara det fria skolvalet och valfriheten i välfärden.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Amanda Nordbö, utbildningspolitisk talesperson för KDU

Läs debattartikeln i Dagen: Liberal attack mot fria skolvalet

Debatt om religiösa friskolor i P3 Nyheter: KDU vs. SSU (24:12 min in i klippet)

Jämställdhet i skolan

IMG_0189-0

För oss handlar jämställdhet om att både kvinnor och män ska bemötas med värdighet och respekt. Det handlar också om att alla människor ska ha samma möjlighet att utveckla sin person och förverkliga sin potential samt att göra egna livsval, oavsett kön. Det handlar om lika möjligheter, inte nödvändigtvis om lika utfall.

Vid torsdagens möte med utbildningsnämnden behandlades ett remissvar till ”Mål och myndighet – en effektiv styrning av jämställdhetspolitiken, SOU 2015:86”. Betänkandet berör frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män, och flera relevanta perspektiv förs fram. Sveriges kommuner har exempelvis ett stort ansvar som arbetsgivare när det kommer till att kartlägga och bekämpa osakliga löneskillnader och diskriminering på arbetsmarknaden.

I betänkandet föreslås också att ett särskilt jämställdhetsmål med inriktning mot utbildning ska utformas. Jämställdhet mellan kvinnor och män ska vara en självklar del av den värdegrund som ska genomsyra hela skolans verksamhet och ett särskilt jämställdhetsmål med inriktning mot utbildning kan också vara positivt, under förutsättning att det utformas på rätt sätt och med rätt utgångspunkt.

För oss kristdemokrater handlar jämställdhet om att både kvinnor och män ska bemötas med värdighet och respekt. Det handlar också om att alla människor ska ha samma möjlighet att utveckla sin person och förverkliga sin potential samt att göra egna livsval och forma sin vardag, oavsett kön. Vi ser även stora fördelar med en jämnare könsfördelning inom exempelvis gymnasieskolans program och inriktningar samt vid svenska universitet, men vi vill samtidigt betona att jämställdhet främst handlar om lika möjligheter, inte nödvändigtvis om lika utfall mellan de stora kollektiven.

Det faktum att  SOU 2015:86 kritiserar den nuvarande föräldraförsäkringens utformning är beklagligt och vittnar dessvärre om att Jämställdhetsutredningen delvis genomsyras av en annan syn på jämställdhet än vår egen. Samtidigt ställer vi oss mycket kritiska till utredningens förslag om att införa en ny jämställdhetsmyndighet. Mer behöver göras på området, men vi delar inte alls uppfattningen att ytterligare en statlig myndighet är vad Sverige behöver för att öka jämställdheten.

Christian Carlsson (kd), Gruppledare i Utbildningsnämnden

Nej till utbildning mot islamistisk radikalisering

IMG_9091De rödgrönrosa i Utbildningsnämnden i Stockholm har sagt nej till en särskild satsning att utbilda skolpersonal i att  upptäcka och motverka islamistisk radikalisering. Istället hänvisas till att skolan redan förmedlar en demokratisk värdegrund, normkritik och HBTQ-kompetens. När ska vänstermajoriteten i stadshuset egentligen visa att man tar den islamistiska extremismen på allvar?

Kristdemokraterna har en längre tid förordat att Stockholms stad ska utarbeta en strategi mot våldsbejakande islamistisk extremism. Vi har också presenterat en rad konkreta förslag för hur Stockholms stad specifikt kan motverka denna form av extremism.

Det är avgörande att i ett tidigt skede arbeta förebyggande med personer som är i riskzonen och som på sikt kan utgöra ett hot för samhället. Det är likaså viktigt att ha genomarbetade arbetsmetoder för hur personer som har deltagit i olika former av terrordåd utomlands ska hanteras då de återvänder.

Den rödgrönrosa majoriteten presenterade i maj i år en strategi mot våldsbejakande extremism. Denna strategi utsattes dock för omfattande kritik då den var vagt formulerad och alldeles för övergripande. Stora delar handlade snarare om extremisters rätt till utbildning, bostad och vård, än vikten av förebyggande arbete, exit-verksamhet och avradikalisering. En annan svaghet var att strategin behandlade alla former av extremism generellt, vilket gör att de föreslagna åtgärderna inte blir tillräckligt specifika.

Vi kristdemokrater anser att det brådskar att ta fram en betydligt skarpare strategi mot våldsbejakande extremism, men också att Utbildningsförvaltningen redan nu borde kunna intensifiera sitt arbete för att motverka våldsbejakande islamistisk extremism.

På torsdagen behandlade Utbildningsnämnden ett remissvar med anledning av en motion från Erik Slottner (kd). I motionen föreslås en rad åtgärder för att motverka våldsbejakande islamistisk extremism, bland annat inom skolans område.

Så här i efterhand är det dock nedslående att behöva konstatera att frågan om våldsbejakande extremism fortfarande inte tas på tillräckligt stort allvar av den rödgrönrosa stadshusmajoriteten. Av remissvaret att döma anser man exempelvis inte att det finns skäl att genomföra en särskild satsning för att utbilda skolpersonal i hur man identifierar och motverkar islamistisk radikalisering. Istället hänvisas till att grund- och gymnasieskolan redan har i uppdrag att förmedla en demokratisk värdegrund, normkritik och HBTQ-kompetens.

För att förebygga och bekämpa våldsbejakande extremism krävs betydligt mer än att hänvisa till generellt värdegrundsarbete om demokrati och jämställdhet. Rektorer, lärare och skolledare måste veta hur propagandan sprids, hur man upptäcker att en elev riskerar att radikaliseras och vilka beteenden som är oacceptabla vad gäller förhållningssätt till våldsbejakande islamistisk extremism. Här finns dessvärre fortfarande stora kunskapsluckor, då denna form av våldsbejakande extremism är ett relativt nytt fenomen för många skolor.

Vi kan inte låta Stockholms skolor stå handfallna inför att enskilda elever radikaliseras, reser utomlands för att begå terrorhandlingar eller ens sympatiserar med den våldsbejakande islamistiska exremismens fruktansvärda illdåd. Det duger inte heller att som den rödgrönrosa stadshusmajoriteten passivt hänvisa tillbaka till skolans allmänna demokratiska värdegrund. För att möta och motverka de specifika hot som den våldsbejakande islamistiska extremismen utgör krävs ytterligare insatser. När ska vänstermajoriteten i Stockholms stadshus visa att man faktiskt tar hotet från den våldsbejakande islamistiska extremismen på allvar?

Christian Carlsson (KD), Gruppledare Utbildningsnämnden

 

Vänsteroffensiv mot valfriheten

IMG_0189-0Vänsteroffensiven mot valfrihet i familjepolitiken handlar dels om att vårdnadsbidraget försvinner och dels om den ökade kvoteringen av föräldraförsäkringen. I Stockholm  utökas dessutom den uppsökande verksamheten av föräldrar som inte valt förskola. Risken är att det hela endast framstår som en hetsjakt på föräldrar som valt en annan barnomsorgsform för sina barn än just förskola.

Den rödgröna regeringen och liberalerna i Sveriges riksdag har den senaste tiden fattat flera beslut som minskar människors makt över vardagen och valfriheten för Sveriges barnfamiljer.

Vänsteroffensiven mot valfriheten handlar för det första om att valfrihetsreformen vårdnadsbidraget försvinner från och med årsskiftet. Vårdnadsbidraget har möjliggjort för föräldrar att spendera mer tid med barnen i det egna hemmet, fram till tre års ålder. Förutom mer tid för barnen och minskade barnomsorgskostnader för kommunen har vårdnadsbidraget erbjudit en flexibilitet för föräldrarna då det har kunnat användas en kortare period, i väntan på plats i den förskola eller barnomsorgsform man helst önskar.

Vänsteroffensiven handlar för det andra om den ökade kvoteringen av föräldraförsäkringen, dvs. om den så kallade tredje ”pappamånaden”. Konkret handlar det om att en större del av föräldraförsäkringen ska brinna inne för föräldrar som är i behov av att överlåta föräldradagar för att barnen ska kunna ta del av hela föräldraledigheten. Det resulterar i minskat inflytande för landets barnfamiljer men riskerar också att leda till att fler barn tvingas in i förskolan allt tidigare, mot föräldrarnas vilja och på bekostnad av barngruppernas storlek.

Besluten om avskaffat vårdnadsbidrag och ökad kvotering minskar människors makt över vardagen och ger mindre tid med barnen. Det är djupt beklagligt därför att det försvagar Sveriges barnfamiljer och försvårar i människors vardag.

I Stockholm vill den rödgrönrosa stadshusmajoriteten i budget 2016 dessutom att stadsdelsnämnderna ska öka den uppsökande verksamheten av föräldrar som inte valt förskola. Syftet är att ”skapa förtroende för verksamheten” så att fler barn får möjlighet att delta i förskolans verksamhet, men risken är att det hela endast framstår som en hetsjakt på de föräldrar som valt en annan barnomsorgsform för sina barn än just förskola.

Skillnaderna i familjepolitiken är tydliga, mellan å ena sidan vänstern och liberalerna och å andra sidan oss i Kristdemokraterna, ett klassiskt borgerligt alternativ till höger. Det är vår uppfattning att den familjefientliga politiken som Sverige slagit in på snarast måste bytas mot frihetliga reformer som stärker både människors makt över vardagen och Sveriges familjer. Starkare familjer ger ett starkare Stockholm, och ett starkare Sverige.

Christian Carlsson (kd), Gruppledare i Utbildningsnämnden

Vänstermajoriteten felprioriterar inom förskolan

IMG_0189-0”Vänstermajoriteten väljer att satsa på ”rätt till heltid” i förskolan för barn till föräldralediga, istället för att satsa de pengarna på att minska barngruppernas storlek”.

Den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stadshus prioriterar helt fel inom förskolan. Det står klart sedan budgetalternativen inför 2016 nu har presenterats. Vänstermajoriteten väljer för det första att satsa på ”rätt till heltid” på förskolan för barn till föräldralediga, istället för att satsa de pengarna på att minska barngruppernas storlek. För det andra vill man utreda en sänkning av åldern för allmän förskola till två år.

Kristdemokraterna satsar istället drygt 40 miljoner på att minska barngrupperna i förskolan i vårt budgetförslag. Vi anser att riktlinjerna ska vara max tolv barn i småbarnsgrupper (1-3 år) och max 15 barn i grupperna för de äldre barnen i förskolan. Vår satsning innebär ett första steg mot att Stockholm ska kunna leva upp till det och det är viktigt, därför att det skulle innebära mer tid för varje barn att bli sedd i förskolan. Små barn behöver små barngrupper, och för oss kristdemokrater och Stockholms barnfamiljer är det dessvärre bara att beklaga att vänstermajoriteten i budgeten för 2016 inte visat att man inser det.

Christian Carlsson (KD), Gruppledare i Utbildningsnämnden i Stockholm

Förbjud IS-symboler i skolan 

Utbildningsnämnden i Stockholm har ett ansvar för att förebygga radikalisering och islamistisk extremism och ett första steg borde vara att införa förbud mot IS-symboler i Stockholms skolor.

Sedan reportaget i SVT:s Uppdrag granskning (30/9) har diskuterats om den islamistiska terroristen och självmordsbombaren Taimour Abdullwahab, som sprängde sig på Bryggargatan i Stockholm under julhandeln 2010, agerat ensam eller tillsammans med andra. Bakgrunden är en rapport från FBI innehållande nya uppgifter som indikerar att han inte agerat ensam.

Oavsett om terrorattentatet mot Stockholm utförts av flera eller i vilken grad det skett i samråd med terrororganisationer som Al Qaida eller Islamiska staten, så råder ingen tvekan om att Sverige behöver göra mer för att motverka radikalisering och islamistisk extremism.

Utbildningsnämnden i Stockholm har ett ansvar för det förebyggande arbetet i stadens skolor och för detta krävs en omfattande och noga övervägd strategi. Vi kristdemokrater menar dock att ett första steg borde vara att införa ett förbud mot IS-symboler i Stockholms skolor.

Skolan ska vara en fristad mot radikala och antidemokratiska ideologier som nazism, kommunism och islamistisk extremism. Det finns dock för lite medvetenhet på Stockholms skolor om uttryck och symboler som härrör från den sistnämnda rörelsen. Skolorna bör omgående få i uppdrag att arbeta med att höja kunskaperna om IS-symboler och liknande extremistiska uttryck och detta bör också omnämnas i Stockholms budget för 2016. Kristdemokraterna i Stockholms stad vill införa en nolltolerans mot användande av IS-symboler och vi anser dessutom att förbudet ska skrivas in som en del av Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism.

Christian Carlsson (KD), Gruppledare Utbildningsnämnden