Alliansen måste prioritera att sänka skatterna

Sverige har världens högsta marginalskatt. Inkomstskatterna är nu så höga att de gör både medborgarna och staten fattigare. Vid ett regeringsskifte borde en av Alliansens främsta prioriteringar vara att åtgärda denna skevhet, skriver representanter för allianspartiernas ungdomsförbund och Skattebetalarnas förening.

I dag är den högsta marginalskatten på arbete ungefär 60 procent om man räknar samman genomsnittlig kommunalskatt, den statliga inkomstskatten, värnskatten och jobbskatteavdragets avtrappning. Men för att se skattebelastningen på en extra intjänad hundralapp måste man även ta med lagstadgade arbetsgivar­avgifter och indirekta skatter. Då får man fram den effektiva marginalskatten. I dag har Sverige en effek­tiv marginalskatt på hela 75 procent. Det är högst i världen.

Att bara få behålla en fjärdedel av en löneökning är inte bara stötande, det är dessutom skadligt för Sverige och svensk ekonomi. Höga marginalskatter minskar incitamenten för utbildning, arbete och risktagande. Det leder i sin tur till en lägre grad av aktivitet i ekonomin, något som får till följd att skatte­intäkterna minskar trots att skattesatserna höjs. Det innebär att vi alla blir fattigare.

Under Alliansregeringens åtta år vid makten sänktes skattetrycket från 46 till 42,6 procent. Bland de viktigaste reformerna var jobbskatteavdragen, som gav vanliga människor mer pengar kvar i plånboken och stärkte drivkrafterna till arbete. Alliansregeringen genomförde inget systemskifte. Ett antal viktiga refor­mer, bland annat ett avskaffande av den statliga inkomst­skatten, uteblev. Men det går inte att bortse från att flera steg i rätt riktning togs.

I dag går utvecklingen åt rakt motsatt håll. Skatt efter skatt skruvas upp och en stor del av höjningarna slår direkt mot jobb och företagande. Sverige behöver en regering med en helt annan syn på medborgaren som skattesubjekt och med en större förståelse för drivkrafter för jobb och företagande. Ett naturligt startskott för en Alliansregering 2018 bör därför vara att avskaffa den statliga inkomstskatten och värnskatten.

Ett avskaffande av statlig inkomstskatt innebär att arbetslinjen stärks, utbildningspremien blir högre och ansvar belönas. Detta stärker samhällets merito­kratiska drag och innebär att utfallet för medborgaren beror mer på dennes egen insats än på socio­ekonomisk bakgrund. Att de sista 5 procent­enheterna av den statliga inkomstskatten, den så kallade värn­skatten, skulle vara tillfällig när den infördes 1995 men fortfarande är kvar 22 år senare är ytterligare ett argument för ett avskaffande.

Samtidigt måste alla reformer finansieras, annars är risken stor att förtroendet för politiken urholkas. Alltför ofta finansieras reformer genom påhittade intäkter baserade på statiska modeller. Ett färskt exem­pel är att finansminister Magdalena Andersson räknar med att den höjda entreprenörsskatten (de så kallade 3:12-relgerna) ska ge intäkter om 4,9 miljarder kronor. Då utgår hon från att de höjda skatterna inte ska leda till beteendeförändringar, vilket är extremt osannolikt. Något som också Konjunkturinstitutet, som uppskattar intäkterna till en knapp tredjedel, 1,5 miljarder, påpekat.

Vi anser att en försiktighetsprincip innehållande konsekvensanalyser av negativa så kallade dynamiska effekter behövs innan skattepolitiska beslut fattas. På samma sätt bör försiktighet visas även vad gäller positiva dynamiska effekter. Sådana bör räknas först efter att de uppnåtts.

Ett avskaffande av den statliga inkomstskatten bör alltså finansieras fullt ut. Intäktsbortfallet utan dyna­miska effekter skulle uppgå till 61 miljarder, alltså knappt 3 procent av de totala skatteintäkterna i Sverige.

Enligt nationalekonomen Jacob Lundberg skulle en slopad statlig inkomstskatt innebära ökade skatte­intäkter på ungefär 10 miljarder kronor per år, helt enkelt därför att incitamenten för arbete skulle öka. Om det skulle visa sig stämma vid en utvärdering skulle reformutrymmet öka med 60 miljarder när skatten avskaffats. Skattenivån skulle även efter en sådan reform vara hög – den effektiva marginal­skatten skulle vara 60 procent vilket är i nivå med OECD-genomsnittet – och det finns starka skäl för lägre inkomstskatter än så.

Vill man gå försiktigare fram kan skatten avskaffas stegvis. Då varje sänkning skulle ge högre intäkter – enligt Lundberg skulle en sänkning med 1 procent vara självfinansierande till 178 procent – kan nästa sänkning finansieras med dessa medel. Oavsett ­skulle det efter sänkningen finnas mer pengar för reformer än tidigare.

En alliansregering 2018 måste ha som gemensam utgångspunkt att frukten av ditt arbete är din. Gemen­samma åtaganden finansieras via skattsedeln, men i grund och botten tillhör pengarna den som genom förkovran, innovation, arbete och risktagande tjänat ihop dem. Därför behöver Alliansen formulera en kraftig motreaktion mot nuvarande regerings skatte­höjaryra. Ett naturligt första steg är att omedelbart efter ett regeringsskifte påbörja arbetet att avskaffa värnskatten och den statliga inkomstskatten.

Christian Carlsson

ordförande Kristdemokratiska ungdomsförbundet

Benjamin Dousa

ordförande Moderata ungdomsförbundet

Magnus Ek

ordförande Centerpartiets ungdomsförbund

Joar Forssell

ordförande Liberala ungdomsförbundet

Christian Ekström

vd Skattebetalarnas förening

Läs artikeln hos SVD Näringsliv: ”Alliansen måste prioritera att sänka skatterna”

Rätt och fördelaktigt med värnplikt

presskonferens-192

Som medborgare har man en självklar moralisk skyldighet att ställa upp för sina medmänniskor och bidra till att försvara vårt fria och demokratiska samhälle – eller som försvarsmakten brukar uttrycka det: ”vår frihet och rätt att leva som vi själva väljer”, skriver Christian Carlsson (KDU).

Regeringens beslut att återinföra värnplikten är varmt välkommet. KDU har under lång tid jobbat för att frivilligheten i Försvarsmaktens personalförsörjningssystem ska kompletteras med plikt.

De väpnade konflikterna i mellanöstern, kränkningarna av svenskt territorium, ökad militär närvaro i Östersjön och ett Ryssland som under många år kraftigt ökat sin militära förmåga är alla faktorer som bidragit till att vi befinner oss i ett mer allvarligt säkerhetspolitiskt läge än på mycket länge. Ingenting tyder dessvärre på att situationen kommer att förbättras inom överskådlig tid. Särskilt allvarligt är att Sverige samtidigt har lägst försvarsbudget runt hela Östersjön och att det förhastade slopandet av värnplikten har lett till att Försvarsmakten inte klarar av att fylla sina förband.

KDU var redan vid införandet 2009 emot den övergången från värnplikt till frivilligförsvar, detta är en linje vi stått fast vid sedan dess. Vi har vid upprepade tillfällen påtalat bristerna i frivilligförsvaret och nu har äntligen regeringen valt att lyssna.

Som medborgare har man en självklar moralisk skyldighet att ställa upp för sina medmänniskor och bidra till att försvara vårt fria och demokratiska samhälle – eller som Försvarsmakten brukar uttrycka det: ”vår frihet och rätt att leva som vi själva väljer”. Värnplikten är därför rättfärdig, och den har flera stora fördelar. Den tydliggör våra medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Den främjar viktiga värden som personlig utveckling, stärkt försvarsvilja och starkare samhällsgemenskap. Dessa argument är goda, men för oss är de sekundära i sammanhanget.

Det är försvarsförmågan som ska stå i centrum för försvarspolitiken och idag hålls Sveriges försvarsförmåga tillbaka kraftigt av personalförsörjningssystemet. Förbanden kan inte fyllas upp och både övningar och den dagliga verksamheten blir lidande. Den 31 december 2015 behövdes 9900 deltidsanställda gruppbefäl, soldater och sjömän, men endast 3769 fanns anställda enligt Riksdagens utredningstjänst. Alltså saknades närmare två tredjedelar av personalbehovet.

Med dagens tillväxttakt av deltidsanställd personal i Försvaret skulle förbanden vara uppfyllda tidigast 2040, det vill säga om 23 år. Vi i KDU arbetar redan för högre löner och bättre villkor för Försvarsmaktens anställda för att öka den frivilliga rekryteringen, men vi kan inte låta vårt försvar fortsätta att ta skada av ett dysfunktionellt personalförsörjningssystem och därför välkomnar vi regeringsbeslut att återinföra värnplikt.

Det finns dock fler problem att ta itu med på försvarspolitikens område. Vi kunde nyligen höra ÖB tala om uppskjuten materielanskaffning på grund av att Försvarsmaktens köpkraft urholkats med drygt 6 miljarder kronor. Samtidigt finns en sekretessbelagd summa pengar som Försvarsmakten skulle behöva i tillskott för att leva upp till de förväntningar som finns på Försvarsmakten.

När frivilligheten kompletteras med plikt får vi äntligen både yrkesförsvarets professionalitet och fullskaliga förband. Det är viktigt för att vi på sikt ska kunna få ett mycket större och starkare försvar, men nu måste regeringen också med ekonomiska medel samt internationella samarbeten visa att de anser att Sverige är värt att försvara. Vi kräver fördubblade försvarsanslag och svenskt medlemskap i Nato!

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Läs artikeln i NWT: Rätt och fördelaktigt med värnplikt

KDU: ”Facebook-våldtäkt” visar att ungdomsrabatten måste bort

IMG_0189-0

Två unga män står nu åtalade för den vidriga våldtäkten mot en trettioårig kvinna i Uppsala, den som livesändes på facebook. ”Facebook-våldtäkten” visar att ungdomsrabatten är omoralisk och den måste omedelbart avskaffas.

Brottslingar ska dömas till rättvisa straff som ger brottsoffret upprättelse. Det innebär att straffen måste stå i rimlig proportion till brottets allvar och den kränkning som brottet innebär för brottsoffret.

Medan Liberala ungdomsförbundet (LUF) och Grön Ungdom arbetar för lägre straff, menar vi i KDU att straffen för vålds- och sexualbrott måste bli hårdare. Minimistraffen måste höjas för att fler ska dömas till rättvisa straff. Dessutom måste raden av omoraliska straffrabatter och förmildrande omständigheter avskaffas.

Att en brottsling kan få ett lägre straff bara för att gärningsmannen skadar sig fysiskt i samband med brottet eller blivit av med jobbet på grund av sin brottslighet är inte rimligt. Straffet kan också bli lägre om brottet utfördes för lång tid sedan, men straffet borde istället utgå ifrån den kränkning brottsoffret utsatts för, inte beroende på när brottet ägde rum.

Det finns fler orimliga straffrabatter, och allvarliga exempel på det. De flesta har säkert hört om den vidriga våldtäkten i Uppsala, den 22 januari tidigare i år, den som livesändes på facebook. Två unga män står nu åtalade för att ha våldtagit en trettioårig kvinna som befann sig i en särskilt utsatt situation och vi kan konstatera att den ena som står åtalad är 18 medan den andra är 21 år.

Det som färre har hört om är att om den som är 18 år döms för våldtäkt så kommer han att slippa halva straffvärdet. Minimistraffet reduceras nämligen automatiskt till hälften, enbart för att gärningsmannen råkar vara 18 istället för 21 år. Det beror på den så kallade ”ungdomsrabatten” och den gör oss i KDU förbannade.

Ett grovt brott, som våldtäkt, blir naturligtvis inte mindre allvarlig bara för att gärningsmannen råkar vara 18 år. Det är fråga om myndiga personer i båda fallen och straffet borde givetvis avgöras av själva gärningen och den kränkning brottet medfört för brottsoffret, inte av gärningsmannens ålder.

Ungdomsrabatten är omoralisk och måste omedelbart avskaffas, men på det här området gör den rödgröna regeringen ingenting. De snackar ofta om hårdare straff, men levererar inte. Nu är det upp till regeringen att visa att man är mer än rättspolitiska posörer.

Sverige förtjänar en rättspolitik med rättvisa i fokus!

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Läs debattartikeln hos Nyheter 24: KDU: Straffrabatt för våldtäktsmän är ett hån mot offret

 

Christian Carlsson, förbundsordförande, KDU

Stärk sanktionerna mot Ryssland

presskonferens-192

I en tid när länder i EU tvekar om sanktionerna mot Ryssland bör Sverige dra åt andra hållet för att få stopp på kriget i Ukraina, skriver KDU-ordföranden Christian Carlsson.

Den illegala annekteringen av Krim måste upphöra, den ukrainska halvön återlämnas och Ryssland omedelbart lämna östra Ukraina. Sverige och resten av EU behöver göra mer för att stoppa de ryska aggressionerna.

Fler än 10 000 människor har sedan 2014 dödats i kriget i Ukraina. Den senaste tidens upptrappning i form av blodiga strider har lett till rent katastrofläge och den humanitära krisen fortsätter att förvärras. I det sönderbombade Donetsk har människor tvingats fly från hus och hem och många har kastats ut i social utsatthet, hemlöshet och fattigdom. Behovet av akut hjälp har vuxit sedan elektricitet och vattenförsörjning slagits ut av granatattacker.

Efter Vladimir Putins och Rysslands annektering av Krim och det att kriget i östra Ukraina inleddes beslutade EU att införa flera sanktioner mot Ryssland. Sverige var ett av de länder som var tuffast när EU-länderna skärpte tonläget och det var bra. Sanktionerna mot Ryssland tillsammans med bland annat amerikanska lånegarantier och ekonomiskt stöd från EU-kommissionen till Ukraina har varit värdefullt.

Omvärldens kritik har hittills inte fått Moskva att dra sig tillbaka, återlämna Krim eller att ta viktiga steg för att leva upp till Minsk II-avtalet. Istället har flera EU-länder börjat tvivla på press och frysta relationer. Det är ett svaghetstecken för Europa, och det är uppenbart att Ryssland vädrar morgonluft.

”Nu börjar man förstå att de värden som den ukrainska regeringen propagerar inte är värda att offra sina egna intressen för.”. Det var den ryske utrikesministern Sergej Lavrov ord när han manade Sverige och andra EU-länder att avveckla sanktionerna. Detta i samband med att han mötte Sveriges utrikesminister Margot Wallström i Moskva, för det första längre formella mötet, efter två år av frostiga relationer mellan Sverige och Ryssland.

Det råder dock ingen tvekan om att pressen mot Kreml måste fortsätta till dess att Ryssland slutar upp med sina kränkningar av Ukrainas suveränitet och territorium. Istället för att avveckla sanktionerna som alltfler politiker i Europa föreslår, kräver KDU att den svenska regeringen arbetar för förnyade och än mer långtgående EU-sanktioner. Vi måste sätta hårdare press på Ryssland att leva upp till Minsk II-avtalet och det behövs mer effektivt bistånd till Ukraina. Det handlar om utökat stöd i det institutionella reformarbetet men också om konkret bistånd i form av försvarsmateriel. Stödpaket med mat och mediciner måste också prioriteras för att minska det mänskliga lidandet i den akuta situation som delar av landet just nu befinner sig.

Vi kan konstatera att USA:s president Donald Trump har spridit oro i Ukraina angående såväl sanktionerna mot Ryssland som stödet till Ukraina. Desto viktigare då att EU kliver fram och står upp mot det alltmer aggressiva Ryssland. Ockupationen av Krim och angreppskriget i Donbas måste upphöra. Det handlar om solidaritet med Ukraina, men det ligger också i vårt gemensamma intresse att mota Putin i grind.

Ukrainas sak är vår!

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU

Läs artikeln i SVD (6/3): Sverige måste stärka sanktionerna mot Ryssland

 

Ukraine

KDU: Sverige behöver ett helt nytt asylsystem

img_0092

Vi vill se snabbare besked i asylprocessen, snabbare utvisningar och ett helt nytt asylsystem. Det skriver Christian Carlsson och Carl-Johan Schiller (KDU).

Sverige har under lång tid haft en generös invandringspolitik. Under 2015 kom så många som 163 000 asylsökande till vårt land i den största flyktingvågen sedan andra världskriget. Det blev ett bryskt uppvaknande för många att se hur det svenska mottagningssystemet började braka samman och hur tältläger började byggas i Skåne.

I en situation med över 60 miljoner människor på flykt i världen blev det uppenbart att den förda politiken inte fungerade. Invandringspolitiken behövde läggas om. Sverige övergick exempelvis från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd i syfte att minska invandringen och åtgärderna som vidtagits har varit viktiga. Flyktingkrisen är nämligen inte över. Många av de människor som kom till Sverige för två år sedan väntar fortfarande på att slussas in i samhället.

Den senaste tiden har flera fall av psykisk ohälsa bland ensamkommande ungdomar uppmärksammats i media, och det är inte konstigt att många av dessa barn och ungdomar mår dåligt. Flera av dem har varit med om hemska händelser under de farliga resor med kriminella smugglarnätverk som tagit dem till Europa. Att dessutom leva i ovisshet angående om man får stanna i Sverige eller när man ska utvisas är naturligtvis också påfrestande.

Från vissa håll används enskilda ungdomars ohälsa nu som en förevändning för att återgå till permanenta uppehållstillstånd, för att personer som redan har fått en åldersbedömning ska få en ny bedömning eller för att bevilja generella flyktingamnestier för personer som saknar rätt att stanna i Sverige. Det vore dock fel väg att gå.

Det är ett fundament i den reglerade invandringen att den som fått avslag på sin asylansökan ska återvända till sitt hemland. Om regeringen skulle välja att hörsamma krav om permanenta uppehållstillstånd eller flyktingamnesti skulle det dessutom skicka signaler till omvärlden som innebär att vi i Sverige kommer att återupprepa våra tidigare misstag. Vi skulle åter tvingas ta ett oproportionerligt stort ansvar för världens flyktingar på ett sätt som vi inte mäktar med. Det vore ansvarslöst, även om avsikten att hjälpa de enskilda ungdomarna är god.

Det som krävs är i stället snabbare besked i asylprocessen och snabbare utvisningar av de personer som har fått avslag. Unga människor ska inte behöva leva lång tid i Sverige med osäkerhet om i vilket land de har möjlighet att forma sin framtid. Vi i KDU vill dessutom se en övergång till ett helt nytt asylsystem baserat på asylkvoter. Asylrätten i dess nuvarande utformning kom till efter andra världskrigets slut, men i dag ser världen helt annorlunda ut och därför behöver vi förändra sättet att söka asyl.

En övergång till ett asylkvotsystem samtidigt som de illegala vägarna till Sverige stängs, skulle för det första innebära att vi i Sverige själva skulle fastställa hur många flyktingar vi ska ta emot. För det andra skulle människor som vill söka asyl i vårt land då också kunna ges möjlighet att söka asyl ifrån sina hemländer. Så försvinner incitamenten att betala flyktingsmugglare dyrt för att genomföra de livsfarliga resorna på Medelhavet. Så kan vi begränsa invandringen utan att behöva splittra barnfamiljer och så säkerställer vi också att unga människor inte behöver leva flera år i ett främmande land, med stor oro och osäkerhet kring om man får stanna. Det vore en mer human flyktingpolitik.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Carl-Johan Schiller, migrationspolitisk talesperson för KDU

Läs debattartikeln i SVD: KDU: Sverige behöver ett helt nytt asylsystem

Stoppa vandalismen i förorten

en-snut-i-varje-knut

Vi är trötta på vandalismen i förorten och på vänsterpolitiker som förringar brottsligheten. Vi tänker ta tillbaka tryggheten och bekämpa brotten med full kraft, skriver Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU.

Stenar har än en gång regnat över polisen. Bilar har satts i brand, butiker vandaliserats och personer misshandlats. Nu senast i Rinkeby. ”Det är inte ligister. Det är medborgare. Som gör ytterst olämpliga saker”, var kommentaren från Linda Snecker, vänsterpartiet.

Vi i KDU är trötta på vandalismen i förorten, men också på vänsterpolitiker som förringar kriminalitet och det förakt det visar mot vanliga hederliga människor.

Den som kastar sten på polisen, vandaliserar, bränner bilar och misshandlar gör sig skyldig till värre än ”olämpliga saker”. Brotten vittnar om total avsaknad av respekt för vad som är rätt och för hela vårt samhälle. Vi har inget överseende med detta och tänker ta tillbaka tryggheten.

  • För det första kräver vi 10 000 fler poliser, som kan patrullera våra gator och utreda brott. Både fler lokala kontaktpoliser och tränade kravallpoliser behövs.
  • För det andra vill vi ge polisen fler vapen. Den som kastar sten på polis ska veta att skarp ammunition kan användas emot dem, men polisen ska också ha tillgång till elpistoler, gummikulor och vattenkanoner.
  • För det tredje måste det bli enklare att gripa och lagföra brottslingar. Försök till våld mot tjänsteman och skadegörelse ska straffas hårt, den som vägrar uppge vem som är gärningsman eller ljuger om det ska kunna straffas samt unga kriminella ska kunna dömas till utegångsförbud eller fotboja.

Förebyggande arbete slutar ofta upp i krav om ännu en fritidsgård, men vi i KDU menar att de bästa brottsförebyggande åtgärderna är en politik för starka och sammanhållna familjer, en invandringspolitik anpassad efter förmågan att integrera samt omfattande reformer på arbetsmarknaden så att fler får jobb.

Samtidigt finns inte några ursäkter för att begå brott. Varje människa har en fri vilja och förmåga att skilja mellan rätt och fel. Med det följer också ett ansvar att välja det som är rätt. När stenar regnar över hårt arbetande poliser och bilar står i brand, duger det inte att endast komma med förslag om förebyggande arbete. Brottsligheten måste också bekämpas här och nu, och med full kraft.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Läs hos Nyheter 24: Det är dags att vi straffar de som bränner förorten – hårt

Vålds- och sexualbrott bör straffas hårdare

presskonferens-192

REPLIK: Det råder en bristande proportionalitet mellan brott och straff när det gäller våldsbrott och sexualbrott. Brottsoffren ges inte tillräcklig upprättelse skriver jag idag i en replik till, Dennis Martinsson, doktor i straffrätt. 

I SvD (6/2) varnar Dennis Martinsson för hårdare straff för våldsbrott. Han menar att det riskerar att rubba proportionaliteten i straffsystemet och föreslår istället att andra verktyg ska användas, såsom sociala insatser. Martinsson manar till försiktighet, men utgångspunkten är märklig och oron obefogad.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) anser att utgångspunkten för det straffrättsliga samtalet måste vara insikten att när en gärningsman begår ett brott så drabbas brottsoffret av ideell skada och kränkning. En moralisk obalans uppstår och därigenom väcks också kravet på rättvisa. För att rättvisa ska kunna skipas krävs för det första att gärningsmannen tar konsekvensen av sina handlingar och sonar sin skuld genom straffet. På så vis ges brottsoffret upprättelse för den orätt som han råkat ut för och brottslingen får möjlighet att återgå till att leva som en hederlig medborgare.

En förutsättning för upprättelse och att brottsoffret ska känna att rättvisa skipats är för det andra att straffet som utdöms står i rimlig proportion till den kränkning som brottsoffret har utsatts för. Om vi misslyckas med det riskeras trovärdigheten och legitimiteten för hela rättsväsendet, vilket medför stora risker för vårt samhälle.

Mot bakgrund av detta måste vålds- och sexualbrott bestraffas strängare än idag för att bättre stå i proportion till kränkningen mot brottsoffret. KDU kräver hårdare minimistraff för vålds- och sexualbrott för att åstadkomma högre straffvärden och därmed öka sannolikheten för strängare straff i våra domstolar. Det handlar varken om att förespråka ”en politik som hela tiden går ut på att införa hårdare straff” eller om en föreställning om att hårdare straff skulle vara ett ”effektivt medel för att bekämpa brott. Istället handlar det om en ärlig och uppriktig strävan efter rättvisa straff.

När man läser Martinsson framstår det som att Sverige redan har den bästa av rättsordningar, som att vår är den mest rättvisa man kan tänka sig och som att dagens rättsordning har en perfekt proportionalitet. KDU håller inte med om det. Vi vill istället varna för en rättsuppfattning som hela tiden utgår från att dagens lagstiftning nödvändigtvis är den mest rättvisa och moraliskt riktiga.

Det är för att justera den bristande proportionaliteten mellan brott och straff som vi föreslår hårdare straff för vålds- och sexualbrott. Därmed borde också farhågorna falla om att våra krav på hårdare straff på detta område också skulle leda till hårdare straff på andra områden, med hänvisning till proportionaliteten. Martinssons märkligaste invändning mot en skärpt syn på straff är dock ”att detta sällan eller i ytterst få fall får något genomslag i tillämpningen”. Det är inte något argument mot hårdare straff, utan belyser snarare andra problem med rättsväsendet.

Den bristande tillämpningen beror nämligen inte enbart på att utgångspunkten för straffmätningen är de alltför låga lägstanivåerna i straffskalorna. Den beror också på oförsvarliga straffrabatter och förmildrande omständigheter. Det är exempelvis inte rimligt att svenska domstolar vid straffmätningen ska beakta, som en förmildrande omständighet och som leder till lägre straff, att gärningsmannen riskerar att förlora jobbet på grund av brottet, att han skadat sig fysiskt till följd av detsamma eller att brottsoffret dröjt med att anmäla brottet. Något annat orimligt är den ungdomsrabatt som gör att den som är arton och har begått en grov våldtäkt, tilldöms endast hälften av straffvärdet jämfört med om han hade varit tjugoett. Det är fullständigt obegripligt för oss som anser att det allvarliga i en brottslig handling ligger i kränkningen som brottet medför.

Det stämmer att krav på hårdare straff för våldsbrott har blivit vanligare. Problemet är dock att få politiker menar allvar. För oss i KDU är det uppenbart att regeringens utspel mest består av symbolpolitik. Regeringen föreslår i stort sett enbart straffskärpningar för de grövsta brottsrubriceringarna som sällan tillämpas, medan viljan att åstadkomma hårdare straff för vålds- och sexualbrott av normalgraden saknas. Vi beklagar det. Fler poliser, sociala insatser och det brottsförebyggande arbetet är viktigt – men sociala insatser kan aldrig ersätta värdet av rättvisa straff.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Läs debattartikeln i SVD (9/2): Vålds- och sexualbrott bör straffas hårdare än idag