Stoppa vandalismen i förorten

en-snut-i-varje-knut

Vi är trötta på vandalismen i förorten och på vänsterpolitiker som förringar brottsligheten. Vi tänker ta tillbaka tryggheten och bekämpa brotten med full kraft, skriver Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU.

Stenar har än en gång regnat över polisen. Bilar har satts i brand, butiker vandaliserats och personer misshandlats. Nu senast i Rinkeby. ”Det är inte ligister. Det är medborgare. Som gör ytterst olämpliga saker”, var kommentaren från Linda Snecker, vänsterpartiet.

Vi i KDU är trötta på vandalismen i förorten, men också på vänsterpolitiker som förringar kriminalitet och det förakt det visar mot vanliga hederliga människor.

Den som kastar sten på polisen, vandaliserar, bränner bilar och misshandlar gör sig skyldig till värre än ”olämpliga saker”. Brotten vittnar om total avsaknad av respekt för vad som är rätt och för hela vårt samhälle. Vi har inget överseende med detta och tänker ta tillbaka tryggheten.

  • För det första kräver vi 10 000 fler poliser, som kan patrullera våra gator och utreda brott. Både fler lokala kontaktpoliser och tränade kravallpoliser behövs.
  • För det andra vill vi ge polisen fler vapen. Den som kastar sten på polis ska veta att skarp ammunition kan användas emot dem, men polisen ska också ha tillgång till elpistoler, gummikulor och vattenkanoner.
  • För det tredje måste det bli enklare att gripa och lagföra brottslingar. Försök till våld mot tjänsteman och skadegörelse ska straffas hårt, den som vägrar uppge vem som är gärningsman eller ljuger om det ska kunna straffas samt unga kriminella ska kunna dömas till utegångsförbud eller fotboja.

Förebyggande arbete slutar ofta upp i krav om ännu en fritidsgård, men vi i KDU menar att de bästa brottsförebyggande åtgärderna är en politik för starka och sammanhållna familjer, en invandringspolitik anpassad efter förmågan att integrera samt omfattande reformer på arbetsmarknaden så att fler får jobb.

Samtidigt finns inte några ursäkter för att begå brott. Varje människa har en fri vilja och förmåga att skilja mellan rätt och fel. Med det följer också ett ansvar att välja det som är rätt. När stenar regnar över hårt arbetande poliser och bilar står i brand, duger det inte att endast komma med förslag om förebyggande arbete. Brottsligheten måste också bekämpas här och nu, och med full kraft.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Läs hos Nyheter 24: Det är dags att vi straffar de som bränner förorten – hårt

Annonser

Vålds- och sexualbrott bör straffas hårdare

presskonferens-192

REPLIK: Det råder en bristande proportionalitet mellan brott och straff när det gäller våldsbrott och sexualbrott. Brottsoffren ges inte tillräcklig upprättelse skriver jag idag i en replik till, Dennis Martinsson, doktor i straffrätt. 

I SvD (6/2) varnar Dennis Martinsson för hårdare straff för våldsbrott. Han menar att det riskerar att rubba proportionaliteten i straffsystemet och föreslår istället att andra verktyg ska användas, såsom sociala insatser. Martinsson manar till försiktighet, men utgångspunkten är märklig och oron obefogad.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) anser att utgångspunkten för det straffrättsliga samtalet måste vara insikten att när en gärningsman begår ett brott så drabbas brottsoffret av ideell skada och kränkning. En moralisk obalans uppstår och därigenom väcks också kravet på rättvisa. För att rättvisa ska kunna skipas krävs för det första att gärningsmannen tar konsekvensen av sina handlingar och sonar sin skuld genom straffet. På så vis ges brottsoffret upprättelse för den orätt som han råkat ut för och brottslingen får möjlighet att återgå till att leva som en hederlig medborgare.

En förutsättning för upprättelse och att brottsoffret ska känna att rättvisa skipats är för det andra att straffet som utdöms står i rimlig proportion till den kränkning som brottsoffret har utsatts för. Om vi misslyckas med det riskeras trovärdigheten och legitimiteten för hela rättsväsendet, vilket medför stora risker för vårt samhälle.

Mot bakgrund av detta måste vålds- och sexualbrott bestraffas strängare än idag för att bättre stå i proportion till kränkningen mot brottsoffret. KDU kräver hårdare minimistraff för vålds- och sexualbrott för att åstadkomma högre straffvärden och därmed öka sannolikheten för strängare straff i våra domstolar. Det handlar varken om att förespråka ”en politik som hela tiden går ut på att införa hårdare straff” eller om en föreställning om att hårdare straff skulle vara ett ”effektivt medel för att bekämpa brott. Istället handlar det om en ärlig och uppriktig strävan efter rättvisa straff.

När man läser Martinsson framstår det som att Sverige redan har den bästa av rättsordningar, som att vår är den mest rättvisa man kan tänka sig och som att dagens rättsordning har en perfekt proportionalitet. KDU håller inte med om det. Vi vill istället varna för en rättsuppfattning som hela tiden utgår från att dagens lagstiftning nödvändigtvis är den mest rättvisa och moraliskt riktiga.

Det är för att justera den bristande proportionaliteten mellan brott och straff som vi föreslår hårdare straff för vålds- och sexualbrott. Därmed borde också farhågorna falla om att våra krav på hårdare straff på detta område också skulle leda till hårdare straff på andra områden, med hänvisning till proportionaliteten. Martinssons märkligaste invändning mot en skärpt syn på straff är dock ”att detta sällan eller i ytterst få fall får något genomslag i tillämpningen”. Det är inte något argument mot hårdare straff, utan belyser snarare andra problem med rättsväsendet.

Den bristande tillämpningen beror nämligen inte enbart på att utgångspunkten för straffmätningen är de alltför låga lägstanivåerna i straffskalorna. Den beror också på oförsvarliga straffrabatter och förmildrande omständigheter. Det är exempelvis inte rimligt att svenska domstolar vid straffmätningen ska beakta, som en förmildrande omständighet och som leder till lägre straff, att gärningsmannen riskerar att förlora jobbet på grund av brottet, att han skadat sig fysiskt till följd av detsamma eller att brottsoffret dröjt med att anmäla brottet. Något annat orimligt är den ungdomsrabatt som gör att den som är arton och har begått en grov våldtäkt, tilldöms endast hälften av straffvärdet jämfört med om han hade varit tjugoett. Det är fullständigt obegripligt för oss som anser att det allvarliga i en brottslig handling ligger i kränkningen som brottet medför.

Det stämmer att krav på hårdare straff för våldsbrott har blivit vanligare. Problemet är dock att få politiker menar allvar. För oss i KDU är det uppenbart att regeringens utspel mest består av symbolpolitik. Regeringen föreslår i stort sett enbart straffskärpningar för de grövsta brottsrubriceringarna som sällan tillämpas, medan viljan att åstadkomma hårdare straff för vålds- och sexualbrott av normalgraden saknas. Vi beklagar det. Fler poliser, sociala insatser och det brottsförebyggande arbetet är viktigt – men sociala insatser kan aldrig ersätta värdet av rättvisa straff.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Läs debattartikeln i SVD (9/2): Vålds- och sexualbrott bör straffas hårdare än idag

KDU: Gärna ämnesbetyg – men först studentexamen

CC_Sikström

I Gymnasieutredningen (SOU 2016:17) finns förslag om att införa ämnesbetyg i gymnasieskolan. Vi unga kristdemokrater kompletterar gärna dagens kursbetyg med ämnesbetyg, men först efter avlagd studentexamen. Det är dags att återinföra examensprovet.

Studentexamen avskaffades 1968 och var början till den flumskola som sossar och vänstern förordat sedan dess. Krav och kunskap har inte fått den plats som behövs och svensk skola befinner sig därför sedan länge på dekis. Eleverna fortsätter att underprestera i PISA-mätning efter PISA-mätning och det är resultatet av den vänsterpolitik som förts sedan 1970-talet. De som har drabbats allra hårdast är pojkar födda i studieovana hem.

Den internationella konkurrensen kommer bara att ställa högre krav på morgondagens studenter och utan förbättrade studieresultat kommer allt fler unga springa ut till arbetslöshet och utanförskap på studentdagen. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) och Kristdemokratiska Studentförbundet (KSF) anser därför att ett införande av studentexamen som resulterar i ett ämnesbetyg skulle vara ett viktigt steg mot ett återupprättande av de sanna kunskapsidealen i den svenska skolan.

Vi måste för det första skapa incitament för den långsiktiga kunskapsinlärningen, istället för den kortsiktiga ”nästa tenta”-inlärningen. För det andra ger ett ämnesbetyg vid sidan av kursbetygen en bättre bild av vad studenterna faktiskt lärt sig under gymnasietiden. En godkänd studentexamen ska också krävas för antagning vid svenska lärosäten, så för det tredje säkerställer vi på så vis också en tillräckligt hög nivå och kvalitet vid Sveriges universitet och högskolor.

Examensprovet skulle fungera som ett kraftfullt incitament för att eleverna ska uppnå den kunskapsnivå som krävs för att konkurrera på dagens arbetsmarknad, men också för att ungdomar ska utvecklas i tid och ta tillvara på möjligheten att nå sin fulla potential. En studentexamen skulle också bidra till en mer jämlikt betygsättning mellan skolor, och fungera som en viktig markör för elever när de faktiskt klarat av gymnasiet. Fortsätter vi å andra sidan på den inslagna vägen gör vi istället gymnasisterna en björntjänst. Vi hoppas att Sveriges gymnasieminister Anna Ekström (s) inser detta. KDU och KSF kräver att examensprov tas med i beaktande vid den fortsatta utredningen av ämnesbetyg. Sverige behöver en studentexamen värd namnet.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

David Sikström, förbundsordförande för KSF

Läs debattartikeln i NWT (3/2): Gärna ämnesbetyg – men också studentexamen

garna-amnesbetyg

Tryggheten ska finnas i hela landet

cc_ed

Sverige ska vara ett tryggt land, men tryggheten fungerar dåligt. Allt färre brott klaras upp och så många som var tredje kvinna känner sig otrygg i sitt eget bostadsområde. Samtidigt överväger åtta av tio poliser att sluta och grova brottsutredningar som rör misshandel, kvinnofridsskränkning och våldtäkt läggs på hög trots att det finns misstänkta gärningsmän.

 När polisen inte längre klarar att upprätthålla lag och ordning misslyckas staten med en av sina mest grundläggande uppgifter, men framförallt så går det ut över vanliga hederliga medborgare. Friheten begränsas medan rädsla och otrygghet sprider sig. Så kan vi inte fortsätta att ha det.

Människor ska kunna leva med sina liv i fred och frihet och tryggheten måste finnas där och fungera. Den ska finnas i våra egna bostadsområden och i hela landet. Polisens brister måste därför åtgärdas omedelbart. Idag finns för få poliser, med för dåliga villkor och med för få verktyg i kampen mot brottsligheten.

Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) har i mer än ett decennium påtalat att rättsväsendet inte har prioriterats tillräckligt. Vi har frustrerats över styrande politikers oförmåga. Vi vägrar även fortsättningsvis att acceptera att delar av Sverige förvandlats till laglöst land. Vi vill ta tillbaka makten över vårt samhälle. Tryggheten ska återupprättas i hela landet, därför att i vårt Sverige är det lag och ordning som gäller.

För det första kräver vi 10 000 fler poliser. Sverige behöver fler poliser som kan utreda brott, men också fler synliga poliser som kan förebygga brott.

För det andra kräver vi också höjda polislöner. Regeringen borde omedelbart ställa sig bakom Kristdemokraternas förslag om 4,4 miljarder över fyra år för att åstadkomma höjda polislöner. Om det skulle användas till en generell lönehöjning skulle det räcka till ca 1000 kronor extra i månaden per polis i yttre tjänst.

För det tredje menar vi att för att säkerställa lokal polisiär närvaro samt för att komma till rätta med den maktlöshet och otrygghet som människor känner i olika delar av landet känner, så behöver delar av ansvaret för polisen på sikt flyttas till landets kommuner.

Trycket att utöka polisens närvaro på vissa orter är enormt, men lokalpolitikerna är dessvärre bakbundna av centrala beslut som alltför många gånger inneburit ett svek. Den erfarenheten talar för att ledning och resurser behöver flyttas närmare medborgarna. Det skulle dessutom innebära att människors möjlighet att utkräva ansvar för tryggheten på den egna orten utökas.

I Sverige ska vi kunna röra oss fritt och gå hem sent på kvällen, utan att behöva oroa oss för att utsättas för brott. Det ska gälla i hela landet. Om man anmäler ett brott ska det kunna klaras upp. Den som döms ska dömas till straff som ger brottsoffret upprättelse och polisen ska komma när man ringer. KDU vill göra Sverige till ett friare och tryggare land, för vanliga människor.

Christian Carlsson, förbundsordförande KDU Sverige

Eric Dicksson, rättspolitisk talesperson för KDU Sverige

Västerviks-Tidningen: Trygghet i hela landet