Vad menar Rashid Musa med islamism?

 

 

bdab0917-87b3-474e-a78d-be82b675a2a9.jpg

SLUTREPLIK: På SvD Debatt 3/5 frågar sig Rashid Musa, Sveriges unga muslimer (SUM): ”Vad menar KDU egentligen med islamism?”. Detta mot bakgrund av artikeln ”Kriget mot islamismen är vårt” i vilken vi redogör för flera förslag för att intensifiera kampen mot islamistisk terror.

KDU är övertygade om att kampen mot terrorismen också behöver föras genom att angripa roten till problemet, i det här fallet islamismen. Detta väljer Musa att avfärda med hänvisningar till någon slags ”kolonial föreställning” och beskyllningar för att vilja ”förverkliga pojkdrömmar som korsfarare”. Det hela är ett pinsamt försök att förminska svenska folkets legitima oro och hotet från den våldsbejakande islamismen.

Musa försöker dessutom blanda bort korten genom att låtsas som att KDU inte definierar islamism. Vi tar det igen. Islamism är en gemensam beteckning för extrema, politiserade former av islam. Gemensamt för dessa är att de anser att staten ska underställas Allah, eller mer specifikt de sharialagar som de menar att han har skapat. En konsekvens av detta är att islamister anser att våra västerländska demokratier saknar legitimitet och därmed hotar de också vår demokrati.

Sveriges unga muslimer är en organisation som så sent i december blev av med sitt statliga miljonstöd på grund av kopplingar till islamistiska Muslimska brödraskapet. Med tanke på det är Musas okunskap om islamism förbluffande. Den är ett tecken på att arbetet mot islamismen måste prioriteras samt att SUM fortsatt måste granskas. Om Musa inte själv känner igen islamismen när han ser den är risken uppenbar att hans organisation faller offer för densamma.

Vi i KDU hade verkligen önskat att förbundsordföranden för en organisation som säger sig representera ”Sveriges unga muslimer” hade valt att ställa sig på vår sida. Det är fortfarande fullt möjligt för Rashid Musa att ta avstånd från islamismen och delta i vår kamp mot dess terrorism. Istället anklagar han KDU för extremism på grund av vårt stöd till staten Israel, och han menar på fullt allvar att Republikanerna i USA är ett våldsbejakande parti. Resonemanget framstår som förvirrat och konspiratoriskt.

Det hade tjänat Sveriges unga muslimer väl om Rashid Musa hade bemödat sig med att definiera skiljelinjen mellan vanliga hederliga muslimer och islamism, men skiljelinjen uteblir. Musa gör istället allt för att dölja den. Kanske ligger det inte i hans intresse att göra gränsdragningen, men den relevanta frågan kvarstår. Vad menar egentligen Rashid Musa med islamism?

Christian Carlsson, förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)

Läs debattartikeln i SVD: Vad menar Rashid Musa med Islamism?

Stoppa vandalismen i förorten

en-snut-i-varje-knut

Vi är trötta på vandalismen i förorten och på vänsterpolitiker som förringar brottsligheten. Vi tänker ta tillbaka tryggheten och bekämpa brotten med full kraft, skriver Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU.

Stenar har än en gång regnat över polisen. Bilar har satts i brand, butiker vandaliserats och personer misshandlats. Nu senast i Rinkeby. ”Det är inte ligister. Det är medborgare. Som gör ytterst olämpliga saker”, var kommentaren från Linda Snecker, vänsterpartiet.

Vi i KDU är trötta på vandalismen i förorten, men också på vänsterpolitiker som förringar kriminalitet och det förakt det visar mot vanliga hederliga människor.

Den som kastar sten på polisen, vandaliserar, bränner bilar och misshandlar gör sig skyldig till värre än ”olämpliga saker”. Brotten vittnar om total avsaknad av respekt för vad som är rätt och för hela vårt samhälle. Vi har inget överseende med detta och tänker ta tillbaka tryggheten.

  • För det första kräver vi 10 000 fler poliser, som kan patrullera våra gator och utreda brott. Både fler lokala kontaktpoliser och tränade kravallpoliser behövs.
  • För det andra vill vi ge polisen fler vapen. Den som kastar sten på polis ska veta att skarp ammunition kan användas emot dem, men polisen ska också ha tillgång till elpistoler, gummikulor och vattenkanoner.
  • För det tredje måste det bli enklare att gripa och lagföra brottslingar. Försök till våld mot tjänsteman och skadegörelse ska straffas hårt, den som vägrar uppge vem som är gärningsman eller ljuger om det ska kunna straffas samt unga kriminella ska kunna dömas till utegångsförbud eller fotboja.

Förebyggande arbete slutar ofta upp i krav om ännu en fritidsgård, men vi i KDU menar att de bästa brottsförebyggande åtgärderna är en politik för starka och sammanhållna familjer, en invandringspolitik anpassad efter förmågan att integrera samt omfattande reformer på arbetsmarknaden så att fler får jobb.

Samtidigt finns inte några ursäkter för att begå brott. Varje människa har en fri vilja och förmåga att skilja mellan rätt och fel. Med det följer också ett ansvar att välja det som är rätt. När stenar regnar över hårt arbetande poliser och bilar står i brand, duger det inte att endast komma med förslag om förebyggande arbete. Brottsligheten måste också bekämpas här och nu, och med full kraft.

Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU

Läs hos Nyheter 24: Det är dags att vi straffar de som bränner förorten – hårt

KDU: Stryp stödet till studieförbundet Ibn Rushd

presskonferens-192

Det är oacceptabelt hur islamister i Sverige under lång tid har lyckats bygga upp en ekonomi och flyttat fram sina positioner, tack vare offentligt stöd från staten. När nu stödet dras in till Sveriges Unga Muslimer, bör även stödet till studieförbundet Ibn Rushd dras in, skriver Christian Carlsson, förbundsordförande för KDU.

Islamismen utgör ett allvarligt hot mot Sverige. Den begränsar kvinnor och mäns frihet att få leva sina liv som de själva önskar och hotar hela vår demokrati. Islamismen står i direkt konflikt med vårt västerländska samhälle eftersom islamisterna anser att staten ska underställas Allah och de lagar som man menar att han har skapat. Dessa brukar kallas sharia. Sverige och alla andra västerländska demokratier saknar därmed legitimitet enligt islamisternas förvridna världsbild.

Överallt i världen där islamister ges inflytande ser vi hur friheten begränsas. I Egypten förespråkade islamistiska ”Muslimska brödraskapet” kraftfulla hinder mot kvinnors frihet att resa och att arbeta utan sin mans tillstånd. Våldtäkt legaliserades inom äktenskapet och de ville också förhindra kvinnor att få gifta sig med en icke-muslim. Inofficiellt sanktionerades också kvinnlig könsstympning.

Islamismen finns och frodas även här hemma i Sverige. Också Muslimska brödraskapet finns representerade i vårt land, exempelvis genom Islamiska förbundet i Sverige (IFIS). En annan organisation med kopplingar till Muslimska brödraskapet är Sveriges Unga Muslimer (SUM). Fram tills nu har Sveriges Unga Muslimer finansierats med hjälp av svenska skattemedel. Nu är det slut med det. Organisationen har fått avslag på sin bidragsansökan med motiveringen att de bedriver en verksamhet som inte respekterar demokrati och jämställdhet samt på grund av kopplingarna till Muslimska brödraskapet.

Det strypta bidraget till Sveriges Unga Muslimer är ett viktigt första steg, men vi i KDU kräver fler steg för att rensa bort bidrag till organisationer med islamistiska eller odemokratiska kopplingar. Vad gäller Islamiska Förbundet i Sverige och Sveriges Unga Muslimer så tillhör båda nämligen studieförbundet Ibn Rushd. I flera fall råder personunion mellan de båda organisationerna och studieförbundet när det kommer till ledande företrädare. KDU kräver därför nu att också Ibn Rushd ska förlora sitt offentliga stöd.

Vårt besked till landets islamister är tydligt. Sverige ska fortsätta att vila på de goda traditionella värderingar som historiskt har gjort vårt land starkt. Det handlar om västerländska värderingar och värden som religionsfrihet, demokrati och jämställdhet. Vi kommer aldrig att kompromissa om detta och vi viker oss aldrig för islamismen. I vårt land är det enskilda människor själva som fattar beslut om man vill bära slöja eller vem man vill gifta sig med. Det ska dessutom kunna ske utan rädsla för omgivningens reaktioner. Den som kommer till Sverige eller vill forma sin framtid här behöver anpassa sig efter detta om vår samhällsgemenskap skall kunna hålla samman.

Vi i KDU kommer att göra allt vad som står i vår makt för att på bred front motverka islamism, hedersförtryck och parallellsamhällen. Islamismen utgör ett av vår tids största hot mot det fria samhället och det är oacceptabelt hur islamister under lång tid har lyckats bygga upp en ekonomi och flyttat fram sina positioner, tack vare offentligt stöd från staten. Inte en skattekrona ska sponsra islamism!

Christian Carlsson

förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)

Läs artikeln på SVD Opinion: Stryp stödet till Ibn Rush 

Familjens frihet måste stärkas

CCSverige behöver en politik för starkare familjer och ett värderingsskifte. Det skriver Christian Carlsson, vice ordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU).

Svenska traditioner och högtider är en styrka för vårt samhälle. De för oss närmare varandra, skänker glädje och en känsla av samhörighet som stärker samhällsgemenskapen.

Högtider kan samtidigt bli en obehaglig påminnelse om det egna hemmets brister för alla de barn som växer upp med problem hemma. Inte ens julen upplevs alltid en glädjens högtid för alla barn. Ett tecken på det är att trycket på stödsamtal hos Bris var rekordhögt under jullovet 2015. Antalet kontakter med barn som sökte stöd uppgick till 1 300 stycken, vilket var en ökning med hela 40 procent jämfört med 2014.

Den utbredda psykiska ohälsan bland unga är ett stort problem som många familjer lider av. Sedan början av 1990-talet har antalet unga som lider av psykisk ohälsa tredubblats och självmorden hos dem mellan 16 och 24 år har nått den högsta nivån på 25 år, enligt statistik från SCB och Socialstyrelsen.

KDU har därför välkomnat de senaste årens satsningar på fler vårdplatser och kortade köer i barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Sverige måste samtidigt gå till botten med varför så många unga människor mår dåligt.

Det kan naturligtvis finnas­ flera olika skäl, men de flesta­ barn som söker stöd uppger­ att oron beror på bråk och konflikter­ inom familjen. Det kan exempelvis­ handla om alkoholmissbruk­ inom familjen­, men också om stress över familjens ekonomi. Bråk om tid och pengar­ är ett alltför vanligt förekommande problem i vårt land, och ofta är det faktiskt dessa bråk som uppges vara orsaken när föräldrarelationer faller samman.

För att förebygga bråk om tid och pengar behövs en kraftfull politik för starkare familjer i Sverige, en politik som underlättar och gör skillnad i många människors vardag. Det handlar om sänkta skatter och valfrihet i barnomsorgen för att skapa utrymme i människors privatekonomi, flexibilitet och mer tid för barnen.

Med den rödgröna regeringen rör sig Sverige dock i fullt motsatt riktning.

I och med vårdnadsbidragets avskaffande och den ökade kvoteringen av föräldraförsäkringen, står det fullständigt klart att dagens familjepolitik inte syftar till att underlätta i människors vardag, utan istället till att styra över den. För varje dag som går försvagas vårt samhälle på grund av den familjefientliga politik som bedrivs. Det behövs därför en borgerlig motoffensiv med nya radikala förslag, som stärker landets familjer och familjens frihet.

Sverige behöver dock inte enbart starkare familjer, utan också ett värderingsskifte, om hur vi ser på oss själva och våra medmänniskor. Det handlar om att få fler att erkänna sitt eget och andras, lika och okränkbara värde, oavsett vilka vi är eller vad vi presterar.

Det handlar om att få fler att förlika sig med sina egen och andras ofullkomlighet, det vill säga att få fler att inse att upplevda förväntningar om perfektion på livets alla områden när det kommer till karriär, föräldraskap, i relation till vänner och partner, faktiskt inte är en särskilt realistisk förväntansbild, men att vi människor är värdefulla ändå.

Sunda normer och värderingar om dygder, etik och människosyn behöver i högre grad överföras. Det handlar inte alls om någon påtvingande moralism – endast om insikten att kännedom om dygder och etik kan hjälpa människor att leva rätt, och därmed också fungera som bålverk mot depression och nedstämdhet.

Den borgerliga vänster som tror att normlöshet och normkritik är vad Sverige behöver, har fel. Det rotlösa och normlösa samhället är i dubbel bemärkelse ett värdelöst samhälle, och motmedlet är en renässans för den kristna och västerländska människosyn som landet historiskt har vilat på.

Om Sverige ska stå starkt i framtiden behövs både en politik för starkare familjer och ett värderingsskifte i vårt land.

Christian Carlsson, vice ordförande för KDU Sverige

Läs debattartikeln i Tidningen Dagen (17/3): Familjens frihet måste stärkas

Starkare familjer och ett värderingsskifte

CC

”Roten till psykisk ohälsa går långt djupare än att den utbredda ohälsan kan stoppas med vare sig fler jobb eller fler kontroller från arbetsmiljöverket. Sverige behöver en politik för starkare familjer och vi behöver ett värderingsskifte i vårt land”, skriver Christian Carlsson, vice ordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU).

Ung vänsters ordförande Hanna Cederin, och Henrik Edin, ordförande för Liberala ungdomsförbundet (LUF), debatterade nyligen roten till den utbredda psykiska ohälsan i Sverige. Cederin skrev insiktsfullt att ”minskad makt i vardagen påverkar hur vi mår” och påpekade att det skapar oro om människor inte vet om lönen räcker till hyran eller har svårt att finna en bostad.

Det är enkelt att instämma i och det är bland annat därför som vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) vill skapa förutsättningar för fler människor i arbete genom lägre kostnad och risk för den som anställer. Vi vill också fortsätta att sänka skatterna för människor som jobbar. Det gör att fler skulle få ökat utrymme i sin privatekonomi, det skulle leda till ökad egenmakt och att Sveriges familjer enklare får ihop sin vardag.

Ung vänster drar dessvärre inte samma slutsats. Istället pekar Hanna Cederin och Ung vänster ut allmän visstidsanställning och färre kontroller från arbetsmiljöverket som den stora boven i dramat. Hennes förbund vill avskaffa allmän visstidsanställning med hänvisning till en rapport från Sveriges Företagshälsor som visat att 350000 personer flera gånger i veckan känner psykiskt obehag inför att gå till arbetet. Det hade dock varit mer konstruktivt om Ung Vänster istället tog upp kampen för att slopa turordningsreglerna i LAS. En sådan reform hade nämligen gjort att fler som vantrivs på sina arbeten hade vågat byta jobb utan rädsla för att man då automatiskt blir först att få gå om nästa företag behöver säga upp personal.

Henrik Edin (LUF), menar å sin sida att det som behöver göras för att minska den psykiska ohälsan är att ”sänka trösklar till arbetsmarknaden”. Vi i KDU ser också behovet av sänkta trösklar in till arbetsmarknaden, men vi inser samtidigt att roten till psykisk ohälsa går långt mycket djupare än att den utbredda ohälsan kan stoppas med vare sig fler jobb eller fler kontroller från arbetsmiljöverket. Sverige behöver istället en politik för sammanhållna och starkare familjer, och vi behöver ett värderingsskifte i vårt land.

KDU har välkomnat satsningar på fler vårdplatser och kortade köer i barn- och ungdomspsykiatrin. Vi har också arbetat för att samtliga elever ska ha tillgång till en skolkurator, men det krävs också en familjepolitik som ger större utrymme i människors privatekonomi och mer tid för barnen. På så vis förebyggs de bråk om tid och pengar som annars riskerar att leda till splittrade familjer och psykisk ohälsa. Barn som växer upp i trygga familjer växer vanligtvis också upp till trygga och välmående vuxna samt till ansvarstagande samhällsmedborgare.

Politiken kommer dock aldrig ensamt att kunna leverera lösningen på det stora samhällsproblem som den psykiska ohälsan utgör. Vi behöver också ett värderingsskifte i vårt land. Det kan låta drastiskt, men Sverige behöver ett värderingsskifte som förändrar hur vi ser på oss själva och våra medmänniskor. Det handlar om att få fler att erkänna alla människors lika och okränkbara värde, oavsett vilka vi är eller vad vi presterar. Det handlar också om att få fler människor att känna ett större ansvar – inte bara för sig själv utan också för sina medmänniskor. Solidariteten börjar inte i riksdagen utan hos enskilda människor. Därför behöver vi bli bättre på att hjälpa människa till människa och då handlar det om att främja värderingar som omtanke, medmänsklighet och människovärde.

Staten eller politiken kommer aldrig att göra oss människor lyckliga, det kan endast människor göra själva. Vi måste därför bli bättre på att bry oss om och att vägleda varandra genom att överföra sunda normer och värderingar om dygder och etik. Berättelsen om den ökande ohälsan är nämligen inte först och främst ”en berättelse om klassamhället”, vilket Ung vänster vill påskina. Det är istället en berättelse om det rotlösa, värdelösa samhället – ett samhälle som vi i KDU vill bekämpa med borgerlig politik för starkare familjer och en fast värdegrund.

 Christian Carlsson, vice ordförande för KDU Sverige

 

Visa barmhärtighet – behåll gåvoavdraget

MiriamochCC

Om socialdemokratin hade menat allvar med sitt tal om solidaritet borde man ha utvecklat gåvoavdraget i stället för att avskaffa det. Uppmuntra givmildhet och behåll gåvoavdraget, skriver Christian Carlsson och Miriam Lilja (KDU).

Vi bevittnar en mänsklig katastrof. Inte sedan andra världskriget har flyktingströmmarna varit så omfattande och många miljoner människor är i akut behov av hjälp. Sverige kan inte på egen hand göra tillräckligt, men vi som bor här kan göra skillnad.

Därför är det också fint att se hur svenskarnas vilja att hjälpa växer sig allt starkare i takt med att flyktingströmmarna och lidandet vuxit i omfattning. Ideella organisationers humanitära insatser runt om i världen har intensifierats och många medborgare är i dag månadsgivare till en välgörenhetsorganisation. Allt fler väljer också att engagera sig på asylboenden för att möta de stora behov som följer av en omfattande flyktinginvandring.

Som ett lysande exempel på svenskarnas vilja att hjälpa, startades för några dagar sedan hemsidan ”Vi gör vad vi kan”. På bara ett dygn lyckades några vänner samla ihop så mycket som 5 miljoner svenska kronor, som ska gå oavkortat till flyktingläger i Grekland. I Sverige är det civilsamhället som står för mycket av de stora humanitära insatserna och historiskt har det ofta varit så i krissituationer. Det finns en enorm kraft av godhet och medmänsklighet samt driftighet och engagemang i det civila samhället. Därför borde det också vara varje politikers plikt att göra sitt bästa för att stötta och uppmuntra civilsamhället. Det är bara djupt beklagligt att inte också den rödgröna regeringen uppfattat detta.

När världen står i brand och värden som generositet, medmänsklighet och solidaritet framstår som särskilt angelägna borde den svenska regeringen välja att uppmuntra välgörenhet och ideellt engagemang. I stället väljer man att göra det omvända. Från och med årsskiftet försvinner skatteavdraget för gåvor till ideella organisationer. Gåvor som hade kunnat gå till flyktingläger riskeras, när finansminister Magdalena Andersson ska fylla statens fickor.

Tänk på de 5 miljoner kronor som samlades ihop för några dagar sedan. Man kan fundera på hur mycket mindre den summan hade uppgått till om avdraget för gåvor till ideella organisationer redan avskaffats. Det enda vi med säkerhet kan veta är att gåvoavdraget gjort succé sedan det infördes. 2013 utnyttjade nästan var tionde svensk avdraget. Sammantaget skänktes då 1,3 miljarder till de av Skatte­verket godkända gåvomottagarna och förra året ökade den siffran till 1,5 miljarder kronor. Det är mycket pengar som går direkt till människor i nöd.

Om socialdemokratin hade menat allvar med sitt tal om solidaritet borde man ha utvecklat gåvoavdraget i stället för att avskaffa det, men vi är smärtsamt medvetna om att reformer för att underlätta välgörenhet inte är förenligt med den röda partiboken. I denna tid, som så tydligt präglas av humanitära katastrofer, kan vi ändå inte annat än att vädja till statsminister Stefan Löfven att beakta en enkel uppmaning från oss i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU): Betänk konsekvenserna och visa barmhärtighet. Uppmuntra givmildhet och behåll gåvoavdraget.

Christian Carlsson, vice ordförande KDU Sverige

Miriam Lilja, socialpolitisk talesperson KDU Sverige

Tidningen Dagen: Uppmuntra givmildhet – behåll gåvoavdraget

Behov av program mot hedersvåld

IMG_9091Det är dags att den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stadshus slutar att gömma sig bakom generella policy-dokument och formuleringar om feminism. Istället är det dags att visa handlingskraft. Stockholm borde införa ett särskilt program för stadens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Kristdemokraterna i Stockholms stadshus vill att Stockholms stad ska inrätta ett särskilt program mot hedersrelaterat våld. Det är fullständigt oacceptabelt att vissa barn i Sverige föds in i en hederskultur med värderingar som förnekar människor friheten att forma sitt eget liv och förverkliga sin potential.

För den som inte rättar sig efter hederskulturens destruktiva normer, väntar i värsta fall våld eller hot om våld. Det är dessvärre ett faktum att hederskulturen skördar liv. Vi kristdemokrater anser att arbetet mot hederskultur och hedersrelaterat våld bör ges ökad prioritet, och vi har inte direkt försvagats i vår övertygelse efter att ha kunnat konstatera hur förtryckande normer rotar sig allt djupare i vissa av våra Stockholmsförorter. Vi ser behovet av ett särskilt program mot hedersrelaterat våld.

Det är dock inte alla som ser behovet och den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms utbildningsnämnd är ett tydligt exempel. Vid föregående sammanträde med nämnden behandlades ett remissvar på en motion om att införa ett särskilt program mot hedersrelaterat våld. I det utlåtande som majoriteten ställde sig bakom framgick att man ser ”inget behov av ett särskilt program”. Beslutet är beklagligt, men det är också högst anmärkningsvärt.

Ett särskilt program mot hedersrelaterat våld skulle markera att Stockholms stad anser att kampen mot hedersvåld är prioriterad och det skulle leda till konkret handling. Det är ärligt talat dags att den rödgrönrosa majoriteten i Stockholms stadshus slutar att gömma sig bakom generella policy-dokument och formuleringar om feminism. Istället är det dags att visa handlingskraft. Stockholm borde ta fram en förnyad undersökning över hur många personer som lever utsatta för hedersrelaterat våld och införa ett särskilt program för stadens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Christian Carlsson (KD)
Gruppledare i Utbildningsnämnden i Stockholm