Bekämpa hederskulturen – så tar vi tillbaka tryggheten i skolan

I Norge finns särskilda minoritetsrådgivare som fokuserar på hedersproblematik och som behärskar den kulturella terräng som orsakar hedersförtryck. Vi vill införa sådana rådgivare även i Sverige, skriver Ebba Busch och Christian Carlsson (KD).

Sveriges skolor möter växande problem med mobbning, bristande ordning och elever som sitter fast i hedersförtryck. Det är omöjligt att fokusera på skolan och lärandet om man samtidigt lever med ångest över trakasserier, i ett stökigt klassrum, samtidigt som man tvingas bära oron över att giftas bort eller misshandlas. Nu måste denna mörka utveckling bekämpas, så att vi äntligen lever upp till ambitionen om att stödja varenda unges rätt till utbildning och inte lämna någon i sticket.

Mobbandets former har förändrats. I takt med att elever blivit alltmer uppkopplade så har trakasserier och kränkningar blivit ett dygnet runt-problem. Skolinspektionen har pekat på att många skolor är för passiva när det gäller nätmobbing och Folkhälsomyndigheten anser att Sverige inte längre är ett föregångsland vad gäller mobbning.

Dessutom är skolan ofta otillräckligt rustad när det gäller att identifiera och hantera uttryck för hederskultur och de former av kontroll och förtryck som hänger ihop med hederskulturen. Varje hösttermin står stolar i klassrummen plötsligt tomma, sedan barn skickats i väg under sommarlovet för att giftas bort. Det här är ett av de största frihetshot som det svenska samhället i dag står inför.

När problemen är många måste även lösningarna vara det. Ju mer tid som spills, desto svårare blir det att bemästra problemen och desto fler barn kommer att drabbas och få sin skolgång och i värsta fall sina liv förstörda. Vi är redo att ta tag i alla dessa problem, samlat och beslutsamt.

1. Skolans ansvar för kränkningar på nätet måste förtydligas i skollagen och arbetet med barn som utsätter andra för mobbning behöver bli mer metodiskt. I Finland har man kommit längre med barn som utsätter andra för mobbning. Vi behöver lära av deras erfarenheter.
2. Skolor med tydlig policy för sexuell läggning och könsöverskridande uttryck har visat sig bättre på att skydda HBT+-personer i skolan. Det är alltså viktigt att alla skolor inför en sådan policy.
3. Skolan har en nyckelroll när det gäller att förebygga kriminalitet. Den viktigaste brottsförebyggande åtgärden är en skola som levererar goda kunskapsresultat. Kristdemokraterna vill införa mentorskapsprogram som kan både vara ett sätt att stärka integrationen, och att förebygga brottslighet, genom att elever ges nya och bättre förebilder.
4. Skollagen ger rektorer och lärare rätt att besluta om utvisning från klassrummet, kvarsittning, tillfällig omplacering, tillfällig placering vid annan skolenhet eller avstängning. Men den rätten behöver förtydligas. Barn- och elevombudet, som ingår i Skolinspektionen, har fått berättigad kritik för hur den drivit rättsfall mot lärare som gjort rimliga ingripanden mot elever som agerat störande och hotfullt i skolan. Så kan vi inte ha det.
5. Fortfarande är okunskapen stor när det gäller hedersförtryckets orsaker och mekanismer. Varningssignaler missas, missförstånd kvarstår – till exempel att det enbart skulle vara flickor som drabbas. I Norge finns särskilda minoritetsrådgivare som fokuserar på hedersproblematik och som behärskar den kulturella terräng som orsakar hedersförtryck. Vi vill införa sådana rådgivare även i Sverige.

Det här är åtgärder som krävs om Sveriges skolmiljö åter ska bli lugn och trygg för elever och personal. Varje elev och lärare ska veta att Sveriges institutioner inte kommer backa när det gäller att upprätthålla trygghet, ordning och personlig frihet i skolan. Och vi ska alla kunna lita på att skolor och förskolor är trygga och kunskapsspridande platser för våra barn. Men det kräver en nystart – och en ny regering.

Ebba Busch (KD), partiledare

Christian Carlsson (KD), Skolpolitisk talesperson

Läs vår debattartikel i Expressen: ”Så gör vi skolan till en trygg plats igen”

Slöja på förskolebarn – fritt val eller förtryck?

Vid torsdagens frågestund i riksdagen ställde jag en fråga till jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) om han anser att det är rätt att småflickor kan skickas till förskolan och skolan iklädda slöja.

För vissa är slöjan hijab ett personligt val.

För andra är den bara ett tvång – en del av ett hedersförtryck.

I vilket fall så är slöjan ett kulturellt uttryck för en människosyn som säger att kvinnor måste dölja sig för att betraktas som anständiga.

Slöjan lägger ansvaret att kontrollera mäns sexualitet och lust hos flickorna – vilket är själva kärnan i hederskulturen.

Det här står i strid med skolans värdegrund om jämställdhet mellan kvinnor och män, men särskilt problematiskt blir det när vuxna bestämmer att slöjan ska användas på mycket små barn.

Min fråga vid torsdagens frågestund var därför om jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) anser att det är rätt att småflickor kan skickas till förskolan eller skolan iklädda slöja – eller om hon, likt Kristdemokraterna, är beredd att vidta åtgärder för att förbjuda detta.

Min vädjan till regeringen idag;

Låt alla barn få vara just barn!

Christian Carlsson (KD), riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson

Förbjud slöja på små flickor i förskola och skola

”Vi kommer att verka för att slöjor inte tillåts på flickor i förskolor och i lågstadiet”. Det skriver jag tillsammans med Ebba Busch, Désirée Pethrus, och Soheila Fors (KD) i Expressen.

Kristdemokraterna vill förbjuda heltäckande slöja som burka och niqab för lärare i skolan. Detta då vi menar att lärare iklädda niqab strider mot de grundläggande värden som skolan ska förmedla, om bl.a. jämställdhet mellan kvinnor och män.

Med tanke på skolans värdegrund, och inte minst vår svenska syn på barns rättigheter, så är dock även hijab på små barn, ett djupt problematiskt kulturellt uttryck.

Hijab är ett uttryck för en människosyn som säger att kvinnor måste dölja sig själva för att betraktas som anständiga. Slöjan lägger därmed ansvaret för att kontrollera pojkars lust hos flickorna – vilket också är själva kärnan i den hederskultur som dessvärre har spridit sig som en löpeld runt om i Sverige.

När små flickor skickas till förskolan eller lågstadiet iklädda hijab så står det i strid med skolans värdegrund om jämställdhet mellan kvinnor och män, och även med barns rättigheter, exempelvis rätten att få slippa bli sexualiserad.

Kristdemokraternas partistyrelse beslutade därför vid fredagens styrelsemöte att verka för att sätta stopp för att barn skickas till svenska förskolor och lågstadium iklädda hijab, niqab eller burka.

Låt barnen vara barn!

Christian Carlsson (KD), skolpolitisk talesperson

Läs vår debattartikel:
”Förbjud slöja på elever i lågstadiet”

Religioner är och ska vara en välkommen del av det svenska samhället. Men det betyder inte alla religiösa uttryck alltid är lämpliga överallt. Vi kommer att verka för att slöjor inte tillåts på flickor i förskolor och i lågstadiet, skriver Ebba Busch, Désirée Pethrus, Christian Carlsson och Soheila Fors (KD).

Är ett litet barn i slöja fritt eller förtryckt? Den frågan har det diskuterats och bråkats om i hela västvärlden under många år. Den är inte på något vis enkel. Den handlar om hur vi ser på enskilda människor, gruppidentiteter, olika kulturer och inte minst på religionens roll och ställning i det moderna samhället. 

Sverige har ett ansvar att upprätta en balans mellan religionsfrihet och människans okränkbara värde. Kristdemokraterna har under de gångna månaderna arbetat med att utveckla och uppdatera vår jämställdhetspolitik. Bland mycket annat har vi diskuterat de målkonflikter som finns när det gäller just slöjan.

Det råder inga tvivel om att slöjan för många kvinnor är en del av den egna identiteten och ett uttryck för personlig tro och övertygelse. Rätten att utöva sin religion är självklar i Sverige. Religionsfriheten är en grundbult som vi ska värna. Samtidigt finns det redan i dag, och det måste finnas, gränser för vad föräldrar har rätt att kräva av sina barn i religionens namn.

För ett par år sedan ringde Göteborgs-Posten runt till fyrtio kommunala förskolor i utanförskapsområden i Stockholm, Göteborg och Malmö och frågade om de kan tänka sig att aktivt kontrollera att barn bär slöja samt tvinga dem om de inte vill. Sex av tio svarade ja. En förskola gick rentav med på att filma en flicka så att föräldrarna kunde kontrollera att dottern aldrig tar av sig slöjan.

Ingen vet exakt hur många som lever under hedersförtryck i Sverige. Men vi vet att problemet är mycket utbrett. 2014 beräknade en utredning ledd av Carin Götblad att det handlar om minst hundra tusen barn och unga, men med ett stort mörkertal. 2017 talade docent Astrid Schlytter vid Stockholms universitet om siffror på uppemot en kvarts miljon.

Det råder alltså ingen tvekan om att även om slöjan för vissa är ett personligt val, så är den för andra ett tvång som upprätthålls av nära anhöriga. Vår slutsats är att förskolan och skolan ska erbjuda en fristad från detta tvång. Många, alldeles för många, flickor och kvinnor förväntas dölja sig själva för att inte väcka begär hos män. Det är en ordning som lägger ansvaret för mannens lust på de kvinnor som kan tänkas finnas i hans närhet.

Religioner är och ska vara en välkommen del av det svenska samhället. Men det betyder inte alla religiösa uttryck alltid är lämpliga överallt. Slöjans funktion som ”barriär” (som det arabiska ordet hijab betyder) och kontrollmedel gör att den inte är lämplig för små barn i skolans och förskolans vård. Detsamma ska naturligtvis gälla andra plagg med samma syfte, i den mån sådana finns.

Det här handlar alltså inte om att begränsa islam eller någon annan religion, utan om att flickor ska slippa bli begränsade i den obligatoriska skolan. Slippa bära ansvaret för andras sexualitet eller upplevda heder. Och inte minst, slippa bära någon skuld för valet att inte bära slöja.

---

Av Ebba Busch (KD) 

Partiledare

Désirée Pethrus (KD) 

Ordförande jämställdhetspolitiska arbetsgruppen

Christian Carlsson (KD) 

Utbildningspolitisk talesperson

Soheila Fors (KD)

Ledamot partistyrelsen

Kortare straff för brottslingar som förlorar jobbet

Kortare straff för brottslingar som förlorar jobbet. Rättvist eller orättvist? Det är givetvis orättvist och därför bad jag om en interpellationsdebatt med justitieminister Morgan Johansson (s).

Inledningsanförande

Fru ålderspresident,

Sverige behöver en rättspolitik, med människors trygghet och rättvisan i fokus.

En man dömdes nyligen i tingsrätten för att ha våldtagit en kvinna under en massagebehandling vid ett svenskt spa – men eftersom han förlorat jobbetpå grund av brottet, och förmodligen inte kan jobba som massör igen – så valde hovrätten att sänka straffet, med tre månader.

Dagens Juridik har rapporterat om fallet den 9 februari i år, och det tydliggör en sedan tidigareuppenbar och allvarlig brist inom svensk straffrätt.

I Brottsbalkens 29 kap. 5 § nämns en rad omständigheter, så kallade ”billighetsskäl”, som gör att rätten får döma till lindrigare straff än vad som annars är föreskrivet för brottet.

Det är alltså en av punkterna i den här bestämmelsen, som gör att kriminella i det här landet kan få kortare straff, eller en lindrigare påföljd, om de blir av med jobbet, på grund av sin egen brottslighet.

Frågan är om det är rimligt?

Ska vi verkligen behöva ha det så?…

Sverige tillhör nu länderna med värst våldtäktsstatistik, enligt World Population Reviews. Våldtäktsstatistiken kan av flera skäl inte jämföras rakt av, men samtidigt så har de anmälda våldtäkterna i Sverige ökat med hela 44 procent på bara 10 år, enligt Brottsförebyggande rådet. I flera av våra förorter är nu så många som varannan kvinna otrygg när hon rör sig i sitt eget bostadsområde.

Jag känner själv flera tjejer som berättat hur de gårmed nycklarna mellan knogarna och mobiltelefonen fastklistrad vid örat av rädsla för att utsättas för brott.

Våldtäktsmännen och andra brottslingar, de får däremot kortare straff, om de förlorar jobbet, på grund av övergrepp som dom själva har begått.

Var finns brottsofferperspektivet i detta?

Hur står det till med rättvisan i Sverige?

Det är mot bakgrund av detta som jag har frågatjustitieminister Morgan Johansson om han anser att det är rättvist att våldtäktsmän kan få kortare fängelsestraff om de på grund av sitt brott riskerar att förlora jobbet.

Av ministerns svar att döma så verkar regeringen dessvärre anse att det här är rättvist. Jag hör i alla fall inte att eller regeringen är beredd att göra något åt orättvisorna i 29 kap. 5 § Brottsbalken.

Det är djupt beklagligt.

Andra anförandet

Tack fru ålderspresident,

Och tack för svaret justitieministern.

Men första fråga är inte särskilt svår att besvara.

Den handlar om rättvisa.

Antingen är det rättvist, att våldtäktsmän och andra brottslingar, kan få kortare straff om de riskerar att förlora jobbet…

Eller så är det orättvist….

Om det är orättvist, då borde regeringen också vara beredd att förändra brottsbalken.

En rättspolitik som fokuserar mer på brottslingen,än att säkerställa att straffen som utdöms i våra domstolar är rättvisa, och faktiskt ger brottsoffret upprättelse, det är ärligt talat inte mycket till rättspolitik.

Rättvisa handlar ju i grunden om att respektera andra människor och deras rättigheter – rättigheter som följer av alla människors lika värde.

Den som väljer att begå brott, istället för att behandla andra med respekt…

Den som stjäl, slår eller våldtar…

Den som förtrycker… och på så vis är beredd att sätta sig själv över andra… skapar en moralisk skuld i förhållandet till brottsoffer och samhälle, som måste betalas tillbaka, för att rättvisans vågskål skaväga jämnt.

I och med straffet upprättas brottsoffret, och det är genom att avtjäna ett rättvist straff sonar brottslingen också sin skuld. På så vis kan brottslingen förtjäna en andra chans – en chans att bättra sig. Men det är först när skulden betalas tillbaka, genom ett rättvist straff, som rättvisa skipas.

Självklart ska det finnas både förmildrande och försvårande omständigheter.

Ett rättvist billighetsskäl kan ex. vara om gärningsmannen frivilligt angett sig eller försökt begränsa skadan av brottet – men varje omständighet som riksdagen säger får användas i våra domstolar, måste påverka straffet på ett sätt som är rättvist.

Idag finns det en massa omoraliska straffrabatter och orättvisa billighetsskäl som ger brottslingar kortare straff, och som inte går att motivera.

Om en rånare spränger sig in i en bank och skadas i samband med sprängningen.

Om ett gäng överfaller en ung man och någon i gänget själv skadas.

Eller om ett brottsoffer av någon anledning har dröjt med sin anmälan.

Detta kan leda till flera månader, eller till och med år kortare fängelsestraff…

Det är inte rättvist i förhållande till brottsoffret, och därför behövs en utredning för att revidera 29 kapitlet 5 § BrB.

Justitieministern borde vara beredd att stödja Kristdemokraterna i detta.

Avslutningsanförande

Tack fru ålderspresident,

Och tack justitieminister Morgan Johansson.

I Sverige kan våldtäktsmän och andra kriminella få kortare straff om de på grund av brottet blir av med jobbet.

Det tycker justitieminister Morgan Johansson är rättvist. Han är inte beredd att göra något åt detta.

Men det är inte rättvist, det saknar brottsofferperspektiv och är inte moraliskt försvarbart.

För att rättvisa ska kunna skipas i våra domstolar,så behöver straffen istället stå i proportion till brottets allvar och kränkningen av brottsoffret.

Frågan att ställa sig för justitieminister Morgan Johansson är därför…

Blir en våldtäkt mot en kvinna mindre allvarlig för att våldtäktsmannen förlorar jobbet, eller behöver byta bransch?

Blir ett förnedringsrån mot en ung kille mindre allvarligt, för att rånaren själv skadar sig i samband med brottet?

Eller blir våld i hemmet, mindre allvarligt. för att mamman som misshandlats dröjer med sin anmälan….

Det entydiga svaret på dessa frågor borde förstås vara: NEJ!

Och därför ska inte heller den sortensomständigheter heller kunna resultera i kortare straff för gärningsmannen…

Vi behöver säkerställa att rättvisa straff kanutdömas i våra domstolar. 

För det krävs en ny regering och en svensk straffrättsreform som prioriterar människors trygghet, och syftar till rättvisa.

Tack.

Christian Carlsson (KD), riksdagsledamot

Se hela debatten här:

”Kortare straff för brottslingar som förlorar jobbet”

Läs debattartikeln i Expressen:

”Våldtäktsmän borde inte få kortare straff för att de förlorar jobbet”

Läs Dagen Juridik:

”Våldtäktsdömd massör får straffrabatt i Hovrätten”

Vi måste stoppa bidragsfusket inom studieförbunden

Vi måste stoppa bidragsfusket inom studieförbunden, men är regeringen beredd att ge medborgarna en extern revision och granskning för sätt stopp för fusket? Det frågade jag kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP) vid torsdagens frågestund.

Kristdemokraterna vill se ett starkt civilsamhälle, men människor i det här landet, som jobbar hårt och betalar skatt, måste också kunna lita på att deras skattepengar går till rätt saker.

Det får inte vara så att att skattebetalarnas pengar försvinner iväg till kriminella, eller organisationer med islamistiska, eller på annat sätt, odemokratiska kopplingar.

Min fråga till demokratiminister Amanda Lind igår var därför om hon är beredd att vidta åtgärder, för att ge medborgarna en extern revision och granskning av studieförbunden, så att vi kan sätta stopp missförhållandena och bidragsfusket.

Det är uppenbart att en sådan granskning behövs, och regeringen behöver därför agera redan nu.

Christian Carlsson (KD), riksdagsledamot

Stoppa smutskastningen, (S)

Socialdemokraterna bedriver nu en omfattande smutskastningskampanj i sociala medier för att ”sätta borgarna mot väggen” som det heter i deras nätforum.
Man är dessutom beredd att betala stora summor för det.

Socialdemokraterna sprider lögner om Kristdemokraternas politik. Det sprids exempelvis en bild av att aborträtten skull vara hotad, trots att KD har stått för dagens abortlagstiftning och kvinnans rätt att välja, åtminstone sedan Alf Svenssons dagar som partiledare på 90-talet. Socialdemokraterna vet det, men försöker ändå föra väljarna bakom ljuset.

De har också försökt påverka bilden av Ebbas husaffär. Det stora statsbärande regeringspartiet har alltså försökt påverka bilden av en rättsprocess där man konsekvent har valt att smutskasta ena parten. Det är inte direkt okontroversiellt.

Det är kanske därför som Socialdemokraterna inte heller alltid står för sitt budskap, utan seglar under falsk flagg.

De socialdemokratiska nättrollen aktiveras istället via nätsidor som ”Sverige inför verkligheten”, som organiseras av Tankesmedjan Tiden och ägs av socialdemokraterna, LO och ABF. Ett annat forum som man använder sig av är ”Samtidigt i Sverige”, en digital satsning från Socialdemokraternas partiorgan Aktuellt i Politiken (AiP) – där självaste partisekreteraren sitter i styrelsen.

Jag tycker att det vore bättre om Socialdemokraterna själva stod för sina smutsiga metoder, istället för att skapa den här typen av anonyma kampanjsidor där vanliga människor inte känner till avsändaren.

Det bästa vore dock om rödgröna regeringspartierna började behandla sanningen med större respekt. Om man inte gör det så ska man vara medveten om att man öppnar en Pandoras ask som riskerar att skada hela demokratin.

Det är för övrigt farligt om vi låter ord som rasism och nazism urholkas till att bli skällsord och omskrivningar för allt till höger om socialdemokraterna och deras liberala stödpartier.
Ropa inte varg efter kristdemokrater, konservativa eller högerliberaler. Ropa bara om det är berättigat. Den som ropar måste nämligen kunna bli tagen på allvar.

Just nu är det svårt att ta Socialdemokraterna på allvar.

Christian Carlsson (KD), partidistriktsordförande för KD Stockholms stad

Aftonbladet: ”KD:s attack på S – har egna trollfabriker”
Expressen: ”KD anklagar S för näthat mot Ebba Busch”
KD Stockholms stads facebook: https://www.facebook.com/kdstockholm
Peter Kullgren (KD) i Aftonbladet Debatt: S gör som Trump – kastar skit på andra

Stoppa fusket inom studieförbunden

Vi måste stoppa bidragsfusket inom studieförbunden och hindra att skattepengar går till kriminella grupperingar och islamism. Därför behövs en extern revision och granskning av Studieförbundens verksamhet. Kulturutskottet beslutade idag att gå vidare med utskottsinitiativet om detta.

Kristdemokraterna vill se ett starkare civilsamhälle. Vi vill se ett fritt och livskraftigt civilsamhälle, som så långt möjligt är självständigt. De offentliga medel som avsätts behöver därför användas effektivt och gå till det som de är avsedda för. Bidragsfusket inom Studieförbunden som har rapporterats om måste stoppas.

Bristande kontroll får inte heller göra att kriminella eller odemokratiska grupperingar får del av skattepengar. Problemen är uppenbara med exempelvis Studieförbundet Ibn Rushd, där medlemsföreningar har bjudit in antisemitiska och våldsbejakande hatpredikanter. Det får helt enkelt inte vara så att skattebetalarnas pengar går till att sponsra islamism.

I studieförbunden görs många stora och goda insatser, och det är bra att de granskar sig själva, men missförhållandena gör att det nu också krävs en extern granskning.

Vid dagens sammanträde med Kulturutskottet beslutade Kristdemokraterna därför tillsammans med ett enigt utskott att gå vidare med beredningen av utskottsinitiativet gällande extern revision och granskning av studieförbundens verksamheter.

Christian Carlsson (KD), riksdagsledamot

Dags att ta strid mot hedersförtrycket

Det går inte att förneka den sprängkraft som kan uppstå när människor från vitt skilda kulturer och normsystem ska integreras i det svenska samhället.

Därför är det så viktigt att vi är tydliga med vilka gemensamma värderingar som vårt land bygger på. Utgångspunkten måste vara att den som kommer till vårt land gör sitt yttersta för att få ett jobb, följer våra lagar, delar våra grundläggande värderingar, blir en del av vårt svenska samhälle och vill forma sin framtid här hos oss i Sverige. Att lyckas eller inte lyckas med integrationen är en ödesfråga för vår stad och vårt land.

Ett allvarligt problem som drabbat Sverige som en konsekvens av en misslyckad integrationspolitik är det hedersförtryck som drabbar många segregerade förorter. Tjejer förföljs och trakasseras både av familjemedlemmar och religiösa moralpoliser om de inte följer de seder och normer som de förväntas göra. Även pojkar och män är drabbade av hedersvåld och många tvingas även av sina familjer att mot sin vilja delta i förtrycket. Tvångsäktenskap, könsstympning och hedersrelaterat våld och förtryck finns i Sverige i en omfattning som är svår att greppa.

I FN-resolutionen ”Avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn” fastställs att brott mot kvinnor i hederns namn är en fråga om mänskliga rättigheter. Stater och myndigheter har således en skyldighet att förebygga, utreda och åtala brott – att inte göra detta utgör enligt resolutionen ett brott mot mänskliga rättigheter.

Samtidigt ser vi hur många politiker på vänsterkanten inte vågar tala högt om detta problem då det är intimt förknippat med kulturella företeelser från andra länder. Deras ovilja att gå till botten med problematiken är ett enormt svek mot alla de kvinnor som utsätts för brotten.

Kristdemokraterna vill införa hedersbrott som en särskild brottsrubricering och dessutom inrätta en särskild enhet inom polisen som ska hjälpa flickor och pojkar som riskerar att giftas bort mot sin vilja.

För att motverka hedersrelaterat våld vill vi förstärka de olika resurscenter som finns mot hedersförtryck. Verksamheten behöver rustas stark så att vi kan genomföra fler informationsinsatser på skolor om jämställdhet och hederskultur. Vi vill även se satsningar på fortbildning av personal inom förskola, skola och socialtjänst i hur man upptäcker hedersproblematik och bedriva en stadsövergripande informationskampanj för att få fler medborgare att våga anmäla religiösa ”moral-poliser”.

Förutom detta går vi till val på att styra upp samhällsorienteringen för nyanlända genom att göra den obligatorisk, fördubbla antalet timmar och införa godkänt slutprov som krav för att man som nyanländ ska kunna få ta emot försörjningsstöd.

Om mindre än en månad är det val. En röst på Kristdemokraterna är en röst på ett parti som ställer tuffare krav på integration och tar kampen mot hedersförtrycket på allvar.

Läs hela artikeln hos Nyheter24: Dags att ta striden mot hedersförtrycket

Christian Carlsson (KD), förbundsordförande KDU Sverige och riksdagskandidat. 

Erik Slottner (KD), gruppledare i Stockholms stadshus 

Kristdemokraterna behövs som en värdekonservativ motvikt

När centerpartister återkommande buntar ihop värdekonservativa med islamister och nazister och Centerpartiet står för en alltmer radikal liberalism, då behövs KD som en värdekonservativ motvikt.

”Vi i Centerpartiet tänker inte låta islamister, nazister och värdekonservativa…” Med den formuleringen valde den centerpartistiska riksdagsledamoten Johanna Jönsson nyligen att bunta ihop oss värdekonservativa med islamister och nazister. Hon visar med all önskvärd tydlighet hur mycket hon och Centerpartiet värderar vår del av borgerligheten.

För oss kristdemokrater är det en självklarhet att det finns vissa värden som är värda att bevara. Det finns goda normer och värderingar hämtade ur den kristna etiken som både gör livet enklare att leva och som skapar förutsättningar för att vi ska kunna leva i ett tryggt samhälle.

Sverige behöver en regering som förstår att dessa värden, som inte kan köpas för pengar, måste bevaras och överföras från en generation till en annan. Detta eftersom de är ovärderliga för att människor ska må bra och för att samhället ska hålla samman.

Det handlar om värdekonservatism.

Vi kristdemokrater bildades för att Sverige ska vila på de goda värderingar som har gjort landet starkt, och som bygger på den människosyn som förvaltats av den kristna och västerländska idétraditionen. Det handlar om alla människors lika och okränkbara värde oavsett vilka vi är eller vad vi presterar. Ingen människa är perfekt men alla är värdefulla. Det handlar också om att göra rätt för sig samt att bry sig om, respektera och ta ansvar för sina medmänniskor. Detta därför att vi har en förmåga till fri vilja, förnuft och personligt ansvar – och därmed är vi också moraliskt ansvariga för våra handlingar, och för vår omgivning. Vi kristdemokrater vill ha ett samhälle som präglas av insikten att starka familjer är grunden för ett tryggt samhälle, och att solidariteten inte börjar i riksdagen – den börjar hos dig och mig.

Det finns kristna väljare som överväger att rösta på Centerpartiet i höstens val eftersom det liksom Kristdemokraterna har uttryckt sitt missnöje med att invandringen till Sverige begränsas genom att barnfamiljer splittras. Detta trots att Centerpartiet till skillnad från KD inte har finansierat detta i sin budget. Jag menar att dessa väljare behöver tänka om.

Centerpartiet är ett radikalt liberalt parti. Grunden för denna radikalism grundlades när Fredrick Federley var förbundsordförande och Annie Lööf var hans vice ordförande i Centerpartiets ungdomsförbund (CUF). Radikalismen har accelererat alltsedan lanseringen av den så kallade ”Stureplanscentern”. Vi minns mycket väl hur månggifte föreslogs som en del av Centerpartiets handlingsprogram. Detta stoppades i sista stund, men hos den unga generationen är månggifte och den sortens liberal radikalism redan en självklarhet, alltsedan Federley och Lööf beslutade om detsamma. Nu står denna duo överst på Centerpartiets nationella riksdagslista.

Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) förespråkar i dag inte bara månggifte utan också drogliberalism, legalisering av sexköp, och läkarassisterade självmord. Vi i KDU menar att den sortens liberalism är oförenlig med att samtidigt upprätthålla respekten för det okränkbara människovärdet. Dessvärre delar även Liberala ungdomsförbundet (LUF) dessa ståndpunkter.

I framtiden blir det viktigare än någonsin att Kristdemokraterna finns med i Sveriges riksdag. Vi behövs i nästa borgerliga regering för att den som är sjuk ska få vård i tid och för att Sveriges äldre ska behandlas med respekt, men vi behövs också som en värdekonservativ motvikt inom svensk borgerlighet.

Christian Carlsson, förbundsordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet. Riksdagskandidat Stockholm stad.

Läs hela artikeln hos Dagen: KDU: Vi behövs som en värdekonservativ motvikt

”Handskakningsmål” visar på havererad integrationspolitik

En ny dom om handskakning har fallit i Arbetsdomstolen. Domstolen har slagit fast att det var diskriminering när ett företag avbröt anställningsprocessen med den muslimska kvinnan Farah Alhajeh. Detta sedan hon vägrat hälsa i hand med män. Företaget ska nu betala tusentals kronor i diskrimineringsersättning.

Vi i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU) anser att detta är helt fel. Självklart ska arbetsgivare ha rätt att kräva att personalen hälsar på både män och kvinnor, och självklart ska de kunna säga nej till anställda som vägrar att ta i hand.

Det faktum att vi gång på gång får se den här typen ”handskakningsmål” i kostsamma domstolsprocesser vittnar om en fullständigt havererad och kravlös integrationspolitik, men också en skruvad politisk styrning av svenska företag.

I Sverige hälsar vi på varandra genom att se varandra i ögonen och ta varandra i hand. Vi gör det av sedvana för att visa respekt för den vi möter och vi hälsar på både kvinnor och män därför att jämställdhet är en självklar värdering i vårt land.

Allt detta är en styrka för vårt samhälle. Det skapar nämligen en tillit och samhörighet mellan människor och det är ingenting som vi i Sverige borde kompromissa med. Allra minst är det något som politiker ska tvinga privata företag att kompromissa med.

På vår arbetsmarknad, där uttrycket ”ett handslag gäller” visar tillit gentemot varandra och respekt för ingångna avtal, är det inte oproblematiskt eller bagatellartat att som arbetstagare vägra ta en utsträckt hand. Det innebär tvärtom ett aktivt avståndstagande. Ingen arbetsgivare ska behöva acceptera detta från sina anställda, inte ens med hänvisning till sharia eller islam.

Självklart ska du som muslim kunna vägra att ta i hand, men då får du också vara beredd att ta konsekvenserna av att du också vägrar anpassa dig och helt enkelt söka ett annat jobb. Makten över frågan ska ligga hos landets företagare, och fler måste inse att anpassning är en förutsättning både för en lyckad integration och ett Sverige som håller samman.

Christian Carlsson, Förbundsordförande för KDU. Riksdagskandidat i Stockholm

Läs artikeln hos SVD: KDU: ”Handskakningsmål” visar på havererad integrationspolitik